Innan vi åkte till Mot Tävling-kursen beställde jag från Teba – ett gäng nya pipisar, eftersom man behöver fylla på förrådet med minst sagt jämna mellanrum, en portabel vattenskål i canvas och en hög med vittringspinnar.
Just Teba hade riktigt bra priser på pipisarna – de var ordentligt mycket billigare hos dem, så det blir nog fler köp i framtiden!
Eftersom jag publicerar det här med en viss eftersläpning var det vid fototillfället endast tre överlevande pipisar kvar. Men det tyder ju å andra sidan på att vi tränat väldigt flitigt 😉
Pipisar är verkligen Baileys absoluta favoritbelöning – det finns INGET som går upp mot att få hugga in på en brand new smaskig pipis! 😀
Tyvärr har de ju begränsad livslängd, våra kära pipisvänner. Extremt begränsad livslängd. De överlever inte många repetitioner, men å andra sidan brukar Baileys tycka de är rätt skojsiga även som ”döda”.
Jag har gott om odödliga leksaker också – men som sagt, pipisar är verkligen den BÄSTA belöningen. Med övningen från elitsatsningen för Mona Kjernholm i färskt minne, där vi graderade våra belöningar, så borde jag bli duktigare på att nyttja även snäppet ”sämre” belöningar i vår träning. Hunden behöver inte gå i taket och tända till på alla fyra cylindrar varje gång man belönar – särskilt inte om det nästkommande momentet är ett koncentrationsmoment som kräver en balanserad vovve och inte en överemotionell tjackpundare… 😉
Bra tips på odödliga exalterad-staff-kompatibla leksaker att använda som TRÄNINGSBELÖNING (ser inte alls vitsen med att hunden skall få slakta dyra bollar och liknande i vardagen – det finns det billiga Ikeagosedjur och tuggben för ;-)):
– Orbeetuffbollen från Planet Dog
– Jivebollen från Zogoflex
– Cuzbollen från JW
Teba har ju väldigt bra priser överlag på sitt sortiment – så självklart kunde jag inte bara beställa pipisar 😛
”Fyndade” en portabel vattenskål i fräsch cerise, i förhoppningen om att Baileys hellre skulle dricka ur den än ur hundvattenflaskan som alltid är superointressant.
Trots skålens snygghet ville Grinolle inte dricka ur den, men han blev iallafall erbjuden vatten och det är det viktigaste. Han dricker i princip aldrig vatten på träning, oavsett väderlek – däremot dricker han desto mer när han kommer hem. Suck och stön.
Vittringspinnarna var lite mindre än de vanliga jag brukar köpa? Både på bredden och längden? Det spelar ju alls ingen roll. Egentligen borde man ju pallra sig iväg till nått sågverk eller bygghandel och såga upp lite läkt – men lat som jag är tycker jag det är bekvämare att betala ett par kronor extra för det kära besväret att hämta dem färdigsågade direkt i brevlådan 😉
När vi ibland får huset fullt av demolerade pipisar brukar jag klippa sönder dem i centimeterstora bitar och träna uppletande med dem. Eftersom de inte är särskilt ”förgängliga” och inte heller blir uppätna av fåglar eller smådjur funkar de bra att lägga ut i nån skogsbacke för uppletande en eller ett par dagar senare, också.