Jag hatar den här årstiden som vi nu ställs inför. Skitiga hundar, storkonsumtion av PetHeadschampo, leriga löparskor som står och möglar konstant i skotorken, löv, skitiga bilar man måste tvätta varje vecka, D-vitaminbrist och inomhushallar man helst skulle vilja lägga en månadslön på.

Men när hösten bjuder på strålande, gnistrande, sprakande väder som den gjorde i söndags. Ja, då är tillochmed jag välvilligt inställd och känner mig batteriladdad, harmonisk, sugen på äppelpaj och att höströja i rabatterna!

Jag är riktigt nöjd med det objektiv jag fick när jag tog examen, men höstens strålar är liksom svåra när det gäller att få till bra inställningar. Det är något speciellt, nästan aggressivt med höstsol? Allt blir så himla skarpt och effektfullt.

Vi tog en långvovvenad – för ovanlighetens skull var både jag och Mikael med, hundarna var överexalterade över denna raritet! De brukar annars vara vana vid att när husse är med, då är det löpning som gäller…

Superrace i kohagen! Kan ni se dem? 😀

Lycka! ♥

Baileys springer och liksom gladskuttar över fältet. Humla springer surrealistiskt, som Phoebe i Vänner ungefär….

Typ så här såg 90% av bilderna ut. Tre rumpor på mer eller mindre för långt avstånd…Tur att jag skrotade mina fotografdrömmar efter gymnasiet 😉 #dontgiveupyourdayjob

Humla Humla Humla…Varför är Baileys alltid helt ren efter våra promenader, medan du alltid mer eller mindre är helindränkt i koskit och lera?

Vi gick förbi Mikaels systers stall…Mikael kände igen en av ”sina” hästar – Mimmi, som blev både pussad och utfodrad 😉

Och äntligen, ÄNTLIGEN som Humla brukar säga, kom vi fram till Ekelundstranden! Humla var först både med att hitta pinne och doppa sig!

Inte några tecken på att det var särskilt kallt i vattnet?

Lycka! ♥

Prins Bertil, snart 7 år! 🙂

Han vågade inte riktigt sig hela vägen ut och hämta sin pinne som ni ser till vänster i bild. Trots att vi arrangerade situationen genom att hålla fast Humla i halsbandet i ett järngrepp medan hon vrålar som en galen knarkarzombie…

En liten Humleutter…sällsynt art, men naggande god 😀

Hemma i trädgården blommar en del rosor faktiskt fortfarande. Rose de Rescht blommar om med sitt andra flor nu, trodde inte ens att den var remonterande? Andra floret är dessutom finare och rikligare än hennes första blomning. Tyvärr återges inte den fantastiska mörkt rödrosa färgen på bilden ovan, i själva verket drar rosen åt magenta ♥

Bina är fortfarande vakna…

Och jag har fortfarande inte haft hjärta att slänga pelargonerna och plantera höst i krukorna…

Någon försöker imponera på Humla, som fortarande löper. Men nu är hon ur höglöp och då besvaras frieriförsöken med kalla handen…

Detta löpet har hon faktiskt varit vidrig. Riktigt lömsk och beräknande och tryckt upp stackars Guldlock i hörn och trånga utrymmen och bjudit ut sig…När hon väl går in i höglöp, vilket vi märker genom att båda hundarna kåtvrålar, är hon hos mina föräldrar och Baileys går runt här hemma och har ångest.

”Tyvärr” så ses de ju varje dag på dagis ändå, även om löptikar hålls separerade från övriga dagishundar. Men hundar har ju som bekant rätt skarpa nosar att dofta med…Så Baileys var djupt olycklig hela förra veckan när Humla inte fick följa med oss hem från dagis när jag hämtade… 😉

Humla känner sig oförrättad och besudlad. Kolla in blicken….

’Heeeeeeeeeeyyyy sexxyyy ladeeyyyyyy……’

Söndagen avslutades hemma hos mina föräldrar, som istället för att passa Humla nu har avancerat till att passa grannarna AnnBritts och SvenEriks vin, när de åkt på semester 😀
Vinet skall matas med åtta sockerbitar varje dag…

Eftermiddagen bjöd på magiskt altanhäng där jackor och långärmat åkte av!

Innan solen gick ned på söndagkvällen blev det provsmakning av nyslaktat lamm! Jag köpte en hel låda med 20 kg lammben från Skäftingsbacka Gårdsbutik i Målsryd, för endast 150 pix.

Superfin kvalitet på alla delarna – mest revben men även en hel del köttiga nackar. De slaktar varje vecka nu hela hösten – ta chansen ni som bor i Borås-Göteborgsområdet!

Kan man stå mer bredbent än så där? 😛