Hejdå 2020

Hejdå bajsåret 2020, kom aldrig tillbaka! Så är den allmänna känslan när jag blickar tillbaka på året som gått, i pandemins tecken. Men när jag bläddrar igenom hundbilderna inser jag att det fanns rätt många ljusglimtar och höjdpunkter att glädjas åt ♥

Trots sömnbristen ser jag ju oförskämt pigg ut här? 😀

Året började med Bebis-Eriks intåg, den 8 januari kom han till världen i rasande fart. Jag blev tyvärr jättesjuk några daga efter förlossningen, och låg på sjukhus i en vecka innan jag fick komma hem. Bebis-Erik föddes med öppetstående matstrupe och hade grav reflux, inflammerad matstrupe och kräktes dygnet runt. Och med dygnet runt, menar jag verkligen, dygnet runt. I regel hade jag inte hunnit gå och lägga mig när Mikaels larm ringde vid 06, då stod jag oftast fortfarande vid skötbordet och försökte få på Erik en ren pyjamas utan att han skulle kräka ned den.

Drömmig kombo ♥

Alla föreställningar och förväntningar jag hade haft om ett andra barn, vi som tvåbarnsfamilj och så mysigt den första bebistiden skulle bli, grusades. Jag har fortfarande svårt att tänka tillbaks på det första halvåret med Erik.
När vi skulle åka och para Cleo med pojkvännen Kurri i Karlstad, 30 mil bort, grät Erik hela vägen dit och hela vägen hem (!), utan att sova så mycket som en minut. Helt vidrigt var det. Som tur var ställde fodervärden Ida upp och åkte med Cleo själv andra parningen, annars hade vi hamnat på psyket både jag och Mikael…

Cleo tyckte Kurri, som är en äldre gentleman, var riktigt stilig! Tur vi kom iväg på den där Karlstadsresan ändå 😀 Lyckopiller-kullen blev jättefin och har utvecklats hittills precis enligt mina förväntningar, skoj! ♥ Tyvärr har jag beslutat att ta Midsommarfirar-kullen ur avel, det känns lite extra tråkigt då det var Humlas sista kull och tikarna vi sparade på varsitt halvfoder i den hade jag gärna velat använda. Två supertrevliga individer med många kvaliteer, men tyvärr har alla utom Kakan (peppar peppar) i kullen haft problem med distichiasis under året.

Blondietalesvovvar i ett nötskal! 😀

Rejsa fick problem tidigt, och har opererats flera gånger, liksom Tyra. I höstas fick även Dexter konstaterat inåtväxande hårstrån, trots att han ögonlystes utan anmärkning som ettåring. Kullens pappa är ögonlyst med distichiasis, som brukar vara en ”banal” åkomma, och jag vill betona att symtomfria individer används i avel vilket anses helt okej. Därför grämer jag mig extra, eftersom jag uppenbarligen haft en rejäl portion otur i det genetiska lotteriet när det gäller denna kombination.

Mys-Lego och Mys-Henny! ♥

Medan vi väntade på bebisbak hade vi en superhärlig träningshelg i noseworkens tecken med kennel Blondietales ♥ Vi höll till hos instruktör Michaela Andreasson på Hönö, och hade två fantastiska dagar med massa hundträning, god mat och bara så skönt häng! En riktig energiboost som jag behövde. Humla var i sitt esse hela helgen och gjorde jättefina sök. Baileys däremot, var värmepåverkad och inte alls i form. Det slutade med att han fick en massa gratisgodisar för typ ingenting ♥

Fina Kakan briljerade på nosework!

Tuva är nyfiken i en strut!

