helgen hade vi en fantastiskt givande träningshelg för Mona Kjernholm i Varberg. Det var jag, Humla Tjejflicka, Sten Sture – och 3 av Humlas ass-kicking ungar: Weevil, Lego och Skorpan! 😀
Bentley skulle egentligen varit med, men den unge herrn har kommit in på en ettårig specialsökutbildning som krockade med denna helgen. Fick dock rapporter om att även han skött sig utmärkt på sitt håll och marknadsfört rasen väl genom att vara en supertalang på specialsök – så himla kul!
På lördagen tränade vi i stekande sol. Vi körde ett ekipage i taget och en gemensam gruppmomentsövning. Sten Sture var otroligt disträ och sturig – jag hade tänkt att vi skulle öva på apporteringsdirigering lite mer tävlingsmässigt, nu när jag hade många medhjälpare till hands.
Sten Sture tyckte att vi kunde springa till pallen (den hunden har inte stått på en pall i hela sitt liv, så pallens attraktionskraft var väldigt omotiverad, enligt mig. Enligt Sten Sture hade han varit en pallkung i sitt tidigare liv. Eller pallförsäljare, pallvårdare, pallreparatör och pallexpert.) Någon dirigering till höger och vänster påstod han vidare att han inte hört talas om. Ever. Jag hävdade att vi tränat dirigering 5 kvällar i rad senaste veckan. Sture dementerade.
Godisskålarna fick vi byta ut till pipisar, för att det överhuvudtaget skulle vara intressant. Och när han väl fått sin pipis, ville han springa till andra sidan och sno även denna. Ett magplask med andra ord – men tekniken i vänsterdirigering har i alla fall fastnat. Han roterar ut och söker sig utåt istället för att rotera inåt när jag dirigerar vänster.
Nu skall jag fortsätta öva hemma med att skicka utan att han i förväg sett att jag ställt ut apporter eller godisskålar – eftersom detta uppenbarligen varit en stor hjälp för honom, att förstå vad som skall göras. Inga synligt utlagda skålar – då kan det omöjligt handla om dirigering, hälsar Sten Sture.
Nästa pass fick Humla öva inkallning med ställande – det är inte att lyssna på ordet eller själva tekniken som behöver övas mer på, utan att variera mellan raka inkallningar och stopp på olika längder, samt att hon inte alltid skall veta att det finns godis eller boll utlagt.
Hon skötte sig mycket fint, och efter föregående katastrofpass med den Samhallsanställde, övervägde jag att bara köra fina fina Humla Tjejflicka resten av helgen…
Lille Guldlock hade dock guldlockat till sig efter lunch, och bjöd sedan på ett finfint inkallning med ställande och läggande-träning 🙂
På söndagen var det mulet men uppehåll, och faktiskt ett angenämare väder. Jag tror att Baileys är känslig för träning i hett väder så länge det inte handlar om väldigt enkla uppgifter såsom ”springa runt med pipisar” eller ”apportera första bästa apport jag ser”. Vid mer avancerat arbete som ”stanna där” och ”Baileys” så saknas helt enkelt reservkapacitet.
Vi hade sett att han behövde en uppdatering när det gäller värdet av att lyssna på vad jag säger och inte bara gissa, under gårdagens träningspass. Idag fick han däremot en liten uppfräschning av ”ruta”, ”apport” och ”hopp” – detta tjuvövade jag på den andra planen tills det var min tur, och när vi sedan skulle träna för Mona hade vi stramat upp oss och fick till ett riktigt fint pass.
Kasta apport mitt framför rutan, och ropa Rutan. Kasta apport mitt framför rutan och ropa Apport. Inga problem sa Guldlock, men ack så nyttig träning. Mona menar att han behöver få någon sådan här uppgift varje träningspass, och det är nog sant 😉
Första uppgift på söndagsmorgonen var emellertid en liten kedja med 3 moment. Jag och Humla valde ingång på planen, sättande under gång, vittring och hoppapport. Jag märkte att hon taggade upp till kommenderingen och vi fick ljud i sättandet. Vi måste öva mer ingångar och uppstarter, till kommendering och under tävlingslika förhållanden då hon lätt blir spänd.
