Baileys och Hunden väntar på att Snickaren skall komma! Morgonens höjdpunkt! 😉
Varning för äckliga beskrivningar och även bildbevis längre ned i inlägget!
Ja som rubriken antyder har vi den senaste veckan dragits med sjukdomar och elände…
Det började i måndags med att Humla kletat ner sängkläderna under natten med någon slags brun-beige-gul-aktig flytning. Jag var inne i mitt fastentaplugg-race och kunde inte ha 100% fokus på sånt där elände utan beslöt iskallt att avvakta…Hon hade ingen feber, flytningen var fullkomligt luktfri(!) och hon var precis som vanligt. Åt och drack normalt, kissade och bajsade precis som vanligt. Pigg och glad.
Humla har gått in i den berömda ”hyddbyggar-fasen” av skendräktigheten 😉
Tikskydd på för att skydda möblerna, och så tempade jag henne tre gånger om dagen hela veckan. Fortsatt status quo – och jag blev inte klokare av det. Flytningen var inte kladdig till konsistensen utan väldigt tunn och vattnig, och minskade i slutet av veckan till att bara vara ett par droppar varje dag. Mycket märkligt. Veterinären tyckte jag kunde avvakta och hade inga kreativa ideér förutom begynnande livmoderinflammation då.
I mitt läkarhuvud är dock flytning härrörande från en bakteriell infektion aldrig någonsin totalt luktfri – och det höll veterinären med om. Det skall lukta pyton! Men Humla är ju förvisso inte riktigt som alla andra. Hennes flytning luktade verkligen i-n-g-e-n-t-i-n-g! Inte kiss, inte järnaktigt som vid blödning, inte bajs, inte äckligt, inte syrligt, inte sött…ingenting! Som att lukta på en vattendroppe.
Huvudpersonen för min oro har såklart inte brytt sig ett dugg om sin eventuella begynnande livmoderinflammation eller annan besynnerlig sjukdom utan har mot slutet av veckan ägnat sig helhjärtat åt att kliva in i en fantastisk skendräktighet med mjölkproduktion, passionerat hyddbyggande samt att Baileys är hennes motvilliga bebis vars öron och snopp ständigt måste slickas rena. Här är ett litet filmklipp på Mamma, pappa,barn-leken där Humla är i högform i rollen som Mamman. Och Baileys är det felcastade Barnet 😀
Baileys och Hunden hittade värmande solstrålar på sittbänken i vardagsrummet imorse!
Hon har fortsatt inga symtom från urinvägar eller liknande och bortsett från sitt mentala mamma-mode är hon pigg och glad och skuttar som en dåre på promenaderna. Inomhus är hon dock hemlig. Och hyddbyggaraktig. Humla som ALLTID är med oss, kan nu istället ligga SJÄLV i soffan(?!) och på sin höjd betrakta oss ointresserat på avstånd…
Otroligt olikt henne men samtidigt rätt festligt att se henne så här 😛
Humla aka Mamman hittade också snart till ”det nya innestället”…
Jaha, vad mer för elände och ohälsa då? Tyvärr har senaste veckans bistra väder och hårda skare gjort att hundarnas tassar blivit illa medfarna 🙁 Det är vanligtvis inga problem när det är mer snö, för då är det ju mjukt att springa på – men nu har det varit hårt, vasst, halt och vi har inte kunnat undvika de saltade vägarna.
Baileys fick ett sår i sin ena framtass i början av veckan och så fort den här hjälten blir skadad får man veta det med besked. Storögt och dramatiskt sträcker han fram sin lemlästade tass med det två millimeter stora skrapsåret, och är så ynklig och gråtmild när man baddar med klorhexidin ”lite för syns skull”.
Humla däremot – skador och sånt är inte hennes grej. Hon skulle aldrig meddela att hon hade ont, om hon så dragit av sig hela benet. Det var istället blodfläckar på golvet som initierade ett detektivarbete, och tillslut hittade vi boven i dramat – uppskrapade trampdynor på bägge baktassarna 🙁 Hade detta hänt Baileys hade han legat döende redan i hallen direkt efter löpturen….
Så här såg det ut på joggingturen runt Kalvvik ikväll. Nio becksvarta kilometer där min pannlampa gjorde ett briljant jobb…för visst ser ni både vägen och hundarna tydligt på bilden?
Varning för äckelbilder som sagt…Vad tror ni ”hobbyexperter” om den här flytningen? Mängden och färgen är rättvisande på bilden. Innehavaren till flytningen kunde dock inte bry sig mindre – tydligt illustrerat av bilden nedan 😛
Nej skämt åtsido, vi håller ett extra öga på henne här hemma såklart. Det vore så himla ironiskt om hon skulle bli akut sjuk i pyo, så att vi fick kastrera henne samma vecka som kennelnamnet blev klart…*peppar peppar!*
Håller verkligen tummarna här att det inte ska behövas ngn kastrering!!!! Krya på sig Humla och pyzz på Baileys jätteonda tass <3
Hehe, søte mamma-Humla 🙂 …eg har dessverre ingen aning om kva dette kan vera. Håpar det går over, og at ho ikkje blir sjuk!!
Åh nej det hoppas vi verkliiiigen inte att det ska gå så illa med lilla humlan!
Spännande med kennelnamnet!!