Springtail njuter av brittsommaren, liksom sina syskon! 🙂
På söndag fyller de fem veckor och för varje dag som går får jag nya associationer i mitt umgänge med dem. Typ alla zombier i World War Z, och särskilt scenen när alla zombies lyckas ta sig över den jättehöga muren i Israel, som egentligen är omöjlig att inta – men zombiesarna lyckas eftersom de är galna och många.

Andra associationer är när Harry Potter och hans vänner har lektion På Hogwarts och klassrummet blir invaderat av sådana där pixiesar, som utgör en perfect blend av ondska och söthet. Sedan får jag också sjuka flashbacks från min tid som ridlärare för barn i åldrarna 5-12 år….

Skipper äter obekymrat lite arbetshandskar 🙂
Ja, någon jäkla löneförmån måste man ju rimligen få ha när man är med matte och hugger vomoghundemat-korvar…

Utelunch förstås! Humlas uteservering har öppet hela oktober! Kom och tutta!

Yellowjacket vill leka – och morbror Hjortfot vet fortfarande inte hur han skall härbärgera alla spontana känslor av lycka som kommer över honom när en valp tuffar fram med viftande svans!

Jag hade ju sett framför mig hur härlige Hjortfot, snart 6 harmoniska år fyllda, skulle stillsamt ligga med en liten kamptross och låta valpen dra i den? Men Hjortfot, 6 år med ADHD och autismspektrumstörning, anser att han leker med valparna när han staffefnattar i hundratrettio och springer rakt över dem så att de förvånat flyger som vantar i luften – och Hjortfot är lika förvånad över att ingen hinner springa efter honom? När alla sju valpar ligger utslagna som välta schackspelare på ett bräde…märkligt!

Lilla Ladybugs främsta intressen är grässtrån samt trappor, trappsteg och höga höjder i valfri form. Så fort det är en trappa i närheten kan man ge sig sjutton på att Ladybug står vid nedersta trappfoten och vrålar upprört över att inte kunna komma upp, trots att hon tar i så att hon nästan skiter på sig… 😉

Weevil luktar på blommorna och skuggan till vänster i bild är inte korkeken utan fartblinde Lektant Hjortfot som svischar förbi…

♥ ♥ ♥

Lilla rödspättan Honeybee fastnar inte heller på så många bilder – hon far mest runt som ett torrt skinn i rabatter och grusgångar! 😀

Gallynapper posar världsvant! Anledningen till att denna Baileys-klon är med på så få bilder är att han följer alla människor han kan hitta, hack i häl, även fotografer! Sjukt förarfokus redan vid fyra veckors ålder alltså 😉 Våra skosnören, byxfickor och hälsenor är också välputsade av Gallynappers omsorgsfulla och sylvassa små gaddar…

Skipper äter Vomoghundemat-papper! På det här stället är vi inte knussliga, ser ni!
Skipper fick egentid med mig när jag skulle hugga up femkiloskorvar i mindre klumpar och förpacka om dessa i fryspåsar. Han stod entusiastiskt nära den svingande yxan och betraktade hantverket förtjust…

Förutom att materiella saker smäller oerhört högt,
gillar Springtail även jord och rabatter! 😀

Här fick vi raskt avbryta brittsommaridyllen och fotograferandet eftersom Weevil visst hittat en liten sten att smacka i sig som mellanmål…

Titt som tätt försvinner alla motiv till fotograferandet, och när jag tittar ner har jag istället sju stycken skomakare som generöst och utan extra kostnad besikitigar mina Asics Nimbus Progrid… 😉