Kära nån! Vart har Luttes öra tagit vägen?
Vi glömde det nog hemma tillsammans med handbromsen och stadgan…
I torsdagskväll var det dags för kursstart av Sikta mot Stjärnorna för Mona Kjernholm! Bajs-Humla fick följa med som extern ljudresurs, luftförorenare och ömhetstörstande gosedjur som kastade sig om halsen på alla som kom nära 🙂
Vi var bara 4 stycken det första kurstillfället (vi är 6 i gruppen), så det blev mycket tid till träning! Lyxigt! 😀
Vi var i Halmstad Hundarena – en gigantisk hall som är indelad i 3 sektioner. Det enda jag inte gillar med denna hall är att det inte finns något bra sätt att passera de olika sektionerna på, för att ta sig från ett ställe till ett annat. Följdaktligen måste de som har sektionen längst bort gå igenom de två första och störa de som hyrt dessa. Det blir trångt om utrymme vid läktaren som löper längs ena långsidan, och man måste ha koll på sina hundar som man antingen har i bur eller uppbundna i krokarna där. Alla hundar uppskattar inte att andra främmande hundar passerar på nära håll under dessa omständigheter :-/
Denna kväll hade vi storslagen störning i form av en fartfylld agilitygrupp jämte oss. Baileys tände såklart till på alla fyra och började gapa som en besatt när han hörde hur de andra hundarna körde bakom det stora draperiet som skiljer sektionerna åt. Vilken bra start!
Jag fick göra mitt bästa för att avleda, blir det för mycket dötid kan han låsa sig totalt och sedan gråta sig igenom hela träningen.
Här är ett filmklipp från när Guldlock blivit utvisad av plan att sitta på läktaren jämte lillasyster. Då lugnade han ner sig något och dämpade ljudvolymen. Men om ni lyssnar noga så hör ni att han klagar sig igenom exakt hela klippet ”Mmmmääääääääääääääääh mmmmäääääääh määääääh”.
Jag valde att göra gruppmomenten träningsmässigt då Guldlock var alldeles för mycket uppe i varv och tutig. Gjorde träningsmässigt sitt i grupp som gick fint – han var tyst och hade fint fokus på mig. På den träningsmässiga platsliggningen fick han svår störning iform av hans idol Mona. Gick fram och belönade att han låg kvar trots att han tittade storögt på henne, när hon gick fram och tillbaka och åt sockerkaka….taskiga tävlingsledare må jag säga! 😀
Det jag kan säga generellt om hela kvällen var extremt dålig stadga och ofokuserad hund. Eller egentligen superfokuserad hund – superfokuserad på träningsväskan, alla leksaker, Mona, Monas sockerkaka, Monas frolic, Monas boll….;-)
Nu blir det till att ta sig en funderare på hur jag vill ha nästa träningsomgång. Jag vill inte tjata på min hund – och inte hålla så hårt i tömmarna så knogarna vitnar, bildligt talat då. Han blir så otroligt mycket mer gasad i en stor hall med främmande ekipage, att han inte kan tyglas på samma sätt som ”vanligt”. Nu var det mycket förmaningar och pekpinnar från matte hela kvällen och en hund som bara ”Amen matte….daaaaaa vad trist du är!”. Ja se dagens ungdom! Funderar på att nästa gång göra en kedja med bara belöningar i transporterna. Varför gör jag aldrig det?
Vi gjorde en kedja som Mona tyckte var bra, och som matte tyckte var kass. Pga utrymmesbrist blev det svårt att värma upp ordentligt inför kedjan, jag behöver t.ex. gå rätt mycket fritt följ varvat med fartövningar för att finjustera bromsarna på Racer-Baileys. Vi gjorde iallafall en fin ingång på plan och en fin utgångsställning. Sen var det en glad vovve som körde agility på andra sidan väggen som Baileys var tvungen att gråta en skvätt åt. Därefter gjorde vi ett kort fritt följ där Baileys var på väg att göra en klockren rymning när språng marsch mycket lämpligt kom precis när han hade träningsväskan i blickfånget. Som skjuten ur en kanon rusade han ur position men jag lyckades bromsa in och hålla tillbaka. Han har aldrig varit intresserad av träningsväskan tidigare, men jag gissar att han trodde att pipisen som Mona ”diskret” tagit därifrån fortfarande fanns kvar och behövde sällskap. Det spelar ju egentligen ingen roll – den störningen måste vi klara av, även om man är världens gladaste och peppigaste hund… 🙂
Enligt Mona var positionen i FF bättre än när hon såg oss sist, men jag tyckte att det präglades av ofokus från Baileys sida och dålig kontakt.
