I lördags debuterade vi i tvåan, Baileys och jag! Det var en jättetrevlig, väl arrangerad tävling på Elfsborgs Bk. In i det sista tvekade jag på om vi skulle starta, då det varit lite för mycket detaljer i kedjorna som inte riktigt klaffat sista tiden pga att vi fokuserat på andra delar, så som stadga och transporter mellan moment. Men jag beslutade mig för att köra det som en träningstävling, och checka av läget lite inför vintern. Nu i efterhand är jag glad att jag valde att starta, för det var en riktigt skoj tävling och vi båda hade roligt på plan. Baileys blev inte det minsta trött och passade på att showa loss och fick publik, domare och tävlingsledare att skratta flera gånger (på bekostnad av poängen, men det bjuder jag på!)
Jag hade en plan i förväg att avstå sista momentet, fjärrdirigeringen, om Baileys inte kändes på g. Fjärren är snygg med låsta bakben, men lägger jag den i slutet av en kedja kan jag få ”puppeskutt” och vi tycker båda att det är jobbigt med avståndet när man är trött.
Det jag också hade med mig inför tävlingen var att vi inte alls är i balans när det gäller momentet rutan. Vi har tidigare haft klockrena rutskick och ett riktigt snyggt moment, men sedan jag la in en kampanj på stadga i utgångsställning blev det lite för mycket med facit i hand – och vi saknar nu den riktigt bra känslan. Baileys blir lite låg, osäker och frustrerad och vi måste öva mera på den nya rutinen.
Fotgåendet visste jag inte skulle hålla ett helt tävlingsmässigt moment. Annars kändes allt bra, och vi har ju som sagt övat mycket på ingångar på plan och transporter. (Dessa var också jättefina på tävlingen, enligt mig själv.)
Platsliggningen 10 p
Sex hundar på platsliggningen, varav en schäfer på ena ändan låg mycket oroligt och hunden jämte Baileys satte sig upp nästan direkt. Baileys låg lugnt och fokuserat, med undantag för några sekunder då han vindade lite efter någon god lukt.
Bäst: Han löd mitt nedläggande och uppsättande-kommando och lyssnade inte på tävlingsledaren eller de andra deltagarnas kommandon, vilket jag är supernöjd med. Denna träning har gett resultat! 😀
Förbättringspotential: Belöna mer fokus för att undvika nosande.
Fritt följ 8,5 p
Ingången på plan kändes bra, och även det fria följet. Jag kände mig lugn och inte störd av kommenderingen. Körde med ganska peppiga glada ”Fot”-kommandon vilket fungerade kanon. Visst var det några blicksläpp, men fantastisk helhet och attityd med tanke på att detta moment inte är tävlingsklart ännu. Fick mycket beröm av publiken efteråt som tyckte att det sett härligt ut. Alltid skoj att höra!
Bäst: Baileys kändes inte trött utan hade fin kontakt även det sista, kändes glad och fokuserad. Härlig härlig känsla att starta upp tävlingen på!
Förbättringspotential: Uthållighet i momentet, för både matte och vovve.
Läggande 0 p
Baileys var inte riktigt med, och för säkerhetsskull drog jag till med ett rejält dk (saktade in på stegen) för att han skulle lägga sig på den våta planen. Han hade tidigare under uppvärmningen visat att det här med att bjuda på lägganden på blött gräs kräver lite uppmuntran och tonfiskgodis.
Bäst: Han låg lugnt och tryggt och rakt, snyggt uppsitt där han återigen inte lyssnade på tävlingsledaren utan väntade på mitt kommando!
Förbättringspotential: Jag blev lite chockad när jag fick pappret och såg att vi nollat momentet?? Jag kanske är dåligt påläst, men jag trodde man bara fick avdrag för dk. Att få en nolla för hela momentet trodde jag verkligen inte. Men tji fick jag 🙂
Inkallande 0 p
Snyft. Vårt paradnummer som faktiskt aaaaldrig gått snett förut. Och det var verkligen en sjukt snygg inkallning – synd bara att Baileys drog iväg som en avlöning mot mig när tävlingsledaren ropade ”Kalla in”, och nollan var ett faktum.
Bäst: Snyggt kvarsittande. Underbar fart och skitsnygg ingång.
Förbättringspotential: Öva stadga och ignorera kommendering.
Sändande med ställande 7 p
Det här momentet visste jag kunde gå lite hur som helst. Han sprang ut, men stannade inte på mitt första kommando utan rättade in sig själv i mitten (duktig pojk), varpå jag ropade stanna igen och han gjorde ett snabbt stopp.
Bäst: Att han hittade rutan och inte gnällde i utgångsställning. Vi är på rätt väg igen!
Förbättringspotential: Återfå den gamla fina känslan i detta moment, som ju varit så klockrent tidigare. Dvs energi, glädje, attityd och fart i kombination med stadga från utgångsställningen.
Apportering 9,5 p
Här vet jag ärligt inte vad domaren drog en halv poäng på, för i mitt tycke var utförandet skitsnyggt. Bra stadga i kvarsittandet, väntade lugnt på mitt kommando, explosiv ut, bra direkt gripande och bra fart in och snygg ingång.
Bäst: Allt, har inget att klaga på här 😉
Förbättringspotential: Ännu säkrare ingångar med fart.
Fritt hopp över hinder 0 p
Baileys hoppar ut och hamnar riktigt snett, låångt ut åt höger. Sätter sig fint på mitt kommando och väntar på min signal för återhoppet – som han klarar galant. Detta utlöser spontana applåder och jubel från publiken, som liksom jag var imponerade att han tog återhoppet från denna enormt svåra och sneda vinkel. Baileys blir tokglad, jag jublar för att höja honom – då beslutar sig entertainern blixtsnabbt för att bjuda på ytterligare ett hopp, för att ragga ännu mer applåder….och tian förvandlades till en nolla. Snopet.
