Äntligen fick jag tummen ur och beställde märgben och nötben från Gröna Gårdar – de har en särskild Barfbox, där man kan välja mellan ben i olika storlekar – eller köttbiprodukter.
Denna gången valde jag ”bara” ben eftersom vi har tillräckligt med barf hemma. Många är tveksamt inställda till märgben eftersom de är hårda och från bärande ben, men mina hundar äter dem på ett bra sätt och märgen är mycket nyttig för dem. Baileys har ändå så många skador på sina tänder att eventuellt slitage från märgben varken gör till eller från 😉
’Hjälp mig öppna!’ ♥
Just nu när det är sommar och sol så går det åt mycket ben, jämfört med hur det ser ut vintertid. Det jag gillar med benen från just Gröna Gårdar är att det håller en mycket hög kvalitet – ekologiskt och hängmörat, och hundarna är som galna i det. De föredrar alla dagar i veckan märgbenen från gröna Gårdar jämfört med märgbenen man köper på typ Ica, är inte det konstigt?
Det är också supersmidigt att beställa – och levereras i rena, fräscha kartonger, mycket prydligt och snyggt förpackat. Ni som känner mig vet att jag inte är något fan av att hacka sammanfrusna köttinälvsblock med yxa nere i tvättstugan med American Psycho-outfit en fredagkväll… 😉 #beentheredonethat
Här var det bara att omförpacka allt i smidiga portionspåsar! Hundarna hjälpte till med kvalitetskontroll, det togs rikliga mängder stickprov ut samtliga kartonger denna kväll kan jag lova 😛
Att ge hundarna lite extra tillskott av framförallt fett är viktigt nu under semestern som är en intensiv träningsperiod för oss. Varje dag kör vi ett gympass följt av ett tuffare terränglöpningspass på minst 1 mil, där hundarna får följa med. Det märks att de inte riktigt hunnit bli vana vid den lite tuffare träningen – jag fick tillsätta lammfett till den vanliga kosten och så får man vara lite observant på småsår och ömma muskler så här i början 🙂
Baileys är expert på att hitta alla vassa stenar och uppstickande rötter som finns inom tio mils radie från Marks kommun. Typ. Humla väljer ”smartaste vägen” medan Baileys travar rakt fram, oavsett vad som finns på stigen… Han är ju dessutom av en tyngre modell, vilket gör att han lägger mer vikt på sina framtassar som kan bli lite skamfilade av löpning i terräng. Asfalt eller slät mark märks det ingenting på, men just när det blir kuperat trampar han igenom med framtassarna och kan få skärsår på trampdynan. Eller varför inte en jättedjup flis rakt in genom ”simhuden”?
Häromdagen var det emellertid Humla som var olycksdrabbad. Hon linkade lite illa en kväll och jag tänkte att jag skulle kolla så att hon inte hade fått något sår i tassen, men glömde förstås bort det. Det var inte förrän eftermidddagen därpå som vi märkte att hon slickade på ovansidan av ena framtassen. Höll på att skita på mig när jag upptäckte VÄRLDENS STÖRSTA FÄSTING som satt sig MELLAN tårna?! Har aldrig sett en sådan gigantisk fästing och hela tån var svullen till en början… :-/
Apropå färstingar verkar de, liksom mördarsniglarna, vara de enda varelserna som verkligen peakat sexuellt denna regniga sommar… Efter varje löptur har hundarna haft flera fästingar krypandes på sig, man får verkligen ta för vana att spola av dem med trädgårdsslangen eller verkligen finkamma igenom pälsen efteråt! Blä!
Okej, ni som bara är itresserade av hundmat kan sluta läsa nu. Var tvungen att fota rosorna lite också 😛 På bilden ser ni Crocus Rose från David Austin!
Lions Rose – också en vit Austinros. Mycket blomvillig och pålitlig!
The Generous Gardener – en relativt ny Austinros. Riktiga gräddbakelseblommor får den! ♥
Mary Rose från David Austin – en annan frisk favorit som är härligt slösaktig med sin blomning och dessutom tål en hel del regn!
