I helgen har vi varit i Rosendal, min oas i livet, och jag tror hundarna delar denna uppfattning. De blir som tosiga när de ser att vi svänger av vid skylten och startar en hel orkester i bakluckan när Mikael frågar ”Var är vi nånstans?!” 😀

Vi kom ner på fredagkvällen och vaknade lördagmorgon upp till strålande solsken, kaffe och GT-läsning ute i ”hörnan” mellan huset och friggeboden där det är lä. Hundarna morgongympade som synes och körde ett helt eget fyspass medan vi tvåbenta bara slappade 😛

Humla har helt kommit tillbaka till sitt vanliga, galna busiga jag efter valparna – de bara leker och leker nonstop. Både inomhus och utomhus så grästorvor, löv, kuddar och fårskinn flyger i luften! Baileys, som fyller 8 i slutet av månaden, tackar aldrig nej till lekinviter ♥

Överlag är båda hundarna snorpigga för tillfället och Baileys har väl varit så större delen av sommaren sedan hans hemska tasspricka läkte ut. Han är inte en vovve som bara gillar läget, som Humla gör, utan han vill ha fart och fläkt i livet. ”Tyvärr” har det blivit väldigt lite träning i sommar, till Baileys sorg. Han älskar våra långa löpturer men Mikael har varit skadad  i sina vader, sen hade vi det tråkiga med valpkullen, vi har renoverat fasad och fönster som två besatta, så ja, stackars Baileys har verkligen varit  bortprioriterad 🙁

Jag har inte heller varit i min vanliga form, jag är nämligen gravid (yaaay! :-D) och slutade med löpningen i v 30, till Baileys sorg. Alltså, jag är övertygad om att han kommer älska att bli ”storebror” nu i höst men att ha en matte som går ”jättelångsamt” på de långa skogspromenader som cardioträningen numera består av, nja, lite mer action önskar han nog 😛

Lydnadsträningen har också varit ur fokus, dels för att hela vårsäsongen blev spoilerad pga Baileys tass, dels för att hela sommaren ägnades åt att stå och balansera på en skranglig byggställning med målarpenseln glödande…När vi väl tränar är han dock jättefin och vi har nyligen satt ihop det nya ”runda-momentet” som kommer i klass 3 som alltså blir den nya elitklassen. Tycker flera moment känns jätteroliga och det skall bli kul att tävla, hoppas att vi kan köra lite inomhustävlingar i vinter! ♥

Humla har också tränat lydnad efter sin mammaledighet och känns också väldigt fin och med i matchen. Där har vi våran fjärr som är akilleshälen, dels eftersom jag hatar att träna detta moment, dels eftersom fröken naturligt är väldigt ”steppig” i sina baktassar. (Den som föreslår fjärr med låsta framben blockerar jag från bloggen, okej? ;-))

Formmässigt är vi som synes dock inte alls på banan ännu. Vi backade tillbaka till normalgiva redan när maskrosbarnen var 5 veckor och det var säkert bra. Men nu i skördetider har Humla ett eget sätt att dryga ut kosten på, som ställer till det för oss…

Ja, hon pallar äpplen och päron så det står härliga till! En riktig kleptoman i trädgården – de flesta hundar, typ som Baileys, äter kanske något enstaka äpple som fallit ner eller sitter lägligt på någon låg gren, men Humla har ju inga mellanlägen utan äter nonstop så fort hon bara får chansen. Två timmar ute i trädgården, så gör hon ingenting annat än äter, och kommer sedan in proppmät och rapande, med magen som en spärrballong. Charmigt Humla, charmigt…

I veckan plockade jag fem kilo päron från vårt fina päronträd med jättegoda stora päron (vet tyvärr inte vad sorten heter men de smakar precis som Conference man köper i affären :-)) och la  i en fin korg på trappan. Perfekt att ta med sig när man går till jobbet på morgonen tänkte jag nöjt. Baileys låg och solade på garageuppfarten medan jag dammsög bilen och Humla sysselsatte sig uppenbarligen på annat håll, för med oss var hon iallafall inte…

När jag var klar efter typ 20 minuter var korgen helt tom och Humla såg ut högdräktig ut. Fy vad sur jag blev! Så numera får hon inte gå ut själv, utan har personlig assistent med sig ut när vi släpper ut dem på kiss-paus i trädgården. Hon är inte nöjd med detta upplägg, kan jag intyga. Blänger surt på mig och ibland kan hon inte tänka sig att kissa ens, eftersom hon känner sig så kränkt och dåligt behandlad.