Bebis-Erik var med, bilåkandet var minutiöst tajmat av mig, som var traumatiserad av Karlstadsresan…;-)

Härliga fina Bacon, en stjärna på alla sporter som han och matte tar sig för ♥

Lilla ekorrsöta ”valpen” Lego från Nyttodjurskullen, en trogen kennelträffsdeltagare ♥

Kodak moment med Kakan och husse Tommy – dreamteam! ♥

Elin och Rejsa dök upp från Skåne för att köra lydnad, tillsammans med Jenny och Basse som sorgligt nog inte fastnade på bild. Tyvärr satte pandemin stopp för merparten av tävlandet och kursandet för Blondietalesarna under resten av året. Jag gick nosework och rallylydnadskurser med både Baileys och Humla i vintras, men de ställdes in redan tidigt på vårkanten, och för min egen del sinade träningsmotivationen tyvärr. Jag tycker det är absolut roligast att träna tävlingslydnad, men Baileys går inte längre att träna på det sättet – han tycker fortfarande det är kul, men ni fattar, han är 12 år och ja…

Om jag bara får välja en hund jag fött upp….. ♥♥♥

Härliga party-Tuva sopar banan med oss andra när det kommer till nosework!

Humla hade jag inte tillräcklig kunskap att träna på ett vettigt sätt när hon kom indundrande i vårt liv för nio år sedan, med facit i hand hade jag körkort för epatraktor när jag köpt en ferrari. Hon har så oändligt många kvaliteter i träning, som hon förvisso nedärvt i stor utsträckning till sina barn och barnbarn, men som hon inte fått chansen att visa upp för egen del, och det är mitt fel. Med det ”nya” småbarnslivet finns inte tiden att hitta varandra i lydnaden, som jag gjorde med Baileys. Vi växlar ned, och kör lite rally och nosework istället, bara för att det är skoj ♥ Om några år kommer nog tiden och vardagspusslet ge utrymme för mer egentid och hundträning, fast då med en annan hund, förhoppningsvis kanske ett barnbarnsbarn? ♥

Pumlan är van att ha med olika konstiga bihang när vi tränar. Hon fixade alla inomhussöken så fint, trots att Erik skrek i sin sele 😉 Jag älskar den här hunden. Trots att ögonen tittar åt olika håll, och hon kryddar trista regniga kvällspromenader med att äta absurda mängder bajs, skit och avfall, och så slutar hon aldrig trots att jag skäller på henne och ropar okvädningsord.

Hon bara tittar tomt på mig med sin fiskmåsblick. Hon är så oändligt snäll och enkel, så genuint vänlig mot allt och alla. Vem som helst kan hålla henne i kopplet. Världens bästa lektant för valpar. Världens mjukaste päls. Ett hjärta av guld. Med en liten doft av bajs.

Den 30 maj var det äntligen dags för valpar! Baileys, förväntansfull och oönskad som alltid! 😀 (Så ledsen över att inte vara världens epicentrum när skojiga saker som födelsedagar, valpningar, Mors Dag, dop och kräftskivor äger rum.) 5 små knattar hade vi sett på röntgen. Cleo hade funnit sig väl tillrätta hemma hos oss. Det är något speciellt när jag träffar tikar som är släkt med Humla. Harriet, Gaffa, Cleo…De är liksom så lika varandra. Som om jag redan känner dem, vet hur de fungerar, hur de vill bli kliade på sina öron…♥

Ingen bryr sig om Luttsi. Dåligt.

Cleo hade lite otur med framfödandet av de små. Första valpen kom som en dans, men andra valpen kom i ett felläge som inte gick att häva, trots försök inne på Blå Stjärnan. Det slutade med snitt, och två valpar dog tyvärr – valpen som satt fast, och hans bror som kom efter honom. ”Det är inte hur man har det, utan hur man tar det” finns det ju ett crappigt talesätt som säger. Men varför i hela friden måste vi a-l-l-t-i-d snitta nattetid på helgen?

Den här gången med Bebis-Erik sovandes i sitt babyskydd medan Mikael väntade ihop med en trasig kaffeautomat i väntrummet på Blå Stjärnan. Pga corona fick endast en följa med in, trots att var mitt i natten och det bara var vi där. Dörren gick inte att spärra upp heller, den var tvungen att vara stängd, för annars var det något larm som gick. All personal var upptagen med Cleo, och jag hade 3% batteri kvar på mobilen – och mobilladdaren var ute hos Mikael, bakom en stängd branddörr. Ja ni hör ju hur kul vi hade 😛

Sommaren kom och vi njöt i fulla drag av tre små lyckopiller här hemma ♥ Kulltemat kändes självklart, vi behövde sannerligen lite uppmuntring mitt uppe i den trista coronapandemin.

