Supersöta Skipper var först ut och som med allt annat han tar sig för här i livet var han en superduktig patient! ♥
I måndags morse klockan åtta var vi på plats allesammans hos veterinären för besiktning, vaccinering och chippning! I söndagskväll slogs jag plötsligt av tanken hur jag skulle kunna släpa in alla sju nyttodjur samtidigt till kliniken? Det finns ju ingen bur i världen jag orkar bära själv med alla i? Och att bära in dem i famnen känns ju också lite omständigt. Jag smsade min uppfödare Jennie om råd och fick till svar att hon aldrig åker ensam till veterinären – utan alltid har minst en person till som hjälper henne…. 😉
Gallynapper var jätteglad på undersökningsbordet och skulle bara pussa alla hela tiden! ♥ Den enda bild med skärpa jag lyckades fånga honom på ser han dock döende ut, men det var i allra högsta grad missvisande! 😉
Eh jaha..tack för det svaret. Ja någon personlig assistent fanns inte att tillgå med så här kort varsel, så jag baxade in alla i baksätet på Fred Flintabilen, förlåt Lupon, och tryckte in Humla bredvid, och så fick det lösa sig bäst det ville helt enkelt 🙂
Alltså Yellowjackets blick på den här bilden…jag dör! ♥ Han var så glad och sprallig så veterinären fick hålla för nosen i ett par sekunder när hon lyssnade på hjärtat efter blåsljud 🙂
Som tur var visade sig att det var det stora undersökningsrummet på ena långsidan som var bokat, så jag kunde enkelt parkera bilen precis utanför dörren och ta in valparna en och en. Supersmidigt!
Favorit-Weevil firade måndagens veterinärbesök med att hissa upp ena pungkulan i ljumsken, bortom räckhåll från veterinärens fingrar… 😉 Så festligt! Jag har, i sann läkarstudentnyfikenhetsanda, palperat båda testiklarna på alla fem hanarna tidigare, så det här kom lite som en överraskning. Men de flesta har ”släppt ner” båda testiklarna permanent när de är 16 veckor, innan dess kan det tydligen ”komma och gå” lite efter behag enligt veterinären.
Weevil var förövigt störtskön på bordet – stod lugnt som en glad och trygg ko och var den enda valp jag inte behövde ”säkerhetshålla” i halsbandet, in case of glädjeryck/spontant uthopp från bordet 😀
Honeybee och Yellowjacket var de enda som skrek när de chippades – jag hade också gapat om jag fått en nål av den kalibern in mellan skuldrorna kan jag säga 😉
Springtail var som en liten iller på undersökningsbordet – han märkte inte ens att han blev chippad eftersom han var i full färd med att äta upp sitt veterinärintyg… 😉
Sist ut var blivande norskan Ladybug som skulle blodprovas för att få vistas i nya hemlandet. Där är nämligen american staffordshire terrier förbjudna, och NKK kräver att alla importerade staffordshire bullterrier lämnar ett blodprov som lagras, ifall man skulle behöva ett dna-sample från just den individen. Känns ju lite overkill, men de är ju lite speciella de där norrmännen… 😉
Jag fick jättemycket beröm för kullen och de var faktiskt en av de trevligaste kullar veterinären besiktigat – stolt blir man ju såklart, även om det knappast är min förtjänst att de var så fina coh trygga allihopa vid undersökningen. Jag tror att de alla var gripna av ”stundens allvar” och kände på sig att det nog var lämpligt att visa upp sin bästa sida 😉
Ladybugs svans går som en glad liten propeller efter blodprovet! ♥
Alla passerade igenom veterinärbesiktningen med toppresultat – förutom Ladybug som hade en lite trång hörntand på ena sidan och Weevils testikel som gått vilse 😉
Ingen av valparna har reagerat det minsta på vaccinet utan har varit lika glada och pigga som vanligt. Efter veterinärbesöket åkte vi hem och vilade ut inför samma eftermiddags stora happening: Valptestet! Mer om valptestet, hur det gick till och resultatet (fantastiskt!) kommer i ett separat inlägg när jag fått materialet och sammanställningen från testledaren 🙂
Senaste kommentarer