Strandutflykt

Senaste veckan har vi börjat göra små upptåg som inkluderar kort bilresa. Trots att maskrosbarnen bara är två stycken är det ett helt företag att få ut dem till bilen, in med dem i buren och också få med de vuxna hundarna…

Det är rätt mycket Alfons Åberg över dem nu i den här åldern!

På väg ut i hallen hittar man en spännande byrå att krypa under och äta på, en gummimatta som måste mördas etc…

’Jag skall bara…’

Denna gång gjorde vi en miniutflykt till Ekelund och den långa sandstranden!

Just denna dag blåste det ganska mycket så vågorna var lite brutala, annars är det jättelånggrunt där och perfekt ställe att prova att doppa tassarna i…

Mamma?

De vuxna hundarna tror att utflykten BARA är till för dem – så fort ungarna kravlat ut från bilen var de tydligen föräldralösa och helt övergivna. Deras mamma stod nämligen parkerad vid strandkanten, ivrigt väntande på att jag skulle kasta pinnar till henne – gärna nonstop i typ två timmar, om hon hade fått bestämma….

Tur man har sin syster att bråka med när man är övergiven och eländig ♥

’Talk to the hand!’

’No, you shut up…!’

Tistel hittade en ny livspassion – gräva gropar!

Det är så roligt att vara med när valpen hittar vad som är ”sin grej” för första gången i livet! Jag tänker på Lilo i Nyttodjurskullen när hon fick hoppa i bollhavet första gången och blev helt lyrisk…att leka i bollhav var verkligen Lilos grej! 😀

Gräva gräva gräva…

Och så lite skotugg förstås…

’Men kom och kasta pinnar till mig nån gång då! Valpar? Vilka valpar? Jag har en jättefin pinne här…’

Baileys lyckades med bedriften att fastna(?!) med baktassen i en stor gren som han fick släpa med sig en bra stund innan den släppte taget. Han var helt obrydd. Jag förstår verkligen inte hur den hunden lyckas med allt…

Fina tjejerna! ♥

Men svårfångade på samma kort!

’Hoho?’

Mums!

Smask smask…

Nja, lite torrt kanske…?

’Bäst att jag smakar på den här barken istället…’

Och Maskros smakade på sand… 😛

Det var ingen hit! 😀

Jäkla gullrumpa! ♥

Äntligen fick tjocka mamman sin pinne kastad!

Och som alltid förlorar hon den, likt en staffettpinne, vid strandkanten…

Och varje gång är hon lika förvånad och brydd…hur kunde det här hända?

Baileys, som inte direkt är i sitt esse de här veckorna när han, enligt sig själv, är gravt vanvårdad och bortprioriterad, fick världens staffefnatt på stranden och lyckades få med sig mamman! Valparna satt i sanden och bara tittade storögt och fattade just ingenting… 😛