På juldagen packade vi bilen full med studielitteratur och hundar och åkte ner till Rosendal för att spendera några ljuvliga mellandagar i mitt favorithus. Strandrace i ösregn, joggingrundor på de platta halländska vägarna, mys framför brasan och plugg, plugg, plugg….

Det höll dock på att gå riktigt illa – på fredagen började det storma och sent på kvällen gick strömmen i huset. Vi tänkte att det berodde på vädret men på lördagen när elnätskillen kom visade det sig att det var husets eget elskåp som tagit självmord.
Ingen el betyder urladdade batterier på dator och mobiler, frys och kyl som ej fungerar, ingen belysning och inget nätverk. Snacka om att vara isolerade!
Tyvärr kunde ju den söta lilla musen som bestämt sig för att övernatta i proppskåpet och därmed gått en snabb död tillmötes, valt ett annat tillfälle, för det är SVÅRT att tentaplugga utan tillgång till universitetets nätverk….. 😉

Stranden är vovvarnas ”egen” några månader till – och de tar verkligen tillfället i akt att njuta av den maximalt! 😀

Snart är det sommar och solstolshäng igen…. 🙂

Motljus i Glommens fina hamn! Det rådde full aktivitet med små fiskebåtar när vi gick våra dagliga promenader dit – men inga sommargäster numera, utan vi var ganska ensamma bortsett från fiskarna. Jag tycker det är skönt att kunna promenera och jogga långa rundor utan att, som t.ex. Helsingborg, hela tiden behöva vara på helspänn och ha järnkoll på hundarna eftersom det kryllar av hundar, cyklister, joggare, bilar, tåg, you name it…

Men sedan är det ju en särskilt upplevelse att gå kvällsrunda när det är så mörkt att man inte ser handen framför sig – och inte vägen heller för den delen! Någon gatu eller vägbelysning finns inte i Rosendal – och det är en ovanlig känsla! Men återigen…rätt så mysigt. Man känner sig verkligen som ensam i världen när man är där ute – på ett positivt sätt ♥

Ständigt dessa vackra bilder på Baileys…. 😛

Ren och skär staffelycka! ♥

Det myckna regnandet hade gjort naturreservatet mellan Rosendal och Glommen rejält vattensjukt. Mina löparskor har numera sett sina bästa dagar efter en etapp i dessa fårhagar…. 😉

Det var med litet vemod i själen vi packade ihop och åkte hemåt dagen innan nyårsafton. Rosendal är som balsam för både kropp och själ – det tycker nog hundarna också, eftersom de blir som tokiga när de märker vartåt vi är på väg.
Nyårsaftonen spenderades i goda vänners lag med två helt obrydda hundar – raketer och smällare är ingenting som de ens viftar på öronen åt. Trots att det smällde en hel del när vi var ute och sprang på nyårsdagen, så har de alla fyra tassarna på jorden. Superskönt! ♥