Sista söndagen i mars packade vi in oss i bilen, Mikael, halvlabila Bebis-Erik och jag, för att styra kosan mot Göteborg där vi hämtade upp Cleo innan vi gasade mot Karlstad och parning med gentlemannen Kurri!
Innan jag börjar – vet ni hur otroligt långt det är till Karlstad? Och hur bra det går att dricka hämtkaffe på potthålsvägen dit? 😛


Sötaste paret ♥

Som tur var är Cleo världens enklaste och mysigaste hund. Precis som sin mamma och mormor. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men de är så…enkla. Så självklara. Så snälla. Passar oss som handen i handsken ♥ Cleo bara hoppade in i bilen, och lade sig bekvämt tillrätta direkt. Ingen oro eller gnällighet här inte, Cleo är stencool! Och väldigt lättstulen 😉 Erik gav ditresan 2 av 5 pluttar, han protesterade blandannat genom att leverera en gigantisk bajsblöja, som jag fick byta på en stormig parkeringsplats mitt ute i ingenstans.


Woop woop! Skojig soffa!

Väl framme i Karlstad tog vi en liten promenad runt ett närbeläget elljusspår tillsammans med tilltänkta fästmannen Kurri och matte Therese, som har kennel Bismas. I Örby sken solen och jag hade tagit på mig tunna vårjackan och vårpeppigt glatt lämnat mössa och vantar hemma. I Karlstad sken förvisso solen, som utlovat, men det blåste också en iskall Mordorvind som ingen sagt nånting om? Inte visste jag att Karlstad låg nära Nordpolen 😛


Men gäsp, lite långtråkigt häng…

Som tur var jobbar Therese på hunddagis, så vi kunde släppa hundarna i ett av de större rummen. Man är ju alltid lite nervös om man prickat rätt dag, hur tiken skall vara osv, särskilt när man åkt långt.
Cleo var på dygn 12 och hade entusiastiskt försökt få sin trötta kastrerade storebror Burton att ställa upp på snuskigheter de senaste dagarna.


Så här såg det ut för tre år sedan, när Gaffa blev mamma till Cleo och hennes syskon ♥

Och det visade sig att det gick alldeles utmärkt även med stiliga röda Kurri, efter lite lek. Självklart skulle de para sig i en av sofforna, med halkiga soffkuddar som for huller om buller. Vilken tur att vi var inomhus i värmen – för hänget varade i över en timme(!) Jag har aldrig haft särskilt långa häng på mina tikar, runt 15-30 minuter, så det här var ett rekord med bred marginal.


Cleo kallades ”Pricken” och är valpen närmast mammas huvud ♥

Både Kurri och Cleo hann tröttna, de förstod inte varför i hela friden vi behövde stanna kvar i den där tråkiga soffan? Jag fick krypa upp i soffan och agera benstöd och sedermera huvudstöd åt Cleo, och hade nog kramp i varenda muskel när kärleksparet äntligen var klara…puh!

Bebis-Maja och Bebis-Cleo!

Erik gav däremot hemresan 0 av 5 dystra pluttar i betyg, och grät hysteriskt hela vägen tillbaka. Cleo sussade dock nöjt och obrytt i bagaget ♥ Jag fick ta av mig bältet och ligga framstupa mellan sätena och försöka trösta bebisen med alla tänkbara medel – de sista tio milen sjöng vi psalmer…både jag och Mikael var färdiga för psyket när vi väl var hemma, efter ungefär hundra stopp längs vägen.


Cleo och hennes ligistsyskon i Kamikazepilots-kullen!

Som tur var ställde fantastiska fodervärden Ida upp på tisdagen, när Cleo var på dygn 14 och vi hade planerat för den andra parningen, och körde själv hela vägen upp till Karlstad, så att vi slapp utsätta lilla Bebis-Erik för detta äventyr en gång till. Jag har verkligen de bästa valpköparna ♥


Bebis-Cleo ♥

Nu har vi fått till två bra parningar och hoppas såklart på att lilla räkan är dräktig. Så ljuvlig liten tik, både jag och Mikael blev helt förälskade i henne, lilla mysgrodan! Hon är så välkommen hem hit om några veckor ♥ Men först skall det bokas in ultraljud för att säkerställa dräktighet, ni håller väl tummar och tassar? 😀

Bebis-Basse och Bebis-Cleo ♥