Häromveckan åkte jag, mamma och Ida till Ödenäs utanför Alingsås. På denna lilla gård föddes mamma och nu är det bara morbror Börje som bor ensam kvar. Här har jag jättemånga barndomsminnen, från när vi var här på somrarna och åkte hölass, gömde oss i potatislandet, klappade hönorna, badade i Ömmern – och alla jular, det var nämligen alltid snö här.

Börje försöker ta “porträttbild” med min kamera – Guldlock är som synes skittjurig över att behöva vara kopplad. Det första han gjorde var nämligen att rusa rakt in i elstängslet till hästarna och rejsa runt som ett kioskmongo…den hunden alltså! Fyra år snart men verkar tappa mer och mer hyfs för varje vecka! 🙂

Hundarna på farstubrun till “Lillastugan” från 1700-talet, med intakt paneldörr och bakugn. Jag älskar ju som bekant gamla hus, och av denna vara finns det gott om i Ödenäs. Byn är   känt för sin hemslöjd, och för att tv-serien “Hem till byn” spelades in här. Mamma som femtonåring är faktiskt med i ett par scener i serien 🙂

Jag tog en tur nere i hagarna och bakom lagården. För mig är det en sorg att se hur allt förfaller, och det måste vara jobbigt för mamma också.  I hönshuset finns en gammal margarinlåda uppspikad på väggen utanför hönsdelen. I denna låda ruvade den höna som de valde ut att få kycklingar. Jag vet att de hade vita och bruna hönor, de vita lade bra med ägg men var inte bra på att ruva. De bruna var däremot bra mammor och mycket lugnare i temperamentet, de var dessa hönor som jag fick klappa när jag var liten…fanatiskt djurintresserad redan då 😉

På ruvlådan hittade jag denna inskription med röd krita, tyvärr dåligt ljus och svår vinkel att fota, men det står “Emma Hjärta Börje”. Min morbror var min stora idol när jag var liten, jag hängde efter honom som en kardborre…

På jularna brukade vi barn grilla korv i öppna spisen. På våren satt vi på en stor klipphäll nere i hagen, och grillade på en liten minijärnspis efter att vi luntat. Nu är klippan igenväxt, så det fick bli korvgrillning på engångsgrill istället! Men det smakar lika gott – korv i bröd är verkligen en “äta utomhus”-grej.

Jag åker ut hit alldeles för sällan. Det är så otroligt vackra omgivningar och en riktig svamp- och bärskog. Jag och Ida brukade ha varsin pytteliten näverkorg att plocka i – som morfar gjort. Och i de många sjöarna metade vi upp små mörtar och abborrar som vi bar hem till katterna Pontus och Sara. Och så kunde man gå genom “urskogen” ner till Korparberget, där vi trodde att det bodde troll. Numera promenerar vi istället grusvägen runt byn och kyrkan – att någon av oss skulle bli sjuk och livet inte riktigt bli som vi tänkt oss, fanns ju inte på världskartan när vi var små.