Nu är det full fart i rabatterna och jag håller på för fullt med andra omgången av gödsling och ansning av Austin-rosorna. Humla älskar gödsel, och även att bära iväg på min sekatör…Förra året uteblev hela den första blomningen (den magnifikaste) då familjen rådjur kom på besök på midsommarafton, och jag ville bara dö. Hela den torra våren hade jag och Baileys grävt och rensat, vattnat och gödslat förgäves. Det är ju ett givande och ett tagande när det gäller att samspela med naturen. I vårt fall ger vi rådjuren Austinblomning för 50K, och i gengäld får vi enormt mycket fästingar.
Häromdagen hittade jag en jättefin frösådd akleja i en kant på en rabatt, som var tätt invävd i ogräs. Jag befriade den varsamt, och när jag var klar vände jag mig om för en sekund. I nästa ögonblick var aklejan plötsligt borta. Ett mysterium. Vilket leder oss rakt in på inläggets programpunkt!
Veckans tittarfråga: Vad hände med aklejan?
1. Baileys tog den
X. Humla tog den
2. Trädgården är hemsökt
Den som ser mest skyldig ut är Baileys men det behöver ju inte vara han för det. Humla ser mest ut som om hon undrar om det är något på gång…
Jag gissar på Baileys och det är ju rart av honom att plocka blommro till Matte, eller hur!!
Cilla o Nero
Självklart var det Baileys som tog den!
Baileys ”kisande” ögon och bakåt strukna öron tycker han nog är en perfekt uttryck med att ”det var inte jag.. eller vad menar du förresten…har det hänt nått?” 😉 dessa alldeles ljuvliga hundar. <3