Åh vad jag älskar våra träningsfredagar! 🙂 Igår var vi inte mindre än SJU härligt fnattiga staffar: Vilda, Chillie, Baileys, Humla, Myra, Nosa och Lycka. Efter träningen fick de rejsa runt ute i soliga snön en stund, innan vi tvåbenta drog till Blommigt och Prickigt och lunchade och snattrade halva dan kändes det som. Mys!

image_1361571858160864

Igår körde vi igenom varje hund i den klass den tränar just nu och gjorde kedjor med momenten, filmade och turades om att vara domare och tävlingsledare.
Med Humla tränade jag ställanden och lägganden med externbelöning rakt bakåt, vilket fungerade utmärkt när vi tränade – men inte alls i kedjan visade det sig 😉
Vi tränade även att gå rakt fram och sedan göra vänstersväng med framtassarna på pall. Rumpan tycker jag är riktigt fint med nu, men på raksträckorna flyter den ohjälpligt ut. Hon är naturligtvis rak när man går nära en vägg – men steget att ta bort den “hjälpen”, dvs en 20 meter lång vägg, är väldigt stort. Den går ju liksom inte att successivt banta bort?

image_1361571913699110

HUMLAS KEDJA
Igår var hon överlag väldigt svajig och ostadig, både vad gäller position och fokus. Hon gjorde inte alls lika fina ingångar som hon brukar, och fick rätta sig i fotposition flera gånger. Här är en film på linförigheten, i momentet är vi alltså tre stycken: Emma, Humla och Humlas Rumpa 🙂 (Bonuspoäng till den som kan gissa vem som sjunger avundsjukt i bakgrunden)

Ställandet kom härnäst, momentet är ju inte tävlingsklart ännu men hon gör fina stopp med mig backandes. I fotposition har vi knappt övat, och det blir förstås en enorm skillnad för hunden – särskilt med mitt otroligt feta dk. Tycker iallafall att hon har fin stadga när hon väl stannat, både när jag går ifrån henne och vid återgången. (Bonuspoäng till den som kan gissa vem som fortfarande sjunger avundsjukt i bakgrunden)

image_1361571800213231

Vi har aldrig kört inkallning tävlingsmässigt i kedja med kommendering tidigare och det märktes kanske. Hon drar direkt på Elins kommando men verkar inse efter någon nanosekund matte faktiskt inte har ropat ännu. Sötnöten! I spegeln ser vi även filmaren själv, goa Anna som lyckades få alla filmer extremt suddiga? 😛

När vi kommer till läggandet märks det att lillan är trött. Krångligt med både utgångsställning och extremt sned bakvagn fram till läggandet gör det inte lättare för oss. Det är svårt att lägga sig snyggt vinkelrätt mot föraren 😉 Hon lägger ju sig dock på mitt kommando men blir osäker vid kvarliggandet. Bra stadga därefter men stort fett minuspoäng till matte som inte har 100% fokus på sin hund utan urskuldande skall ironisera över hur dåligt momentet gick. Skäms!

bild-137Tvåans apportering liksom metallapporten är jättefin med bra ingångar och bra hantering. Ettans apportering är däremot jättesvårt, särskilt märks det mot slutet av en kedja. Vi måste öva mycket mer på att kunna sitta kvar i utgångsställning.

Sista momentet är hoppet och Humla ger allt! Nu är det hennes chans att briljera och hon tar tillfället i akt att visa att hon minsann kan hoppa både med och utan kommendering! 😀
Ingången blev skräp, men så låg det ju också en lockande apport precis bredvid. Gullvovve! Senare i vår blir det start i ettan och förhoppningsvis tvåan till hösten. Platsliggningen gick otroligt bra, två minuter helt tävlingsmässigt och hon låg som en staty genom hela. Se upp där ute, Humla är på frammarsch! 😀

bild-135Med Baileys tränade jag stegförflyttningar, treans fjärrskiften, halter och utgångsställning i FF samt vittring. Jag gör så att varannan gång strör jag ut godis, varannan gång är det en vittrad pinne han skall hämta. Detta upplägg funkar än så länge, peppar peppar, jättebra. Han hinner inte elda upp sig över alla fina pinnar som han vill adoptera utan har nosen påslagen hela tiden.
Sedan gjorde vi en jättefin kedja, med fjärren i slutet som gick kanon. Vi som haft så svårt för detta moment i slutet i kedjor, men nu verkar det vara på rätt håll. Fina skiften också 🙂

BAILEYS KEDJA
Denna vecka var det fria följet mycket bättre – både när det gäller position och fokus. Den sista helt om halten missade vi, Plutt kom för långt fram och fick rätta in sig. Så det skall vi öva lite mer på. Nästa vecka vill jag även göra ett längre fritt följ för att se vilka svagheter som lyser igenom då. Spännande 😉

bild-134Läggandet är jag jättenöjd med, förutom puppeskuttet i uppsittet och mitt flamsande precis innan vi skall ställa upp. 100%fokus matte! Aja baja!

Den raka inkallningen vill jag visa, bara för att påpeka Annas eminenta videofilmarskills?   😛

När det är dags för apporteringen så är vi glada och varma i kläderna, matte slappnar av och den peppiga vovven tar självklart tillfället i akt och tänker diskret tjuva till apporten – genom att först spetsa öronen, därefter lägga all tyngd på frambenen, sedan lätta på rumpan….Som av ett under märker matte detta och bryter initiativet. Vovve får göra om, tutar upprört över hur orättvist behandlad han just blivit, och lägger därefter på en ingång som han aldrig någonsin gjort förut? 🙂

Tvåans hopp – så skall en slipsten dras! Förutom att matte gör exakt samma fel som på tävlingen i höstas; bryter hunden mot hindret istället för att kommendera fot och vända runt honom med nosen bort från frestelsen. Naturligtvis tog han direkt hindret 3-4 gånger på rad efter att kameran stängts av. Bakläxa för matte 😛

Tvåans fjärrdirigering – aj aj vad hände med vovves framtassar före mattes tåspetsar-kriteriet? Momentet är jag jättenöjd med annars, fina skiften även om rumpan kunde varit lite mer nailad i backen. Jätteglad att han inte låste sig eller blev osäker som vi kämpat mycket med! 🙂

bild-136Nu vill jag inte bli fotad mer, säger charmtrollet Vilda! 🙂