Cleo var en underbar mamma, och smälte in i vår flock helt problemfritt. Det var aldrig ens ett morr eller stel överläpp på någon av hundarna. Alla sov förstås i vår säng – barn och hundar huller om buller! 😛

😀 😀 😀

Maja var världens mest engagerade kennelflicka! Oj oj oj vad hon fixade och donade med valparna. Vilket drömliv för en djurälskande fyraåring ♥

Glass-stund på altanen för två- och fyrbenta!

Hemmagjord lemon merengue-glass! Fem av fem pluttar, enligt Ligist-Lasse 🙂

Lisa frös i skuggan, så Maja virade in henne i en städduk… 😛 #whateverfloatsyourboat

Gosemosar! ♥

Laban testar hållfastheten på inredningen i dagishagen 🙂

Tupplur på Nasse ♥

Erik lärde sig sitta lagom tills valparna lärde sig gå 😀

♥ ♥ ♥

Laban testar även hållfastheten på Eriks solhatt… 😛

Pumlan visar barnbarnsbarnen hur man äter ett torrt uppgrävt gammalt revben med stil!

Sååå glad Luttsi blev när valparna åkte! Herregud, jag har inte hjärta att tala om för honom att det kommer en till kull i vår…

Favoritflickorna på bärplockarpromenad i trädgården ♥

Alla skall med ♥

Humla väntar på att Cleo skall tröttna på sitt ben…

Baileys blev suuuperdeprimerad av lyckopillren. Antagligen var det en kombination av sviktande fysisk hälsa, känslighet för värmen och total oseddhet som gjorde att han rafsade fram ett osynligt gömställe i rosenhäcken, där han låg och tryckte när valparna var ute. Valpar har ju aldrig varit hans grej, men han har inte förlorat livslusten när vi haft kullar förut. Han var inte arg eller dum mot valparna (det har han aldrig varit) men jag märkte på honom att han liksom tyckte det var trist?

Molgan.

Zoom zoom! (till höger i bild ser ni förresten den berömda mur där Gaffa kastade sig rakt ut för som valp)

Ane kom förbi, i samband med en Sverigetträningstripp, och Gaffa fick återse sina forna ägor! 😛 Maja var oerhört pepp på att träffa Gaffa, och Gaffa var också oerhört pepp efter en lång biltur. Lite för pepp, för våra två dödströtta ungar, som tyckte att Gaffa var alldeles för glad och att hon kunde åka hem till Norge igen 😉

’HELLO KIDDOS!!!!!!!!!’

’Konstiga svenska barn.’

Playtime! 😀

Maja med favoriten Lisa ♥

Pumlan med ”morfar” ♥

Lisa apporterar bajspåsar! 😀 Det skall böjas i tid, det som krokigt skall bli. #lydnadshund

En härlig vecka i Rosendal tillsammans med valparna! Alla stortrivdes ♥

Bus-mamma! ♥

♥ ♥ ♥

Kennelflickan Maja fick hämta valpar lite här och var…tur det är väldigt avslappnad stämning i Rosendal. Valparna var nog och hälsade på i varenda stuga 😉

Hemmavid hann vi med ett besök på stranden i Ekelund också, under valparnas sista vecka hos oss ♥

Min favorit Ligist-Lasse 😀

Grabbarna Grus, med munnarna fulla av grus! 😛

Lisa var nyfiken på vattnet! ♥

Lasse älskar att bära ♥

♥ ♥ ♥

Det blev ett kärt återseende, när fodervärden Ida äntligen fick hämta hem sin Cleo igen! ♥ Nu är denna ljuvliga sötnöt till vovve färdig i avel hos oss, och vi ser tillbaka med tacksamhet på ett grymt samarbete med Ida. Det gäller att välja fodervärdar med omsorg 🙂

