Jag har tillsammans med träningskompisarna Elin och Anna, som (självklart!) också har staffar, hyrt den nya inomhuslokalen Hallåhund några fredagsförmiddagar i november/december. Nu har vi varit där två gånger och tiden går så fort, eftersom vi är ett sådant härligt gäng! 🙂 Jag hoppas verkligen att det blir många, många fler tillfällen i vinter!
Massa duktiga staffar, alla på olika nivå, och två jättebra träningsvänner! Jag har verkligen längtat efter att ha likasinnade att träna tillsammans med, men det är alltid svårt med avstånd, tider och platser. Nu känns det superlyxigt att kunna vara inomhus till rimligt pris, och dessutom är lokalerna helt nya och jättefräscha! Rekommenderas varmt!
Nu var det längesen Humla var med på bild, det brukar ju vara storebror Jesus för hela slanten! Men det tar vi igen nu! 🙂
En annan bra grej med vårt härliga träningsgäng, är att alla jämt är sena. Jag har ju varit försenad i ett helt liv, och vet hur stressande det är för en själv att alltid vara en sådan tidsoptimist – för att inte tala om hur irriterande detta är för andra, punktliga människor som tvingas ha med mig att göra… 😉
Humla var tillbaka på en lite jobbigare level detta träningspass. Hoppig och alldeles för hög i energinivå. Ställandet som varit så fint det sista tiden – ja, där fick vi backa rejält. Humla förstod inte alls vad jag menade när jag sa Stå – inte ens när jag sagt det hundra gånger i rad 😉 Det var bara ligg för hela slanten. Hon som haft så fin ordförståelse den sista tiden?
När det gäller fria följet så är grundproblemet att rumpan inte alls är med. Vi har påbörjat pallträning, vilket går skitbra. Men än så länge har vi inte plockat in det i fria följet. Jag tycker att hon är okej i grundposition, men raksträckor fungerar inte alls. Frågan är om jag skall anamma Jessica Svanljungs tips om att kampanja in position på längre sträckor genom att använda ett kortkoppel? Men rumpproblemet är ju inte avböjt för detta. Hon är otroligt svår att aktivera bakdelen på, kan inte peka ut någon enskild faktor vad detta skulle bero på. En kombination av för hög förväntan, svårt att lägga band på sig samt okunskap om hur grundpositionen skall se ut och så lite stress på det kanske?
Fina spättan 1,5 år ♥
Vi gjorde faktiskt en liten kedja idag. Inte mycket att hänga i julgranen men ändå:
– Det var lite kort fritt följ med således en hysterisk hund, som gick ur position, var sned som en banan och bakben som inte hängde med framdelen.
– Sedan gjorde vi ett ställande där jag backade med henne framför mig, eftersom vi tydligen hade glömt Stå-kommandot hemma denna dag fick jag påminna henne om att stå kvar, då hon tassade efter mig några steg. Jag tolkar det som att hon är lite osäker på om hon verkligen skall stå kvar, eller följa med mig. Hon vill ju så hemskt gärna göra rätt, pluttan! 🙂
– Vi gjorde även en inkallning där jag belönade för att hon satt kvar. Fin fart in, men otroligt klumpig ingång där hon använder mig som bromskloss. En staffeklassiker. Baileys har dock aldrig gjort så, men så är han ju ett jäkla helgon också 😉 Hon har generellt sett blivit otroligt hoppig och jobbig i ingångar när energinivån ökat, eftersom hon börjat tycka att det här med lydnad är hur kul som helst.Dags att kampanja ordentliga ingångar nu, om vi skall tävla till våren!
– Vi gjorde ettans hopp, där jag återigen belönade att hon satt kvar. Fint hopp, brydde sig inte om Elins kommendering utan hade bra stadga. Ingen ingång att skryta med här heller 🙂
Älskar hennes kropp…fulländad! ♥ Så starkt och sunt byggd med perfekta vinklar.
– Mot slutet av passet gjorde vi en träningsmässig platsliggning där jag hade en plan att faktiskt försöka få Humla att resa sig upp, bara för att kunna markera för henne vad som gäller. Så har jag aldrig ”vågat” göra med Baileys, utan alltid fegkört – men jag kommer arbeta mer aktivt mer gruppmomenten hädanefter. Tillbaks till Humla: hon vill så gärna göra rätt, att hon reser sig upp lite osäkert efter en stund och trevande tar ett par steg mot mig. Nu fick jag ett fint tillfälle att gå tillbaka till henne, lägga ner henne igen, berömma och sedan låg hon superfint och fokuserat resten av tiden. Jag gick fram och belönade två gånger, och hon hade fin stadga när jag kom emot henne. Belönade även att hon låg kvar vid återgången, och satte henne upp på kommando efter alla andra.
