I dagishagen går valparna i förskola hela dagarna där olika typer av miljöberikning äger rum. Varje dag för de dessutom egen tid tillsammans med någon av oss tvåbenta – och möjlighet att komma ut själv och leka med både mamma och mammas vän Hjortfot.

Varje dag gör vi dessutom en liten utflykt – om ni tänker er skolresa till NY, så tänker ni fel. Men tänker ni lövhögshoppning, höstgrävning i jordiga trädgårdsland, stubbåker-skutt och strandhäng – ja då tänker i rätt 😉

Det är förresten helt makalöst hur snabbt valparna utvecklas nu – när vi ställde in gångbron första gången var det ingen som var ens i närheten att komma upp, och när vi provade att sätta dit försökskaninen Weevil så ramlade han av direkt…. Dålig visospatial förmåga alltså – och vilken fantastiskt initiativ av oss. Vi kommer nog bli utmärkta föräldrar som nyfiket sätter upp vår unge i det gamla äppleträdet här utanför, bara för att ”observera” hur han/hon tar sig ner…

Men nu! Bara några dagar senare så är alla barnen uppe och skuttar på bron, kalkylerar noga hur de skall kliva ner och drar bryskt runt bron i hela dagishagen, som en gunghäst…Dessutom visade sig den där barken vara osedvanligt smaskig och tuggvänlig! 😀 Superbra stimulans och en nedervåning täckt i små små barkflisor som yr i luften 😉