IMG_5011

Direkt efter två dagar med lydnadsträning för Jessica Svanljung var det på lördagmorgonen dags att för tredje dagen i rad packa bilen och styra kosan mot Göteborg. Jag tror nog jag hade varit betydligt mer taggad inför denna första helg i elitsatsningens tecken om vi inte var utmattade av de föregående dagarnas träning, intryck, feedback och tankar som fortfarande processade i huvudet på både mig och vovvarna. Som tur var mjukstartade vi klockan nio på morgonen med kaffe och lite allmänt snack innan själva kursen drog igång klockan tio.

Vi är fem stycken tjejer i olika åldrar som går satsningen, alla med olika erfarenhet och på olika nivå. Två stycken är dessutom från Norge, vilket ger lite extra krydda 🙂 Det är kul med nya duktiga hundmänniskor som är ambitiösa, och alltid roligt att utbyta erfarenheter från våra nordiska grannländer! Man har ju lite olika tradition och upplägg för tex. talangtrupper och liknande mellan de olika länderna.

IMG_5013

Efter ett teoripass drog vi raskt igång det praktiska!
Vi började med att titta på vilka belöningar vi hade till våra hundar och HUR de funkade. Jag hade listat, i fallande ordning, pipis-godis-boll-kamptrasa-externbelöning, och trodde mig få ett visst utfall. Guuud vilken nyttig övning! 😀
Vi tog ut hundarna en i taget, gjorde en ingång på plan, en halt och några stegs fritt följ innan vi belönade. Vad som kom fram, vilket jag iochförsig redan visste men nog inte riktigt tänkt på, är att Baileys älskar att springa runt för sig själv med pipisar och bollar. Humla är precis tvärtom – hon springer raka vägen tillbaka in till mig och vill att vi leker tillsammans.

IMG_5026

Lillefot har emellertid inget intresse alls av att springa tillbaka till mig, utan det roligaste som finns är att han får galoppera runt och visa leksaken – och som krydda på moset, att jag låtsasjagar honom. Då är han i sitt esse. Han har inget ”ägande”-tänk utan det här beteendet går att dra en rak parallell till när han stolt springer runt med Hunden i munnen när vi får gäster. Han är då inte intresserad av vare sig klappar eller kontakt, utan enbart att man skall beundra honom när han ångar omkring. Jag förstår verkligen inte hur detta kan vara likställt med högsta vinsten för denna luddiga lilla rådjursögda vovve…men fine, whatever works for ya… 😉

IMG_5021

En förvåning var kamptrasan, som jag rankat som nummer 4. Åskådarna tyckte att han fungerade superbra på denna belöning och att det såg ut som att han verkligen uppskattade att kampa – vilket inte är alls min uppfattning egentligen? Baileys tänder aldrig till på kamp, som Humla kan göra. Kamplek är ju det bästa hon vet. Visst kampar han, men inte så att jag märker att han skiter på sig av förväntan, som han däremot gör när han vet att jag har en pipis i belöningspipeline…

Mona påpekade då, så klokt som alltid, att det är viktigt att ha olika typer av belöningar som fungerar på olika sätt. Att pipisbelöna och få en superhet supertaggad hund som sedan vrålar av förväntan och tjuvstartar är kanske inte alltid det bästa? Nej det säger ju sig självt egentligen… 😛

IMG_5040

Vi varvade teori och praktik hela helgen. Efter belönings-övningen pratade vi om grundträning, listade vilken grundträning som är nyttig, och valde sedan ut att träna på varsin grundövning – antingen en som är helt ny för en, eller någon som man vill gå tillbaka och stärka upp. Jag valde att släppa ut toktaggade lilla Humla ur buren och köra en ”Runt”-övning. Vi har gjort litegrann tidigare, det är verkligen en övning som jag kan ha nytta av i träningen, men av olika anledningar har det inte blivit av.

Humla gick såklart all in – stångade föremålet, hoppade över föremålet, stod på föremålet, välte föremålet, sprang rakt in i föremålet….successraten var….ganska blygsam 🙂
Föremålet var en stoppad sittpall, som såg ut som en stubbe, cirka 50 centimeter hög. I slutet fick vi tillsist några lyckade repetitioner på raken, så att det åtminstone fanns en chans att poletten skulle trilla ner.

IMG_5046

För helgen, som är den första av tre totalt, hade Mona valt ut två moment som vi skulle finstudera i detalj: fjärrdirigering och fritt följ. Vi fick varsitt blad där respektive moment var uppbrutet i delar – först fick vi fundera och skriva ned våra kriterier för momentet, och hjälptes sedan åt i grupper att studera ett ekipage i taget. Återigen – guuud vad nyttigt! 😀

Det här var emellertid ingen bra helg för någon av mina vovvar – de var supertrötta och frustrerade över att ha tillbringat så mycket tid i en tråkig bur, att de var som två påtända tjackbarn så fort de blev utsläppta. Jag kände egentligen att det var orättvist mot dem – Baileys var tutigare än vanligt och jag upplevde att vi jobbade mot varann i stora delar. Vi fick påbackning om att han inte var rak utan gick på dubbla spår i fria följet – vilket jag aldrig fått tidigare, eller sett på film tidigare. Inte senare heller för den delen.

