Ja, nu har båda hundarna rakade kinder här hemma! För ett tag sen skrev jag om att Baileys fått en ytlig bakterieinfektion på kinden, antagligen pga de småsår som lillasyster åsamkat honom när hon inte hittat någon annan tuggleksak. Vi försökte tvätta med klorhexidin morgon och kväll i någon vecka, men det bredde bara ut sig mer med små små skorpor som man kunde känna när man strök honom längs kinden, så tillslut så rakade jag honom. När pälsen var borta såg man tydligt utbredningen, där infektionen utgått från ett rivsår på kinden och sedan spridit sig som ”ringar på vattnet”. Nu är pälsen på väg att växa ut igen, och pigmentet har kommit tillbaka. Han har bara någon enstaka vit liten fläck i huden på vardera kind.

Rasen har ju som bekant tunn päls utan underull, men just kinderna verkar vara ett favoritställe för normalfloran att expandera på? När jag var hos veterinären med Humla i fredags sa han likadant, och att de har haft fler hudinfektioner än någonsin denna höst pga det blöta vädret. De har även haft flera hundar med utbredda svampinfektioner i tassarna. Tät päls och fuktig miljö gör att bakterierna stormtrivs ifall hunden ådrar sig något sår.

För ett tag sedan kom Humla hem från dagis med ett ”gigantiskt” sår på kinden och ett över ryggen. Det var förhållandevis djupa bett med tjocka sårskorpor. Det på ryggen läkte fint, medan det på kinden tog tid på sig. Det kom tjockt gult var från såren, och husse vågar inte riva bort skorporna så rengöringen av såren blev väl lite sisådär. När jag kom hem i torsdagskväll och fick se att såren inte dragit ihop sig något alls, bokade jag en tid hos veterinären för bedömning.

Hos veterinären rakade man, tryckte ut var från det största såret och så fick jag lite antibiotikasalva med mig hem. Och vilken enorm skillnad med två dagars behandling! Rodnaden har lagt sig, såren har dragit ihop sig enormt mycket och inget vätskar sig längre.

Jag passade även på att berätta om Humlas vänsteröra, som alltid haft ökad vaxproduktion sedan hon var valp. Alltid bara vänsterörat, aldrig höger. Hon kliar sig inte, och örat ser helt oretat och blekt ut, så därför har vi inte gjort så stor affär av det hela. Veterinären kunde inte svara på varför, möjligen kan hon ha en liten förträngning i hörselgången på den sidan så att den blir känsligare. Jag fick iallafall med mig Betnovat att droppa i örat i två dagars tid.

För 800 pix(!) fick vi även fin social- och miljöträning på veterinärstationen, då det var enormt mycket hundar i väntrummet denna fredag. Humla är så go och lugn, hon är vänlig mot alla och blir inte rädd eller osäker. Hoppade självmant upp på vågen och vägde in på 11,3 kg.
Veterinären är ett skojigt ställe – alla är glada, och så får man godis! 🙂 Men alltså det här med andra hundar….är det bara jag som har normala hundar? Ibland känns det som att Baileys och Humla är de enda trevliga hundarna i hela Västsverige. Nej skämt åtsido, men visst börjar man undra när inte en enda hund kunde uppföra sig i väntrummet – det var skall, stress, morranden och oprovocerade utfall för hela slanten. Suck 🙁