file_1_944

Ja, så har det verkligen känts det senaste dygnet. Tur att livet inte bara handlar om rosa fluffmoln, solsken, fågelkvitter och konstant lycka – för gud vad tråkigt det hade blivit 😉

Varning för ett totalt oinspirerande gnällrövsinlägg!

Eländet började egentligen förra veckan när jag blev förkyld, jag är sjuk extremt sällan så jag kan verkligen inte klaga. Men träningen uteblev – hundarna krävde ju dock aktivering iform av långpromenader och lydnad i köket, så någon tid till att ligga och vara sjuk och titta på Dirty Dancing och äta glass fanns det absolut inte. Mikael jobbade galet mycket så någon avlastning med hundar, hem och hushåll fick jag inte heller. Oj oj oj då tänker ni nu, det måste ha varit väldigt jobbigt 😛
Ja vänta ni bara, it gets worse…

bild-16

I helgen skulle vi slipa hallgolvet, renoveringen av hallen är med iordningsställandet av golvet därmed klar. Tyvärr, eftersom vi slipat vardagsrumsgolv och en hel övervåning, så vet jag hur extremt jobbigt en ”golvsliparhelg” blir. Det går nämligen inte att stänga till/plasta för eller på något annat sätt utestänga golvslipdammet att ta sig in i exakt alla andra vrår av huset. Man har damm ÖVERALLT. Ja, förutom i källaren då. Där hade istället stora delar av trossbotten rasat ner pga vibrationerna ovanifrån, så tvättstugan (med ren tvätt upphängd på tork) dränktes i hundra år gammalt apsketet sågspån….*gnäll gnäll gnäll*

bild 1
Mina engelska pelargoner uppskattade inte vädringen och nedkylningen, så de fick värmas upp vid kaminen…Crazy Plant Lady 😀

Helgen avklarades med vånda, och vi andades på söndagkvällen ut. Det värsta är över! På måndagskvällen hade vi därför planerat in en myskväll med film och god mat. Detta förbyttes till tumultartat kaos när Mikael råkar elda upp dammsugaren*. Ja ni hörde rätt. Hela dammsugaren smälte och huset rökfylldes med giftig plaströk. Klockan var tio på kvällen och vi fick äta vår middag i full ytterklädsmundering med mössa och vantar, då alla fönster och ytterdörrar stod på vid gavel och fullt med värmeljus var tända i hopp om att vädra ut och neutralisera röken. Två plusgrader var det inomhus och hundarna huttrade i sina vintertäcken framför brasan. Vilken helkväll. Grannarna måste tro att vi är galna….

bild 2

*Mikael dammsög runt braskaminen och dammsög upp ett, vad han trodde, utbränt kol. Besvisligen fick det nytt liv i dammsugarpåsen som fattade eld, och sedan gick det blixtsnabbt så att även själva dammsugarmotorn och plasthöljet tog eld. Livsfarligt egentligen… :-/

Tyvärr hjälpte vädrandet föga – och både jag och Mikael kände i morse att det liksom känns ”svett” i halsen. Röken är ju frätande och inte direkt hälsosam att andas in. Varken för människor eller vovvar 🙁 Idag har jag tillbringat mer eller mindre hela dagen med att tända ljus (vi har i skrivande stund förbrukat värmeljus för närmare 600 kronor…) och försöka vädra ut röken, samt det hopplösa uppdraget att komma i kontakt med försäkringsbolaget. Tydligen har deras telefonväxel gått sönder – så det går varken att komma fram på det vanliga numret eller journumret.

bild-17
Mössor, jackor och täcken på…var det så här man levde på 1600talet? 😉

Vad är oddsen?! Jag trodde jag skulle dö i akut hjärnblödning så arg var jag! Och mitt upp i alltihopa ringer det på dörren. Det är SKKs kennelkonsulent som kommer på ett oanmält besök med anledning av att vi registrerat kennelnamn. Hurra! Ett besök på dryga två timmar i ett hus där det råder katastroftillstånd, så lämpligt… Stackaren måste trott att jag var galen, som flänger upp dörren på vid gavel, pratar i headset, har tusentals värmeljus på golvet (extrem brandfara för hundtassar!) och en hel hög med fårskinn, plädar, kuddar, gardiner och andra rökskadade textilier slängt mitt på golvet. Vilket tjusigt hem…
Vovvarna var dock glada över besök och uppmärksamhet och slaktade två gosedjur för att imponera på konsulenten 😉

Jag ville lägga mig ner och dö, men det går ju inte så jag fick vackert sitta hela eftermiddagen och lyssna på den entusiastiska farbrorn som föreläste om SKKs olika avtal för mig. Som tur var hade han bara gott att säga om hundarna och översåg det här med brandfaran med alla ljus på golvet, samt att det var ungefär femtio grader varmt inne pga ljusen, värmefläkten och att solen gassade rakt in i vardagsrummet. Stackaren satt i ytterkläder under hela besöket. Tyvärr var köket en krigszon, eller rättare sagt en värmeljuständar-bas, så att bjuda på kaffe fanns inte på kartan.

Nu är jag otroligt redo för att den här dagen skall ta slut. Håll tummarna att det ordnar sig imorgon – vi kan nämligen inte beställa röksanering förrän skadan är anmäld till försäkringsbolaget…Vad är det man brukar säga? Life’s a bitch and then you die 😉 Tur i oturen att ingen kom till skada iallafall!

bild 3