Ja, vad sjutton tog alla träningsinlägg vägen kanske ni undrar? Tyvärr har matte upptäckt att termin 7 är den absolut tuffaste terminen någonsin, så det blir inte många minuter över på dygnet att sitta vid datorn. Att jag råkade göra sönder våran Mac i helgen som var, gjorde det inte lättare att uppdatera bloggen 😛

Jag stod och schamponerade Baileys i lördagskväll efter en otroligt blöt och lerig löpartur. Medan schampot verkade passade jag på att kolla lite mail, och tog därför med mig datorn in i badrummet. (Går jag ur badrummet kommer det ta cirka tre sekunder innan Bambi hoppar ur badkaret, halkar och slår en volt…been there, done that) Tydligen klarade inte pekplattan av fukten, utan sa upp sig dagen efter. Pinsamt.

Men nu kommer sammandraget från förra torsdagens dubbelträning för Mona Kjernholm! Båda vovvarna var med, och vädret var, för ovanlighetens skull, strålande. Jag gick extra med förmiddagsgruppen, då jag missade gången innan. Efteråt åkte vi till mammas och pappas hus i Rosendal och njöt av lugnet och tystnaden. Jag älskar verkligen det huset, det är så tyst och fridfullt. Denna dag var det dessutom nästan vindstilla, så efter en tupplur och god lunch, skuttade vi ner till havet för lite strandrace! 😀

På förmiddagens pass hade jag skippat att göra någon regelrätt kedja. Jag ville göra en ingång på plan och sedan att vi tittade på tekniken i fria följet. Ingången blev kanonbra, full av förväntan och bra position. Det efterföljande fria följet till kommendering kändes också bra.

– Jag fick tips på att göra “halvhalter” inför vändningarna, tydligen vänder jag jättesnabbt och han får kämpa för att hänga med.
– Jag belönade ganska glest med godis, och fokuserade på raksträckor från halt. Jag tycker ofta vi får blicksläpp det första steget från halten – så därför belönade jag på första steget några gånger.
– Sedan varvade vi med att belöna med multipipisen (nya favoritleksaken, som en Skinneez fast med jättemånga pipar) vilket verkligen gasade upp honom och gjorde att han inte tröttnade.

Detta upplägg kändes väldigt bra, så det kommer vi fortsätta med!

Mona fick även titta på tvåans fjärr som jag upplever låst sig på långt avstånd. Beroende på underlag får jag skutt med baktassarna eller så missar vi helt något uppsitt pga att han blir tveksam. Jag har tidigare inte känt att externbelöning tillfört någonting, jag har inte märkt någon skillnad. Men nu testade vi lite olika varianter och på slutet kändes det riktigt bra. Det är ju helt logiskt egentligen, att skick till skål, bygger bort förväntan på avståndet till mig.

Emellan de andra ekipagen körde fick jag påminna Fnatte om att det absolut inte är okej att resa sig upp och gå iväg och syssla med annat när jag sagt åt honom att ligga kvar. Detta brukar ju inte vara något problem, men i torsdags när jag assisterade de andra på plan tyckte Baileys att han lika gärna kunde gå och äta lite gräs i kanten respektive sno en leksak ur träningsväskan och slakta den. Ibland undrar jag om hundar inte är lite mänskliga trots allt…Guldlock tutade förolämpat när jag hämtat tillbaka honom från grönbetet och lagt honom igen. Det var mest synd om honom i hela världen. När han inte fick något gehör för detta, drog han en djup suck och bara gillade läget. Ja, det är ingen ide att höja på ögonbrynen åt detta – han har ju sin fulla rätt att testa om även grundlagar fortfarande gäller, med jämna mellanrum. Nu kom vi överens i vänligt samförstånd om att lagd vovve ligger, och att man får skoj belöning för detta.

Mellan våra pauser körde jag Humla litegrann, utgångsställning, bjuda på ställande och läggande samt apportering. Men jag tyckte hon kändes ofokuserad och gick ifrån mig och nosade ideligen. Då blev jag irriterad – antingen jobbar man eller så får man sitta och ha tråkigt på sin fäll. Tyvärr fick nosandet och runtspringandet sin förklaring – för när vi packat ihop grejerna och var på väg till bilen, stannade Humla och panikbajsade världens största lösa hög mitt på vägen. Stackaren hade suttit och varit jättebajsenödig i flera timmar och jag fick jättedåligt samvete 🙁

Inför omgång nummer två blev det rejält kallt och stjärnklart när det mörknat. Jag hade förberett med mössa, vantar, extra tröja och filtar till hundarna som fick stanna i bilarna emellan gångerna.  Återigen blev jag påmind om att Humla faktiskt behöver ett värmetäcke, och inte kan ha sin tunna lilla luvtröja längre. Stackaren!

Jag ville börja att kolla på rutskicken, eftersom vi fått in en del osäkerhet och frustration i det momentet sedan jag lade lite för mycket tonvikt på stadgan. Vi byggde upp två olika rutor och han fick bjuda på spontana skick, vilket gick jättebra. Efter några gånger, lade jag in ett Vänta+godis innan jag skickade men fortfarande inte från utgångsställning och rutkommando. Så här kommer vi fortsätta ett par gånger framåt, så att vi får tillbaka den där goa känslan igen.

Sedan ville jag se på momentet läggande under gång. Jag har ju lagt mig till med den fula ovanan att dra till med feta dubbelkommandon, så att han säkert lägger sig när det är kallt och blött. Och eftersom det varit kallt och blött i tvåhundra år nu har dubbelkommandot blivit grundmurat in i momentet. Eftersom jag mest tränar ensam ville jag ha de andras ögon till hjälp. Så vi gjorde några tävlingsmässiga lägganden på raken – och alla var lika perfekta. Baileys var med på noterna och la sig snabbt och utan tvekan. Trots blöta och kyla. Så ja, det där dubbelkommandot kanske inte behövs trots allt… 😉 Däremot blir vissa lägganden inte helt raka, så Mona ville prova med externbelöning åt höger – men då slog Guldlock bakut. Konceptet kring externbelöning har vi minsann aaaaaaaaldrig någonsin gått igenom förut, hävdade han bestämt och låste sig på skålen gång på gång. Så detta blir hemläxa till nästa gång! 😀

Under kvällen kollade vi även av treans fjärr – ja det blir verkligen något att pilla med inomhus i vintermörkret, och momentet hoppapport. Det senare kommer bli ett av Baileys favoritmoment, vi har inte övat det alls och ändå gör han det skitsnyggt. Bara att tacka och ta emot. Inkallning med ställande testade vi med target och med ut-kommando och pipis-belöning. Återigen måste vi gå igenom konceptet med externbelöning som tydligen raderats av något mystiskt virus från vovvens hårddisk, för när han försökte tjuva till pipisen och Mona ställde sig på den var hans lösning att försöka GRÄVA fram den 😛

Jag är grymt impad av att Baileys var superpå och taggad även under hela pass nummer två. Det är en fröjd att jobba med honom, man skrattar nästan hela tiden och ja, det känns verkligen att vi är ett bra team. Guldlock och jag! 🙂