Ja tanken var alltså att Racer-Humlan skulle ta sitt sista förstapris i LK1 efter det tråkiga nollade ställandet förra gången. Men Humla hade tydligen andra planer!
Eller rättare sagt inga planer alls. Ända sedan hennes ”konstiga icke-humliga” MH förra lördagen har hon varit fullständigt off, TRAVAR (Obs! Förstår ni vilken världssensation det är?!) som en loj fet tax på promenaderna. Vill bara sova och mysa. Vi var på Sikta mot Stjärnorna i torsdags och jag hade planerat det som ett genrep inför lördagens tävling. En tävlingsmässig kedja, bara för att kolla av att ställandet satt. Men Humla hade andra planer här också. Nämligen nosa på vartenda grässtrå och meditera sig lugnt igenom hela kedjan. Något ställande tänkte hon minsann inte bjuda på. Och apporten spottade hon ättiksurt ut. Låt mig få sitta och filosofera under min korkek, dumma matte!

Sleepy Girl…..

Fyyy vad sur jag var. Hade verkligen svårt att behärska mig. En hel omgång med Sikta mot stjärnorna ”bortslösad” på ett kioskmongo utan motor. Medan Baileys Studsboll satt och tryckte nosen mot bilrutan hela kvällen. När han blev utsläppt de sista minutrarna och fick göra fritt följ, platsliggning och budföring så sprutade det av arbetsglädje ur öronen på honom och han var euforisk inne på plan. Humla? Nej, inte det minsta avundsjuk. Otroligt nöjd med att nosa efter kissfläckar i gräset. Humla som brukar strypa sig själv om storebror är inne och tränar på planen….

Funderade mycket fram och tillbaka på om jag skulle bry mig om att starta på lördagen eller ej. Hon var uppenbart inte sig själv. Samtidigt känns det futtigt när man betalat in startavgiften, att inte utnyttja tillfället. Så jag beslöt att åka dit, se om jag fick med mig henne på uppvärmningen och ta det som en träningstävling. Om hon skulle bryta ner under programmet skulle jag göra någon cirkuskonst och sedan springa av plan och belöna.

Gäsp gäsp…

Det var kallt som attan på morgonen och jag var orolig för platsen eftersom det var dagg i gräset. Därför fick Humla bjuda på en massa lägganden i det blöta gräset för att väta ner magen ordentligt. Både platsliggning och tandvisning gick fint 10-10. Men hon var ofokuserad på platsen, låg med nosen och vindade än åt vänster, än åt höger. Vi som haft så klockrena superfokuserade platsliggningar alla tävlingar igenom. Nåja.

Så långt gick det ju inte katastrofalt iallafall. Rastade henne en stund innan det var min tur att gå in på plan och hon både kissade och bajsade. Redan vid ingången på plan kände jag att hon inte var det minsta med mig, fullständigt ofokuserad. Återigen har vi haft alltigenom klockrena ingångar alla tidigare tävlingar. Men nu var det minsann annat ljud i skällan!
Vi lider väl oss igenom moment för moment, så tar vi filmen till sist! 😀

3. LINFÖRIGHET 0 (vp, efter i vändning, släpar ngt, kissar)
Linförigheten var det i särklass sämsta vi någonsin gjort. Jag tror inte hon gått så här dålig linförighet ens när hon var bebis. Hon har alltid haft superlätt för kontakten och är väldigt uthållig i momentet. Alltid en fröjd att göra fritt följ med henne pga hennes härliga attityd. Utom idag då. Där vi sniglade, nosade och gäspade oss igenom momentet – och avslutade, som kronan på verket, med att innan den sista halten SÄTTA SIG OCH KISSA. Jääääättelänge! Jag trodde här att vi var diskade, men tävlingsledaren frågade domaren som gav ok att fortsätta. Jag hann inte fundera så mycket på det – men med facit i hand var ju förstapriset borta här. Om jag, peppar peppar ta i trä och allt det där, skulle vara med om detta igen så hade jag faktiskt brutit tävlingen.

4. LÄGGANDE 8 (slarvig trp, bra läggande)
Inte så mycket att orda om. Hon har jättefina lägganden. Transporten kändes skit, hon var inte alls med och helt ofokuserad. Ett mirakel egentligen att hon hade så mycket hjärnkapacitet som var ledig just då, att hon ens iddes lyssna på mitt kommando 😉

5. INKALLNING 9,5 (slarv i ingång)
Alla våra dåliga bitar som fått stå tillbaka sista tiden när vi kört mycket kedjor, faller naturligtvis igenom när vovven inte är  med i matchen. Genomgående dåliga ingångar och slarviga sättanden. Mycket att sätta tänderna i framöver! 😛

6. STÄLLANDE 8,5 (slarvig trp, bra ställande)
Är faktiskt jätteglad att hon gjorde ställandet, trots att det var som att föra fram en hjärnskadad schimpans på planen. Hon stod kvar jättefint och satte sig inte heller när jag kom in till sidan (men ni kanske ser mitt dk…? :-)) utan först på mitt kommando.

7. APPORTERING 0 (tveksamt tagande, ställer sig, släpper)
Det här var jag beredd på. Vi har bråkat så mycket kring att hon skall sitta vid gripandet, att vi i nuläget är på den nivån att om det inte finns minsta goodwill hos henne så finns det inte en chans att hon håller apporten i slutet av en lång kedja. Tränar man momentet separat är det inga problem. Vi har heller inga problem med metallapporten, tvåans apporering eller hoppapport – dessa utför hon med glädje och jättefin hantering.

8. HOPP ÖVER HINDER 9,5 (ingång)
Oengerat precis som resten av programmet. Väldigt mycket nosande och ofokuserat i transporter samt avslut. På ett sätt var det bra att för en gångs skull göra en dålig tävling med Humla, eftersom jag varit så jäkla nöjd med attityden och känslan på våra övriga tävlingar i sommar. Det här vid sådana här tillfällen som bristerna verkligen lyser igenom, och blir tydliga.  Nu blir det träningsvila för fröken en vecka och sedan får vi se om löpet behagar dra igång…

9. HELHETSINTRYCK 5 (kissar på plan)
Här är filmen från tävlingen! Jag tror den är nyttig att titta på, för man känner sig nog väl till mods efteråt 😛 På ett sätt är det ju så, att man ibland blir lite höjd över andras misslyckanden – jag hoppas att ni förstår hur jag menar?

134,5 poäng och ett tredjepris blev resultatet av denna PRO-promenad 😛 Som förare är det naturligtvis hemskt att ha en hund som kör på ettans växel genom hela programmet…man får anstränga sig att peppa och försöka få med sig hunden och motstå impulsen kasta sig ner i gräset och gråta av ren frustration!
Domaren kom fram efteråt och beklagade kisspausen, men att hon var tvungen att följa reglerna och nolla det moment som hunden utförde. Vilket är helt rimligt naturligtvis! Jättegullig domare förövrigt 🙂 Tävlingsledaren Lottis är en av mina gamla instruktörer och hon har sett Humla på flera tävlingar och träningar tidigare – hon trodde inte att det var samma hund! Innan vi gick till bilen kom hon fram igen och berättade att efter prisutdelningen hade två stycken olika personer kommit fram till henne och undrat vad som hade hänt med ”den lilla staffen som brukar vara så jäkla duktig”? Ja, du kan väl svara på den frågan, Tant Humla? 😉

Tur för dig att du är den sötaste staffeflickan jag vet, Lill-Strumpa!♥
Då kommer man undan med mycket ♥