Jag brukar ju beställa från Gröna Gårdar ett par gånger per ”utomhussäsong” – nötben och märgben. I deras barf-box ingår olika sågade ben från nöt, man kan välja mellan 7 kg och 14 kg-lådor och det är inga bärande ben i lådan.
Som tilläggsprodukt om man beställer annan köttbox kan man välja till en prisvärd märgbensbox med jättefina märgben av nöt, sågade i bra storlekar.
Det jag gillar med boxarna från Gröna Gårdar är att det är så himla fräscht. Jag är ett fan av renlighet och fräschhet, och att köra dessa boxar i tygsätet på min bil gör mig ingenting. Det luktar inte ens kött/märg på utsidan av lådorna och det är inte tillstymmelse till blod eller söl utanpå kartongen.
Som barfare är man ju annars van vid att stå och dela mellangärden på hjort med yxa i ösregn så att blodet skvätter i ansiktet, tina köttkrosskorvar som det gått hål på i kylen, se Mikael stå med skilsmässoansökan i handen när han tvingas ge hundarna lammvom till kvällsmat… 😉
Allt kött är förstås naturbetat och ekologiskt certifierat. Man kan självklart även köpa massa smaskigheter till sig själv. Ur barf-synpunkt har det såklart ingen relevans att köttet är hängmörat och därmed supergott – men jag märker det faktiskt på hundarna. Inga märgben eller köttben är så goda som Gröna Gårdars!
”Jaha nu välte du allting också” Kolla in Humlas blick…. 😀
Att få någon typ av hundmatleverans och vara med och dela upp och förpacka in i stoa hundfrysen är förstås en enorm höjdpunkt här hemma! Baileys, som den veteran i branschen han är, vet att man bara får gå fram och provsmaka EN gång – därför mular han hela käften full och får med sig minst tre bitar 😀
Humla är så himla pryd och rättskaffens, tittar förebrående på sin bror Autist-Arne (”Sådär får man faktiskt inte göra”) och ber om varsågod att få gå fram och håller på alla etikettregler. Älskar henne ♥
Jag vet att det råder delade meningar om märgbenens vara eller icke-vara inom hundvärlden. Jag är en av dom som ger märgben i princip dagligen under denna halvan av året, och hundarna har ätit det i hela sitt liv.
Jag tror mycket av skaderisken handlar om hur de tar sig an benen – båda mina hundar är vana barfare, de hetsäter inte några ben utan arbetar ”metodiskt”. Sedan är det nog så att om det skulle fraktureras någon tand, så har nog den tanden en svaghet sedan innan – tandförluster och tandslitage hör faktiskt till ett normalt åldrande hos hunddjur.
Det är möjligt att man kommer åka på ett bakslag någon dag på dessa snart åtta år med märgben, men den dagen – den sorgen. Jag tar ansvar för hundarnas munhygien och tänder dels genom att barfa, dels genom att varje vecka kolla igenom munnen i samband med kloklippningen. Humla får t.ex. lätt tandsten, vilket Baileys aldrig någonsin får, trots att de får exakt samma kost, vilket ytterligare styrker min teori om att hundar är individer 😉
Senaste kommentarer