Bäst: Glad hund även i slutet av denna långa kedja. Märks att vi övat på sneda återhopp, vilket lönade sig här.
Förbättringspotential: Stadga efter avslutat moment – varför inte samla ihop och göra en vändning på stället och påbörja direkt transport innan man gasar upp hunden och belönar?
Fjärrdirigering 5 p
Baileys kändes glad och med, så jag väljer att göra momentet. Han gör första och andra skiftet snyggt – tredje skiftet får jag hojta ”Sitt” tre gånger innan poletten trillar ner. Fin återgång, bra stadga där han inte sätter sig förrän på mitt kommando.
Bäst: Bra stadga mellan skiftena.
Förbättringspotential: Avståndet och att göra momentet i slutet av en kedja är fortfarande för svårt för oss.
Helhetsintryck 7 p
Hela kedjan kändes kanonfin, särskilt med den fina inledningen med en kanon ingång på plan och ett fritt följ där vovven var med hela tiden! Surt sa räven om tre nollor – som faktiskt var helt onödiga allihopa… 😉 Hade vi nollat rutan och fjärren hade jag varit av en annan åsikt – dessa moment hade jag ju sedan tidigare fått informationen hur de fungerade tävlingsmässigt i kedja. Jag är jättenöjd med stadgan och Baileys var i högform efteråt och lade sig för att omsorgsfullt slakta sin pipis = han var extremt nöjd med sig själv, vilket är den bästa belöningen för mig!
En liten tanke kring det här med tävling kontra träning och hur man som förare hanterar situationen när något inte går som man tänkt sig (rent krasst så är det nog så i de flesta fall att man har tänkt sig ett scenario, men inte alls övat för att göra det realistiskt…) Jag blir beklämd när förare fyar och tar ut sin besvikelse på sina hundar. Kommenderar ”Fot” med basröst utan att få det minsta gehör, rycker i kopplet på vägen ut från platsliggningen, morrar ”Lägg dig ner!” hotfullt osv osv osv. Jag hade också kunnat vara dunderbesviken efter gårdagen – jag menar herregud, jag som satsar inför elit – ett tredjepris är ju helt galet dåligt! När vi kom hem till husse som naturligtvis ville höra hur det gått, så plockar Baileys stolt fram kampräven ur träningsväskan och går runt runt runt med den och knorrar lyckligt medan jag rapporterar. Enligt honom hade han ju vunnit idag – han hade skoj, han vann publikens hjärtan och fick ”stå på scenen” som han älskar. Aldrig att jag skulle ta ifrån honom den segern, genom att bli besviken över ett tredjepris.
Nu pillar vi vidare med alla roliga moment inför trean och elit – Baileys hälsar att vittringsapportering, metallapport, dirigeringsapportering och hoppapport är skitkul. Matte har även börjat få in rätta snitsen på ligg-stå, stå-ligg skiftena – det finns hopp om fjärren! Vi får se om vi startar i tvåan någon mer gång i höst, nu börjar det bli för kallt för vovven på platsliggningen – isåfall är det en inomhustävling på Göteborgs hundarena i november som känns mest lockande. Och då satsar vi naturligtvis på uppflytt 😉
Baileys verkar vara så himla cool och rolig! 😀 Grattis till en fin debut i tvåan!
Grattis Emma. Härlig inställning. Hunden gör faktiskt sitt bästa alltid. Det är jag säker på.
Man kan inte träna på att tävla – man måste tävla för att få den erfarenheten. Det händer alltid grejer som inte uppstår på träning. Och dessutom är matte nervös! Lycka till nästa gång hälsar Singha och jag.
Grattis till en härlig känsla. Ni har ju uppbarligen redan mycket av det som kommer att krävas för uppflytt..
Ja, det är verkligen tråkigt att se när folk tar ut sin besvikelse på hunden. Jag försöker att tänka på tävlingar som ett tillfälle att utvärdera träningen och varför ska man då vara besviken för att något inte fungerat? Man har ju fått mer kunskap om svagheterna i momenten och kan lägga upp träningen så att man blir ännu bättre. 🙂
Bättre lycka nästa gång! Man måste ju tävla för att träna på tävling med!
Måste varit en grinig domare, hade tävlingsledaren sagt;momentet slut, innan han hoppade över en andra gång? Isåfall ska det inte ha inverkan på betyget, kanske lite på helheten.
Och för ett dk får du som bäst en 8:a, om h*n tyckte att du tryckte ner honom i ligg även med kroppen, då kan dom nolla, men annars inte…
Det där med att Domaren drar 0.5p fast det såg bra ut, kan bero på att ”vissa” domare inte vågar ge en 10a. Men ser det skitbra ut så ska man få betyg efter det.
Baileys verkar vara en rolig hund! Lycka till framöver!!
Grattis till debuten i tvåan! Snart sitter ert 1:a pris, det är jag säker på 🙂
Tack för era kommentarer! Ja, jag blev själv lite förvånad över de tre nollorna. Speciellt över läggandet. Men även inkallningen?? Läste nämligen på en annan blogg om en tjej som också tävlade tvåan förra helgen, och hunden gjorde en likadan tjuvstart – de fick dom 7,5 poäng för och kommentaren ”Tjuvstart” i marginalen. Jag tycker förvisso inte att man skall skylla ifrån sig på ”dåliga domare”, men lite snål och grinig var han nog allt… 😉