Mary Rose i förgrunden, därefter Glendora och Ispahan Denna rabatt ut mot gatan är min stolthet – så härligt att låta rosorna välla ut över staketet ♥
Glendora – en mörkt cerise ros som får blommorna i fina klasar. Bildar snabbt en fin, tät buske! En helt okänd ros som jag beställde från Flora Linnea lite av en slump. Den är helt frisk och blommar enormt mycket – förstås inte varför den inte är mer känd med tanke på att den bara verkar ha fördelar?
Min absoluta drömros – Ispahan! Vilken praktros! SER ni så myckt knoppar den har?! Helt frisk och upprättväxande, blommorna nickar inte och trots storleken behöver grenarna inget stöd. Fem av fem pluttar i betyg! 😀
Förra säsongen planterade jag flera kanadensiska buskrosor, och samtliga sorter har levererat mycket bra hos mig. De verkar gå bäst i en lite högre zon. På bilden är den ljuvliga Martin Frobisher, vars blommor bleknar till nästan vitt med åldern 🙂
Jag har en misslyckad aprikos-orange rabatt med Austin-kinkputtar. ”Tyvärr” är de plantor som överlevt helt enorma och jättefina, så jag har inte hjärta att ta bort dem och ersätta dem med något annat. Så just nu är den aprikos-orange rabatten gles och ojämn, där det ser ut som att jag odlar lika mycket hästskit som Austins… 😉
Sangerhauser Jubiläumsrose från Kordes. En tysk kinkputte…varför är de finaste rosorna kinkputtigast? 😉
Kanadensaren George VIII – underbar och enkel. Har mer och mer gått över till tåligare, lättskötta rosor, gärna med lite rugosablod i sig ♥
Therese Bugnet, en annan kanadensare 🙂
Godisrosen Rosa Mundi, som är en sport av Apotekarrosen ”Officinalis”, som den är samplanterad med hos mig. Häftig färg på blomman men tyvärr kort hållbarhet och plantan har inte riktigt tagit fart trots att den haft två säsonger på sig. Kanske är zon 4 lite väl barsk mot den, trots att det är en rugosa?
Morden Centennial – en galet rikblommande kanadensisk buskros! ’Must have’ i alla trädgårdar säger jag! 😀
Strawberry Hill, med sin underbart jordgubbsrödrosa nyans!
Den klassiska rabattrosen Bonica 82, som är sanslöst vanvårdad och undermåligt planterad i princip i en klippskreva hos mig. Ändå levererar rosen praktfull blomning under hela säsongen och fryser inte ned under vintern. Heja Bonica, du är ett sant maskrosbarn! 🙂
Lite mer Morden Centennial – svårt att undgå att fota den här rosen med tanke på att den vräker ut sig över alla bredder och kanter… och just det, sa jag att den var helt frisk också? ♥
The Wedgwood Rose, en riktig marsipanros, som dock behövde några säsonger på sig att bilda tillräckligt starka grenar som kan bära upp de enorma rosblommorna på ett snyggt sätt. Helt frisk är den och den skulle säkert leverera mer storslaget om jag planterat den lite mer kärleksfullt i ett bättre läge.
Massor av knoppar! Ännu är det långt kvar av sommaren!
Mozart som är härligt småblommig i en pigg cerise färg med vitt öga. Snygg att kombinera med fyllda rosor.
Austinrosen Harlow Carr – har ett fantastiskt fint växtsätt, bildar fina låga små buskar och blommar villigt hela säsongen. Blommorna är tåliga mot regn och relativt långlivade, fina att ta in i buketter!
Den norrtäljanska strutnosen, mycket sällsynt och unik i sitt slag. Late-bloomer. Härdig till zon 5.
Vi har jättemycket vita smultron som fanns i trädgården när vi flyttade hit. Jag låter dem breda ut sig som underlagplantering med flit i rosrabatterna. Mycket smidigt att smultronskörda istället för att ogräsrensa 🙂
Senaste kommentarer