Nu är det två trötta hattifnattar som slocknat i soffan kan jag lova. Idag körde vi våran fredagsträning tidigare pga att glassiga Elin skall åka till Cypern…just nu fullkomligt vräker regnet ner utanför, nej då, jag är inte alls avundsjuk 😛

Tjohooo! 🙂 Anna och Vilda tränar på balansbommen!

Elin kompenserar iallafall sin semesterresa genom att ge mig och Anna jättebra agilityövningar inför varje pass 😀 Såååå nyttigt! Både för mig och för hundarna. Det är precis den här typen av träning som vi behöver!

Idag gjorde vi en framförbytesövning och tränade Ut-svängar. Sedan var det ett seriehopp där hindren stod på olika avstånd samt låg på olika höjd – jättenyttig gymnastikövning för hundarna som måste taxera samt ha kroppskontroll.

Vilda i flygande fläng! 🙂

Därefter var det en liten längre övning med två tunnlar där man skulle få hunden att svänga tight som attan trots att tunnelutgången pekade rakt bort från föraren. Sedan var det två hopp samt däcket som stod uppställda snett åt olika håll – tanken är att hunden skall hoppa den på en rak linje trots att dom inte står spikrakt i förhållande till varandra.

Den sista men bästaste övningen var ”Bermuda-triangeln”, en slalomövning med 3 stycken 4-pinnarsslalom som stod uppställda i en triangel. Tanken är att hunden skall bjuda på beteendet och att man skall fortsätta runt i triangeln, åt båda varven. Variera belöningen med att t.ex. kasta boll utåt eller belöna med godisskål efter varje 4-slalom.

Jag började med Humla och hon går in stenhårt för att riva vartenda hinder…Träningen med henne består mest av att sätta tillbaka nedrivna pinnar. Hon är inte självständig utan osäker och tittar på mig, Hitler, hela tiden. Seriehoppet hade hon jättesvårt för, svårt med olika höjd och längd. Kunde inte korta ihop sig så jag fick dela upp övningen i segment.

Framförbytesövningen och ut-svängen gick bra, men hon river som sagt hela tiden. Jag vet inte hur mycket fokus jag skall lägga vid detta, det känns som att det bara skapar ännu sämre stämning mellan oss, om jag skall ge akt på varje rivet hinder. Problemet är ju inte att hon inte kan hoppa, utan att hon är förarbunden och osäker på mig, eftersom jag blir arg och irriterad precis hela tiden.

Glada Myra hade badat i en lerpöl innan fotograferingen 😉

Det visade sig verkligen i slalomövningen, där sket det sig fullständigt mellan oss. Humla fattade ingenting, gjorde samma fel gång på gång och försökte och försökte – inkompetenta matte med eld ur näsborrar samt horn i pannan kunde inte visa vovven vad hon ville utan fokuserade mest på vilken typ av vapen hon skulle vilja skjuta vovven med. Typ.

Det är verkligen hemskt när det blir såhär. När hon väl gör rätt, är hon så låst på skålen så att det bär mig emot att belöna. Blä. Eftersom jag sett tendenserna till låsning på både leksak och godisskål vill jag vara försiktig och inte skapa ett problem – men hur sjutton skall jag belöna i slalom då. Att ge godis från mig är inte ett alternativ, då blir hon ännu mer förarbunden och osjälvständig. Kastar jag godis eller leksak blir det samma sak – hon tittar bara på mig och jobbar inte självmant.

Nej, jag tror och hoppas att bågar samt mängdträning samt meditation för matte är lösningen. Som tur är har jag jättebra träningskamrater i Anna och Elin – de ger tips och feedback och vet om vårt problem och drar sig inte för att påpeka saker. Jättebra. Det är precis de här extra ögonen jag behöver när jag kör med Humla.

Staffemaffian med sina bollar! 🙂

Jag tror mycket i vår relation beror på att jag inte är tillräckligt duktig som förare – jag kan träna Baileysvovvar, men Humlor har jag ännu inte körkort för. Det är ju så…det är lättare att växla en epatraktor än en ferrari 😉

Fina tjejerna – Myra och Vilda!

Egentligen är mängder av kurser det jag och Humla behöver – att vi åker iväg bara hon och jag och går kurs. Varför har jag inte all tid i världen? Det är ju så svårt att gå kurs när man bor på två ställen och bara har med hundarna varannan vecka 🙁

Nej fy vad tråkigt, nu vill inte jag ligga kvar här. Jag vill köra mer agility!

Baileys fick självklart också sin beskärda del av träning. Och fy vilken fin hund han är! Med honom är jag glad hela tiden. Vi är ett bra team. Jag kan bli barsk mot honom när han slarvar, men sen är det glömt och vi kör på igen.

Seriehoppet fixade han galant, inga problem med att länga och korta sig samt bedöma höjden. Samma sak med tunnelövningen med hindrena som stod på sniskan. Superfint och hittar linjen helt själv! 🙂

Happyface! 😀

Framförbytesövningen med utsväng fungerade hyfsat, denna övning började vi med och då blev det lite rivningar när han stressade. När han väl är ”inhoppad” så går det fint.

Vildisen tränar slalom!

Bermudatriangeln var nog den nyttigaste övningen vi någonsin gjort! 🙂 Fungerar nämligen klockrent i högervarv med honom på vänstersida – han bjuder själv och gör rätt hela tiden. Fungerar däremot inte alls i vänstervarv….han har ju betydligt svårare för högerhandling och vill inte alls bjuda på rätt ingångar.

Gruppfoto är nog bland det svåraste man kan ta. Har säkert 50 kort i kameran där alla tittar åt olika håll, blundar etc. Söta är de iallafall! 😉

Idag hade han inget runda-pinnen-tänk överhuvudtaget, men med Elins coachning gick det jättebra på slutet. Mycket handlar om att jag måste vara mer svart-vit och belöna jättemycket när det blir rätt och samtidigt vara snabb med att ge felsignal och inte bara låta honom larva på när han gör fel. Inga gråzoner.

Myra tränar på running contacts! Duktig tjeja!

Efter träningen började det regna och det var definitivt inget fotoväder. Imorse var det ju strålande sol? Typiskt. Dessutom tog batteriet i min kamera slut nästan direkt. Med på bilderna är iallafall Vilda, Baileys, Nosa och Myra. Chillie och Humla hann tyvärr inte vara med innan regnet tilltog och kameran dog 🙁

Snygga Vilda, egenuppfödd av Anna!

Vi avslutade dagen med att luncha tillsammans, jättetrevligt som alltid. Ni är bäst tjejer!
Nu får vi se när nästa staffeträning blir av. Vi har pratat om att träna både brukslydnad, bruksspår, viltspår osv tillsammans. Tur att staffarna älskar att träna det mesta! 😀

Baileys och fina Cuzbollen som han fått av Elin!

Denna bild är bara så gullig och knasig att jag var tvungen att ta med den. Vad gööör han med ögonen? 😀

Elin och Nosa visar övningarna åt oss! Nosa är rehabiliterad från sin korsbandsskada och skall springa Hundlöpet med Elin i år igen. Förra året vann de! Två grymma tjejer! 😀

Världens gladaste hund! ♥

Väntar otåligt på sin tur i finaste halsbandet från Cometstaff!

Med tungan rätt i mun!

Min partner in crime! Alltid med ett grässtrå i mungipan… 😉