Mellandagslugn

Juldagen 2018 spenderas i Rosendal i tystnaden och mörkret (här finns inga gatlyktor) – inte alls så förfärligt som det låter utan supermysigt, Höglöpet är ä-n-t-l-i-g-e-n över från och med idag, veckan innan jul andades inte direkt harmoni hemma hos oss 😛 Tanken var att Humla skulle kastreras i höst, men av olika anledningar blev det inte av. (Hösten gick ju helt otroligt fort dessutom?) Men nu sover de både gott i soffan härjämte, med normal puls och utan Banarne-läte. Humla fick iochförsig säga till på skarpen och knyckla ihop ansiktet som en muräna några gånger innan Banarne fattade att skeppet hade seglat…

Ja hösten gick verkligen i fast forward-tempo. Vi börjar få snurr på vardagsliv med träning, förskola, jobb och hunderi. Sommaren var kämpig tyckte jag, att jobba heltid utan semester i den där värmen när alla andra var lediga…nja. Inte mitt livs smartaste drag.

Hallå? Jag måste komma in med det här jätteviktiga benet?

Vaddå inte får plats?

Det är ju bara att öppna upp lite mer här i skjutdörren…seså!

Vi hade bekymmer med Humlas sista kull, där totalt 8 valpar föddes men bara 4 överlevde av olika anledningar. Sen hade vi några helt fruktansvärda månader med Baileys som var jättesjuk*. Jag trodde på riktigt att en del av hjärtat skulle gå sönder. Som tur är läkte huden på tassarna till sist och peppar peppar, så har varit ohalt sedan september och i tassarna syns inte ett spår.

*Vet inte om jag skrivit om detta i bloggen men Baileys fick alltså en svår brännskada, motsvarande andra graden, på tassarna i samband med en löptur på skållhet asfalt i maj i samband med att värmen kom. Det ledde till infektion och hudavlossning, så att han inte kunde gå. Smärtstillande tålde han inte, utan fick biverkningar så flera gånger tänkte jag faktiskt tanken på att låta honom somna in :-(). Hela sommaren blev förstörd. Att ha en sjuk hund är verkligen vidrigt, det är inget jag önskar någon.

När brännskadan väl läkt ut var vägen tillbaka lite längre, Baileys tappade mycket muskler och fick tränas upp på nytt under hösten med långa promenader lös i skogen varvat med löpning. Humla är tillbaka i fin form efter valparna, och det går förresten toppenbra för alla fyra i sina nya hem ♥

Båda hundarnas kom-i-form-resa fick ett avbrott på några veckor tidigt i höstas när vi fick århundradets största fruktskörd. Ett dagligt intag av ett kvarts ton äpplen gör ju inte underverk för formen. Till slut fick de inte gå ut utan övervakning, de var verkligen helt galna. Men takterna sitter i, Humla går fortfarande över till någon granne och pallar rödbetor, så sent som häromdagen låg det en rödbeta på trappan. Vi vet inte vilken granne det är, och har inte lyckats ertappa henne på bar gärning heller 😛

Bilderna i inlägget är förresten från ett par härliga höstdagar i oktober, som legat och marinerat till sig i väntan på blogginlägg 😉

Jag har inte alls fått till någon vettig lydnadsträning nu på senhösten och det grämer mig. Andra halvan, dvs inomhusdelen, av Monas lydnadskurs lyckades jag missa alla gånger utom en (!) pga halsfluss, sjukt barn, jour, sjukdom igen osv osv osv. Det gick verkligen troll i alla torsdagar udda veckor.

Vädret har inte medgivit någon utomhusträning om kvällarna heller, jag har förra höstens muskelsträckning på Baileys i färskt minne. Tyvärr är det bara att inse att båda hundarna blir allt äldre och man måste anpassa träningen. Att träna fartmoment på halkig plan runt nollstrecket är inget jag gör längre med någon av dem.

Tyvärr har inomhuslokalen jag tränade i förra vintern lagt ned och HallåHund i Hyssna har i princip inte några lediga tider alls kvällstid eftersom de har många egna kurser. Nej nu längtar jag efter vår och ljus, så att man inte är så begränsad!

Vi har iallafall en helgkurs för Helene Lindström i februari tillsammans med kennel Blondietales att se fram emot, det skall bli så kul 😀 Jag hade också velat ta upp noseworkträningen igen, hoppas kunna anmäla båda hundarna till någon fortsättningskurs i vår. Eller skall jag gå om grundkurserna med eukalyptus kanske? Det var ju ett par år sedan vi tränade det?

Våra halvfodertikar är ljuvliga allihopa och planeringsarbetet inför kommande kullar och spännande kombinationer är i full gång. 2019 har vi inga kullar planerade och det känns skönt. I år vill jag bara fokusera på Baileys och Humla  ♥

Men våra valpköpare är helt outstanding, det är med värme i själen jag läser inläggen i våran valpköpargrupp. Nu har jag exakt det ”självgående” community jag drömde om att skapa…alla är fantastiska att arbeta med sina hundar. Och hundarna, dom är rätt bra dom också 😉

I dagarna kommer jag uppdatera statistiksidorna och även lägga upp filmen på Tuvas MH. Det känns fantastiskt att ha 100% utvärdering på HD, ED, pennhip, ögonlysning, L2Hga & HC, MH, BPH (och för de senare kullarna även patella) av Blondietaleshundar i utvärderingsbar ålder. Hur många andra kan stoltsera med detta (oavsett ras)? En grym grund för mig som uppfödare för att kunna utveckla avelsarbetet och planera för framtiden. Utan bra valpköpare – ingen uppfödning!

Nej nu är det färdigpratat! Mot stranden!

Stå still! Jag vill bara prata!

Åh typiskt, vad otippat! Den flög iväg. Nästa gång stannar den nog.

Oktoberdopp i havet ♥

Och lite måste man smaka på havsvattnet, ifall det fortfarande smakar salt… tio års oberoende tester här i Rosendal btw… 😉

Humledrottningen spanar efter nya fåglar att hälsa på…

Formen var inte riktigt där i oktober, men nu är hon fin. Dessutom fin i lydnaden! 🙂

Alla dessa strandrace… 😀

Som sagt…femtio kilo äpplen om dagen gör underverk med kropp och knopp!

Finaste tioåringen…så ljus du blivit ♥

Full galopp mot fyrbeningarna som hängde på lekplatsen med Maja.

Rosendal har något som passar alla 😉

Zoom zoom!
Ps Jag har massa ljuvliga valpbilder kvar från i somras som jag inte laddat upp..kanhända att det blir ett blogginlägg i mellandagarna om ni ber snällt 🙂