Ja igårkväll var det således dags för det tredje progesterontestet för Humla. Jag rekapitulerar storyn för att öka spänningen:
1a provet i måndags på dygn 9 låg på baslinje.
2a provet i fredags på dygn 14 hade stigit, beräknad peak 3-6 dagar varav veterinären trodde på det sistnämnda.
3e provet i måndags på dygn 17 visade peak 3-4 dagar, varav veterinären trodde det sistnämnda.
Vi kommer alltså para på dygn 21-23, vilket känns helt galet. Men också rimligt, eftersom Humla verkar göra allt för att gå mig på nerverna 😉 Förra löpet parade vi på dag 13+14…inte konstigt att det inte tog sig! När vi kom hem stod hon på dygn 21, så vi deporterade bort henne till mina föräldrar den helgen eftersom Baileys var galen. Så ja, det stämmer nog, även om det här löpet verkligen tärt på mig mentalt. Tänk er själva att ständigt vara redo att kasta sig hals över huvud och åka femtioelvatusen mil. Mentalt kaos 🙂
Ja, just nu känns det plågsamt jobbigt att vänta ända till fredag, jag som varit redo att åka sen förra veckan, men återigen får jag faktiskt välja att lita på veterinärens gedigna erfarenhet av detta tillsammans med svaret på progesterontestet. lite indikationer på att det inte är dags ännu har jag ju också fått…även om man såklart gärna vill bortse från dem, i sin res-iver 😉
När vi var på Rasspecialen i lördags (jo, lite otippat så missade vi ju det inte som jag trodde först!) så snäste hon mot alla gulliga killar som ville fram och hälsa. Vik hädan Satan! fräste hon. (Det är tydligen bara Baileys och alla dagishundar som får access till hennes bakdel, som hon glatt slänger upp i deras ansikten…) och trots att det var mängder med hanhundar där var det ingen som reagerade nämnvärt på henne (ja, förutom hennes incestuöse morbror då.) Detta indikerar ju att höglöpet faktiskt var rätt långt borta, i lördags på dygn 15.
Nytt rosaprickigt tikskydd från Wats On (sök på facebook så kommer du till deras sida :-))
Såååå himla spännande!!!