Tungan ♥

Nu är det 4 tjocka belåtna små marsvin som växer och frodas i fina valplådan. Förra tisdagen tyckte vi att lilla pojken, valp 5, inte blev bättre eller starkare, trots att vi lät honom dia ifred flera gånger om dagen. Det kändes som om situationen inte vände, han gick knappt upp i vikt och även om han verkade nöjd och inte skrikig så hade jag en dålig magkänsla. Ringde runt till alla veterinärkliniker för att få en akuttid, och till sist lyckades jag få en jourtid på en annan klinik än min vanliga. De tyckte emellertid inte att han var så dålig, bara lite torr och gav honom vätska under huden. Sedan fick jag åka och köpa ersättning – som valpbebisen inte ville ha. Bara vanlig tutte dög. Och på efternatten tynade han bort, lugnt och fridfullt, omgiven av sina syskon som jag lagt runthonom som en värmande hög.

Det kändes så hemskt att jag åkt in tidigare på dagen för att avliva honom, och sedan blev hans liv ändå bara förlängt med några timmar 🙁 Men att slippa ha örnkoll i valplådan och att se förändringen hos Humla gjorde att det var en stor sten som föll från mina axlar. Hon blev direkt lugn och tillfreds, slutade hässja och rafsa runt i valplådan utan blev den där goa mysmamman hon varit till sina tidigare kullar. Antagligen var hon stressad över att vi pulade och höll på med lillkillen, och hon kände säkert att det var något fel med honom – men hon stötte inte bort honom utan pysslade om honom precis lika bra som syskonen.

Så av 8 valpar har vi nu 4 kvar. Det känns ledsamt, särskilt när min facebookfeed svämmar över av übersöta bilder hos uppfödarkollegor som fått stora, friska kullar. Inte missunnsamhet, utan sorg över att det inte gick riktigt vägen för oss den här gången. Jag vet att alla uppfödare drabbas av både med- och motgång. Nästa gång hoppas vi på lite mer medvind ♥

Det är två stora flickor, en röd med lite vitt på nosen, och en gangsterpied med “lapp för ögat”. De beter sig som två finlandsfärjor –  plöjer ned allt i sin väg för att få tutte 😉 Sen är det en lite mindre piedtik som är vit i ansiktet – liten men ettrig och gillar att hänga i mjölkbaren. Och sista valpen är en gosig rödvit hane, bred och fin, som är lite lugnare än de andra, än så länge. Han somnar gärna i famnen ♥


Mysmamman ♥

Nu skall jag bara fastslå stamtavlenamnen på bebisarna, annonserar detta inom kort – vad tror ni det blir för tema? 🙂 Jag tillämpar ingen kölista utan placerar ut valparna till de bäst lämpade hemmen, jag kommer börja boka in besök för utvalda intressenter när de är ca 4 veckor. Är du tävlings/träningsintresserad hundnörd som tror du skulle passa bra in i Blondietales-gänget får du gärna skicka iväg ett mail till emma@blondietales.se.

Psst…Vill du ha fler bebisbilder rekommenderar jag instagramflödet på @blondietales 🙂

Liten och stor fot ♥