Superlyckliga vovvar sista kvällen med gänget! Vi försökte få dem att posera fint i sina kennelkoppel, men nej, nu var lyckopillren trötta på oss och sååå redo att åka till sina nya familjer! 😛

Fantastiska Maja gjorde tappra försök, iklädd gummistövlar och jultröja (i juli) ♥

Laban (Obi) tröttnade 😀

Ja, det var dags att tänka på refrängen för oss alla 🙂
Nu stänger vi dörren till en härlig valpsommar. Dags för höst!

Obi tränar nosework ♥

Självklart tog pandemin fart på nytt under hösten och allt stängdes ned. Så ofantligt trist, för alla. Som tur var hann vi med en härlig träningsdag på HallåHund i Hyssna i november, innan de nya rekommendationerna trädde i kraft. Det blev ett kärt återseende av Lisa och Obi från Lyckopillren, som vuxit sig så långbenta och gängliga, och samtidigt supertrevliga unghundar! 😀

Tungan rätt i mun! 😀

Mamma Cleo var taggad på lydnad! Vi försökte även få ett fint gruppfoto med henne och barnen, men eh…ja. Scrolla nedåt så ser ni den bästa bilden av typ 350 stycken. Jag drömmer förövrigt vidare om ett riktigt hållkäften-objektiv som tar fina bilder även i riktigt usla ljusförhållanden, typ hundhall inomhus vintertid. (Tipsa mig gärna!)

Drömbilden! Den här skall Ida få förstorad och inramad att hänga på väggen när hon fyller år 😛

Baileys var såååå glad över att få träna en massa – både rally, riktig lydnad och nosework gjorde han. Så taggad och busig och döv och härlig i en salig blandning ♥ Min bästis! ♥

♥ ♥ ♥

Han fick köra lite cirkusmoment med skick runt kon och apportering. Hans älsklingsmoment, eftersom det enligt honom själv, finns så många olika varianter att utföra det på! 😛

Svansen! ♥

Lego syns nästan inte bakom konen! 😛

Han gömmer sig nog från sin störiga bästis Tuva som var glad och skendräktig! (Lego och Tuva brukar dela hotellrum när vi är iväg på kennelläger. Lego som inte är något fan av andra hundar, har accepterat Tuva av ren utmattning. Tuva älskar Lego, och viftar på svansen bara hon hör att han rör sig i andra änden av rummet ;-))

Obi kör nosework coachad av Jonna, och betalar i pussar! 😀

Maja och världens lyhördaste plikttrognaste hund tränar rallylydnad. Maja pratar fortfarande om den här dagen, så jag får se till att ordna en repris när coronaviruset tröttnat på oss 😛

Jonna och Tuva ♥

Ida och Cleo ♥

Baileys och Pipis ♥

Fina Obi ♥

Lisa Gladsvans tränade apportering 🙂

Så fin modell! ♥

Fräsiga Rejsa 😀

Och så led 2020 plötsligt mot sitt slut. Efter den avslutande traditionella julkortsfotograferingen var alla trötta och kände sig färdiga med detta år. Hejdå 2020 och hejdå Trump!

Under 2021 ser vi fram emot Tuvas valpkull, jag kommer börja jobba igen i skiftet april/maj, och Mikael kommer vara föräldraledig till augusti med Erik som nu fyllt 1 år ♥ Maja går på dans, ridning och simskola och jag och Mikael tränar på gym. Jag planerar att komma igång med löpningen i vår igen, har haft en dum vänsterfot som spökat och krånglat i så många år nu att det nog snart är dags att sluta curla den och antagligen operera den istället. För hundarnas del blir det fokus på att bibehålla en stark kondition och förhoppningsvis gå lite kurser och gärna göra några starter med Pumlan. Ja ni hör ju själva, det låter ju grymt!

Stay tuned! 😀