Baileys var ett kapitel för sig denna fredag. Jag tyckte alla hundar var galnare och mer verbala än vanligt – men Baileys tog, väl som vanligt, priset. Vi gjorde tillexempel en katastrofalt dålig kedja där han gapade sig igenom samtliga moment(!). Nu borde jag kanske ha värmt upp honom mer innan och gjort fokuseringsövningar, men han var, till mitt försvar, i balans fram tills själva ingången på ”plan”. Då satte alla andra glada staffar igång med världens brötigaste hejarklack, Humla var naturligtvis leadsinger och tog i så att ögonen stod rakt ut, ackompanjerat med lite härliga klök-avbrott när hon höll på att strypa sig i kopplet. Det ser dåligt ut att bryta en kedja bara för att gå ut och slå ihjäl den andra hunden, så därför lade jag band på mig och led mig igenom hela kedjan:
– Fria följet gick faktiskt hyfsat med tanke på att Baileys skrek konstant genom hela momentet. Eller förlåt, nu ljuger jag. Han var faktiskt tyst i tre sekunder vid ett tillfälle, bara för att kunna äta den godis jag gav honom.
– Nästa moment var läggande under gång som varit så fint och säkert den sista tiden. Fast inte idag, det är ju svårt att höra vad matte säger när man är upptagen med att låta som en fartygstuta. Det här momentet gjorde jag om från scratch, trots att det var en kedja. Och då gick det bra.
– Sedan var det tvåans hopp, som vi tutade oss igenom, i samma härliga ADHD-stil. Värt att notera är att de sista gångerna har han alltid satt sig väldigt långt till höger. Kanske dags att lägga ut en target eller kasta godis åt vänster vid uthoppet?
– Inför rutan tog Baileys vrålandet till en ny nivå och jag gjorde faktiskt helt om och gick ett fotgående innan ny uppställning. Även om jag mer sugen på att typ leta upp ett basebollträ. Ett hyfsat skick med ett bra ställande blev resultatet, där Anna belönade med kast med liten pipis.
– Tvåans fjärr var sista momentet, och tyvärr, fast kanske inte så förvånande, så låste han sig på första skiftet. Nu hade ju hela kedjan varit bedrövlig, så hade detta varit på tävling hade jag brutit långt före.
Mot slutet av passet gjorde jag en platsliggning där Baileys bara var tvungen att klämma ur sig lite restpip från kedjan. Han tyckte även att han hade rätt att nosa lite i marken, men då sa hans tråkiga matte till honom att så får man inte göra. Goodwill-kontot var nämligen slutförbrukat denna dag. Efter detta var Grinolle faktiskt tyst och ännu tystare och stadigare blev han när matte gick ut och gömde sig en kort stund.
Innan fredagsorkestern satte igång hann vi faktiskt med lite vettig träning också 🙂 Blandannat ett fritt följ till kommendering, som jag var nöjd med, bortsett från halterna efter vändningar. Det övade vi på separat sedan och när jag satte in det i lite längre fritt följ sedan, så var de mycket bättre. Note to self är att jag upplevde honom som ganska så seg i språng marsch, vet inte om det såg så ut eller om det bara var min känsla. Dags att dra ner lite roliga leksaker inför uppstarten av språngmarschen kanske, för att bygga upp belöningsförväntan? Långsam marsch känns bra, liksom stegförflyttningar åt höger. Åt vänster tenderar han att putta ut rumpan och bli luftig. Min tanke är att nästa pass belöna med godis samt göra rörelsen långsammare framför spegel, för att kunna klicka på rätt ställe. Överlag tycker jag att uthålligheten på fria följet har blivit mycket bättre på ganska kort tid, så där är jag jättenöjd!
När det gäller fjärren fick vi några fina repetitioner med ligg-stå-ligg. Tvåans fjärr körde jag utan handtecken och den var superfin med fina skiften (men fallerade tyvärr i kedjan). Vi tränade även några inkallningar med ställande, där det genomgående var superfina stå och där jag också väntade en liten stund med att kasta pipisen för att betona stadgan.
Jättemysiga fiket på Blommigt och prickigt ♥
Efter passet åkte vi allihop och lunchade på Blommigt och Prickigt, som ligger ett par minuter bort. Det blev en riktig långlunch med efterföljande fika, där vi pratade om allt mellan himmel och jord – fast mest om staffar då 🙂 Tack tjejer, för en superhärlig fredag!
Senaste kommentarer