Sedan gjorde vi ett läggande under gång som var skitsnyggt med ett rakt smäll i backen läggande, bra stadga i återgång och fint peppigt uppsitt. Inför rutan belönade jag kvarsittandet och skickade sedan på Monas kommando. Han var tyst och fin i position och hade kanonfart ut! Mona kastade pipis som han glatt överraskad tog emot med öppna käftar! 🙂 Den var inte kvar i väskan trots allt, vilken tur! 😉
Vi avslutade kedjan med Hoppapport i bästa stil där Baileys lyckligt tjuvade på Monas ”Kommendera” och sedan, antagligen för att hämnas, gjorde en riktigt skitdåligt moment när vi gjorde om det hela. Bra fart ut, bra gripande, men missade visst hindret på vägen in och jag fick göra världens fetaste dk för att få honom över hindret. Vi avslutade med tugg samt en urusel ingång där han satt en halvmeter ifrån mig, strax bakom….världsklass!
Jag tränade lite enskilt fjärr, vittring, FF och stegförflyttningar medan de andra körde.
Mona fick därefter se vittringen där Baileys först gjorde en jättefin vittring och grep rätt apport, och omgång två var han istället väl glad i hatten och grep första bästa pinne. (Love pinnar! Pinnar are the best!) Monas råd var att variera träningen så att man varannan gång lägger ut godis runt pinnarna som han får tugga i sig, och varannan gång en vittrad pinne. Vi övade enligt detta upplägg och det gick utmärkt. Yes! 😀
När det gäller stegförflyttningar till vänster så tyckte Mona att jag skulle göra det mycket långsammare samt göra en vänsteromhalt direkt efteråt, för att undvika att rumpan trillar ut.
När vi skulle visa upp ställandet i treans inkallning så gjorde han ett skitsnyggt sådant, kom i sanslös fart och nailade tassarna i backen! Mona ville därför kolla hur han reagerade på riktigt lång sträcka – elitavstånd. Well, med vovve i ena ändan av hallen och matte i andra – där ställandet alltså skulle ske på mitten, så blev det inte riktigt samma kvalitet på det hela. Ingen kvalitet alls om jag skall vara ärlig 🙂 Ett uruselt ställande med flera skuttsteg. Ett mycket avståndsberoende beteende än så länge alltså. Mona tipsade om att gömma pipisar i hörnen av hallen och sedan skicka till dessa. Pipisarna skall jag gömma ut i förväg så att han inte ser dem innan. Om jag vill kasta direkt från mig, så skall jag tänka på att inte luras för mycket med mitt handtecken utan faktiskt kasta bollen över huvudet på honom direkt ganska ofta.
Sist ut var input på tvåans fjärr som är katastrofalt ostabil och ranglig som ett fuktskadat korthus. Bara för att jag så gärna ville visa hur dåligt det kan se ut, så gjorde Baileys helt perfekta skiften gång på gång….suck! När jag tränar för någon annan vill jag visa upp det sämsta, det jag vill ha hjälp med, inte skryta med det hunden gör bra. Vi körde fjärren tävlingsmässigt i slutet av en minikedja, med tävlingsledare bakom som kastade köttbullar när jag sa Varsågod. Detta upplägg fungerade jättebra, vi gjorde tvåans hopp över hinder och sedan transport och uppställning inför fjärren. Så skall jag fortsätta träna!
Med tanke på tugget vid hoppapport så övade jag på slät metallapport och hantering av denna. Men inga tugg här inte. När jag tränade tävlingsmässigt hade han genomgående bra fart och gripande. I slutet gjorde jag några skick där jag hetsade i hasband, lät honom springa ut och gripa och sedan få rusa in och slakta en slaktade en brand new multipipistrasa för 179 pix. Det skall vara skoj att träna! 😛
Chris O’Neill var så duktig och låg lös hela kvällen, trots att främmande hundar passerade förbi när de skulle till de andra hallarna. Jämte låg kurskamraten, en tollarhane han aldrig träffat förut, och var helt avspänd. Så himla skönt att ha en sån här stabil praktgrabb, det är guld värt! ♥
Senaste kommentarer