I fredags hämtade jag vovvarna för sista gången på dagis på typ ett år framåt – det var verkligen blandade känslor att stänga av datorn, sätta autosvar på mailen och ordna med alla tusen saker som såklart uppkom i sista minuten…kändes som om jag glömt hälften!
Nu är jag i v 39 och tanken är alltså att jag skall ”boa” mig den sista tiden, men eftersom jag är jättepigg och känner mig helt som vanligt, är det en tanke som är svår att förlika sig med…

Fast jag tror det är nyttigt också, att varva ner och bubbla in sig liksom ♥ Men det kändes jättekonstigt att vakna idag, måndag morgon, och veta att man är hemma från jobbet utan att varken vara sjuk eller ha semester – ja, lite halvkriminellt nästan 😛

Jag räknar såklart med att vovvarna kommer vara lite ur fokus och inte högsta prioriter ett tag efter att bebisen kommit, men förbereder ändå för en säsong med barnvagnspromenader med att titta på nya regntäcken och göra upp lite planer för hur fysträningen skall se ut när löpningen fortsatt är bortplockat från schemat ett bra tag framöver.

Jag tror bestämt att Baileys kommer få simskola 1 gång per vecka i ovälkommen födelsedagspresent. Humla kommer också få simma såklart. Sen har jag lite tankar på watertreadmill. Jag måste också ta ett krafttag med massage och lite förebyggande träning, för båda har sina muskulära svagheter som syns igenom.

Baileys har ju alltid varit ganska sned i diagonalen och får lätt spänd muskulatur i vänster skuldra samtidigt som han avlastar sitt högra bakben, om man inte håller efter med lite massage. Och Humla blir lätt spänd och kort över korset, att trava långsamt i högt ris typ stubbåker, är ren tortyr enligt henne. Varför kan hon inte få äta femtio kilo fallfrukt per dag och bara tuta och köra med vanvettsgalopp med all vikt på framdelen på promenaderna som hon själv vill, liksom?

Träningsmässigt kommer vi träna för Mona Kjernholm i en daggrupp under vintern, men jag har inga planer på att starta någon mer tävling innan de nya reglerna träder i kraft. Eventuellt blir det nån start, ifall jag får världens snällaste bebis (inte superrimligt, både jag och Mikael var tydligen djävulen själv som barn…) men ingenting jag räknar med. Lite tråkigt med tanke på att de nya momenten måste läras in och Baileys egentligen har alla de gamla elitmomenten färdiga…

Men det är en värdslig sak 😉 Med Blondietalesbarnen håller vi på att planera in ett par olika träningsträffar under vintern, och sedan hoppas jag inom kort kunna outa vårens parning med lilla Gaffa, spännande! ♥
Följ med i kennelgruppen för fb, för senaste nytt om du inte redan är medlem där: Kennel Blondietales.

I helgen hade jag med mig kameran och hoppades på få några härliga strandbilder med mig hem – men tji fick jag. En solig lördagsförmiddag var allt vi fick, sedan var det höstrusk och blåst för hela slanten. Humla hälsar att det dock går precis lika bra att drunkna i rutten tång, bli kopiöst smutsig och galoppera på en vattensjuk strand i regn, som i solsken… 😉

Ja det superfina vädret vi haft hittills med sol och krispiga höstfärger verkar vara till sin ända nu när jag går på mammaledighet 😉 Idag har det blåst och regnat nonstop, hundarna har sovit som två ihjälklubbade sälar i soffan och jag har eldat för första gången i kaminen för den här säsongen.

Dags att rensa bort alla sommarklänningar i garderoben, plocka fram reflexvästar och vinterskor. Och tvätta upp lite bebiskläder! 🙂 Mikael har förövrigt ångest för att ”bb-väskan” inte är packad ännu. Han tror att alla förlossningar sker som i Vänner, som är hans enda referens. Dvs att vattnet går, alla måste kasta sig i en taxi och efter en halvtimme kommer bebisen som skjuten ur en kanon.

Well, inte mig emot, men just nu känns det som om jag aldrig kommer föda. Men för säkerhetsskull ringer såklart släkt och vänner lite titt som tätt för att kontrollera att jag inte spontanfött ut ungen i smyg…!

Det här grässtrået var lördagens trofé, de ”kampade” om detta fantastiska strå i säkert en timma…

Kom igen! Jag vill leka ännu mer!

♥♥♥

Humla har, förstås, hittat något ätbart. Jag gissar på äpple eller harbajs.

Vi hoppas för husses skull att det inte var det sistnämnda 😀

Mulet ute, mys i soffan framför brasan inne! Med Love såklart, som mirakulöst nog fortfarande lever efter tre år. Måste vara något slags gosedjursrekord?

Vi kanske skall rapportera in Love till Guiness rekordbok?

Höst! ♥
Ni ser ”böset” på golvet från vedträna? Sådana där centimeterstora ”pinnar” kan man tydligen kampa med…

Nykokt björnbärssylt till frukost!

Jag älskar Rosendalsfrukostar! Jag vet att jag skriver det VARJE GÅNG vi är där, men för mig är det magiskt med björnbärssylt och typ äppleskivor, jag som annars drar i mig kesella i en shake på väg till jobbet eller möjligen gör havregrynsgröt som jag sitter och äter i mörkret för mig själv…

Humla har full koll på frukostbestyren…

….undrar varför? 😛

Mys med moster Nusse! ♥