IMG_5037

Jag kände själv att vårt fria följ inte var som det brukade. Baileys var taggad, superpigg och full av överskottsenergi – jag var så trött att jag kunde somna stående och hjärnkontoret hade tagit helgledigt. Så kändes det som. Men å andra sidan så är det ju vid sådana här tillfällen som svagheterna verkligen lyser igenom! Vad är det för mening med att gå en elitsatsning om man bara visar upp sin högsta nivå – att höja sin lägstanivå är betydligt mer intressant för mig 😀
Jag fick nyttig feedback och tips på hur jag bl.a. skall ändra min teknik för vänstersvängar, som jag tagit till mig och redan fått bättre utförande genom!

IMG_5027

Fjärren var nyttig att gå igenom i detalj och gav bra med information. Ett observandum är att han gör uppsitten från ligg  i två steg med framtassarna – och att detta kan bli segare om momentet görs svårare i form av låg förväntan, stort avstånd, störning osv. Ett annat skifte som vi lagt extra krut på nu är sitt-stå, där han börjat kasta tillbaka baktassarna när han utför rörelsen. Om jag går tillbaka i mina träningsanteckningar så var det här ett av de lättaste skiftena att lära in, och detta utförande har vi inte haft innan?
Men det har vi nu – antagligen har det kommit av att jag tränat allt mer på avstånd och därför inte sett rörelsen. Fokus på avstånd har heller inte legat på tekniken utan varit att han skall vara glad, inte förflytta sig, och reagera på alla mina kommandon utan att tycka att det är jobbigt i slutet av kedja.

Nästa gång vi träffas kommer vi få nya moment som vi skall dissekera i samma stil – supernyttigt och det har gett mig en helt annan dimension till min träning de senaste veckorna!

IMG_5043

På söndagen fick Humla stanna hemma med husse och ha egentid. Det förtjänade hon efter att ha jobbat så himla bra under flera dagar. Det räckte med en uttråkad hund i bur, resonerade jag. Och söndagen blev också en riktig Baileysnärhanärsomsämst-uppvisning när jag valde att träna rutan med störning och se vad som är störning – och vad som inte är det. I vanliga fall skickar jag absolut inte till någon ruta utan att göra en uppvärmning som jag vet fungerar. Just uppvärmningsrutinerna tycker jag förresten att vi börjar få till riktigt bra – lite bjuda på beteenden, lite snabba stopp och kastade godisar för detta, lite omvänt lockande och utgångsposition – sen är vi faktiskt redo! Tro det eller ej 😛

IMG_5056

Om jag gör detta så optimerar jag förutsättningarna för samtliga fartmoment. Om jag däremot tar ut hunden direkt ur buren och utan omsvep går direkt på plan och skickar till ruta är det som att be om trubbel. Detta är nånting jag måste öva på förstås – och jag har ”redan” börjat med gruppmomenten eftersom de oftast är först på både tävling och träningar i grupp. Där har vi lyckats riktigt bra – flera fina utföranden senaste månaden med knäpptyst, lugn, fokuserad Lillefot. Check! Dags att gå vidare inser jag, och jobba på att kunna ta ut honom ouppvärmd och göra fartmoment med bra utförande och samtidigt hålla käften…Jag riktigt ser på mig hur förebrående Guldlock kommer titta på mig med sina vackra mörka kajalkantade ögon när vi tar den dusten 😉

IMG_5082

Så ruta med störning blev mer ett konstaterande att det är som att sätta på en arg raspig grammofonskiva och montera bort off-knappen, att ta ut dramaqueenen under dessa förhållanden. Information som jag redan visste. Åh vad jobbigt det kändes! För visst är det så – att det som man själv vet är ens svagheter, gör också mest ont när det sätts fokus på. Ömma punkter. Hursomhelst – tillräckligt många skick blev det iallafall för att konstatera att det är koner och apporter som stör mest, inte så mycket folk eller som jag trodde – agilityhinder. Efter helgen har vi tränat mycket lätta rutor och vässat upp vår momentrutin – men även lagt in principen för externbelöning med pipisar utlagda på sidorna eller bakom rutan. Han är nu riktigt duktig på detta – även med utkastade apporter och andra frestande föremål. Däremot är det svårare med koner som stör. Så detta är nästa grej att ta tag i. Vilken tur att man alltid har saker att träna på, hörrni? 😀

IMG_5063
Mot nya höjder! 😀

Naturligtvis var det här ett filosofiskt litet axplock av denna elitsatsningshelg – tror att det till nästa träff blir en mer strukturerad redogörelse. Då har vi, förhoppningsvis, också kommit lite längre och utvecklats oss ytterligare i vår träning enligt detta upplägg. För er som är sugna på att verkligen ta tag i träningen och kanske skicka upp den ytterligare en nivå, kan jag varmt rekommendera att träna för Mona Kjernholm 🙂