Nationaldagsfirandet på Stenelid bestod av att spika panel tills fingrarna blödde! Eftersom snickaren skadat knäet illa, fick jag rycka in som ”lärling” och visade väl rumpan för alla grannar eftersom snickarbyxorna som jag blev tilldelade var stora som ett hus. Hundarna var nöjda med att sysselsätta sig på tomten och stå väldigt nära den stora sågen när panelen skulle sågas till.
”Emmas Alltransport AB” fick även rycka ut X antal gånger, då alla husets gosedjur och ben och strumpfynd från smutstvätten tydligen skulle ut och rastas på tomten.
Älsklingshunden från Ikea fick ett synnerligen brutalt övergivande…(och självklart är det inte ett dugg intressant att bära in några grejer igen. Eller förlåt, det är intressant att bära in saker från trädgården som skall vara i trädgården, typ ruttna löv och pinnar)
”Det var inte jag”
Humla har fått en ny hobby (utöver jord, hål och höjder) – ollonborrar. De är tacksamma husdjur som bara visar sig på gräsmattan när solen skiner, och då är det dags för vallning/jakt – samt att de är perfekta att ha till hands ifall man skulle råka bli småsugen på ett mellanmål. I Humlas fall ett mellanmål på sisådär två hekto, som kom upp samma väg igen efter ett tag – självklart på strategiskt utvalda platser som trappan, gångvägen och precis där man går på gräsmattan för att bära ut virke från förrådet.
”Mums!”
Den stora sågen är en given favorit hos båda hundarna. Vem vill inte sitta nära ett hörselskadande, livsfarligt verktyg med nosen två centimeter från klingan? Idag kom den dock väl till pass när vi delade en tjurmuskel, i syfte att få bort praktikanterna från sågen. (Baileys gick och la sig under sågen. )
Här är en annan delikatess för staffarna – en ihopsopad hög med bråte. Oj oj oj det vattnas i munnen! Här kan man botanisera och röra om länge, och omsorgsfullt välja exakt rätt träflis att bära iväg på – för att stolt visa upp för förbipasserande på gatan, eller för att få igång lillasyster/storebror på jaktlek.
Kan ni gissa vilken spik som jag har spikat i?
Senaste kommentarer