Vittringen gjorde hon mycket fint – jag lade själv ut vittrad pinne och en hög med ovittrade pinnar en bit ifrån. Hon går inte alls på synintryck, vilket Baileys hemskt gärna gör, utan gör ett jättefint nosarbete och luktar sig fram till rätt pinne. Den ovittrade högen nosade hon sig över flera gånger utan tendens till att vilja snappa någon pinne.
Mycket klok tjejflicka! Hoppapport hade jag planerat en pipisbelöning vid återgången men den missades av Mona, så vi gjorde ingången också – utan problem. Fin fart in och ut, bra gripande och upptag och snygg ingång. Hurra!
Som gemensam övning, förutom gruppmomenten, hade vi en transportövning där vi skulle göra 4 enkla moment och belöna transporterna emellan. Denna övning har jag gjort tidigare med båda hundarna och det gick riktigt bra med dom – vi HAR ju transporterna, om bara JAG samlar ihop oss och håller på kriterierna. Svårare än så är det inte. Men transporterna belönas allt för sällan i träningen, det inser jag ju.
Som helgens sista pass fick Humla göra fjärrträning – som ju är ett moment som är pinsamt eftersatt, helt enkelt eftersom jag tycker det är otroligt pilligt och tråkigt. Efter flera repetitioner visade det sig att min magkänsla stämde – Humla har lättare att göra ligg-stå om jag står en bit ifrån henne, har godis bakom och en planka bakom baktassarna.
Att sitta på huk framför henne och ”gunga” skiftena fungerar förvisso, men hon är totalfixerad på min godishand och inte medveten om sina bakben. Min okvalificerade gissning är att jag kommer kunna förklara för henne på ett tydligare sätt vad jag är ute efter, om jag kan komma bort från ”godis-i-hand” och istället komma bort från henne lite, och låta belöningen komma bakom.
Nu har jag egentligen inte mer att rapportera om – hur det gick för Humleungarna kommer nämligen i ett annat inlägg…Texten tog ju slut innan de fina bilderna gjorde det – så varsågoda att börja scrolla 😛
Operation Lyssna på vad matte säger. Enligt Baileys betyder ligg, sitt och stå bara ”Ligg” när matte står med ryggen mot honom… 😉
Efter 100 repetitioner kunde han bjussa på ett halvsitt… 😛
Springa till rutan utan att gripa apport på vägen – nemas problemas! 😀 (Efter att ha tjuvövat innan samt haft allvarligt ”utvecklingssamtal” med undertecknad innan vi gick in på planen…)
Ibland bromsar man in lite för sent när man skall fånga pipisar. Lömska leksaker de där… 😉
Matte lägger pannan i djuuupa veck när hon funderar på hur sjutton man bäst skall förklara för Tjejflickan konceptet med att vara rak och ha låsta bakben…tricksy, verry tricksy…
Kanske kan man ta lite plankor och bygga in någon slags tvångströja i trä för låsta bakben? 😛
Pipisar…49 kronor stycket och inhandlas för halva AT-lönen varje måndad. Baileys bästa belöning alla tänkbara kategorier – fungerar jämt och till allt! Se kärleken i hans blick… 😀
Vad nu? En annan pipis? Som jag vunnit på senaste lydnadstävlingen säger du? Hmm…
Får väl skutta fram och provpipa lite snabbt, om du tjatar så… (vilket han gjorde och sedan spottade han ut den, det var en FALSK pipis, hur kunde jag ha mage att försöka lura på honom en betydligt tåligare och hållbarare KOPIA? Skandal!)
Det här med att ligga kvar och vänta på sin tur är nyttigt för båda mina vovvar. Särskilt Guldlock som alltid har myror i arslet och ser lika förstörd ut som Pelle Alsing i NileCity när han eldar upp sitt marsvin, så fort han får Ligg-Stanna kvar-kommando…
Det är mycket roligare att stå upp och tigga godis! 😀
Ge mig, ge mig…kom igen, jag vet att du vill…
Bra med två par öron som lyssnar när Mona instruerar…
Varför ser jag helt förstörd ut när jag tänker?
Hmm….vad är det här för skifte som jag lyckades få till? 😛
Humlafjärren! Det nya, länge saknade skiftet i nya lydnadsprogrammet 2017! 😀
Ååååå nedrans skiiiit att ja skulle på bröllop juuuust denna helg, hade ju så gärna hängt med er på denna träningshelg!!
Men men vi stalkar som vanligt o vid minsta svaghet från er sida o möjlighet från vår sida så tar vi oss in o kraschar ” once again”