Vi har haft härliga dagar vår sista semestervecka! Fasadfixeriet (gud, jag drömmer på nätterna om kitt, fog, oljegrund och maskeringstejp…) tar ju sin lilla tid – men inte mer än att man har tid för gosepaus emellanåt, både Baileys och Humla söker upp oss för klistund regelbundet under dagen 😉
Tjejerna har varit ute flera gånger om dagen hela veckan, på olika platser i vår stora trädgård och har även testat lite olika underlag som grusgång och stenplattor 🙂
En grej jag märkt med dem är att de är i hopplös osynk med varandra? Det är alltid så att den ena sover och den andra är pigg och vaken, och tvärtom. Igår satt jag en lång stund i hagen med Tistel som var helt rabiat och galen och bara skulle attackera mig med sina gaddar, jag fick värja mig med fleeceflätan och använda den som en sköld mot henne. Nog för att de har stort föremålsintresse och gillar att kampa båda två – men hur kommer det sig att det ändå alltid är handen som kampar som är roligare att tugga på än själva leksaken…? 😛
Medan vi ”lekte” (läs: Tistel var i påkopplat killermode och jag försökte bara överleva i hennes hajbur) så hade Maskros krupit upp i mitt knä och toksov hela stunden…det var helt omöjligt att få liv i i henne, hon var som en slapp liten disktrasa.
Tio minuter senare, när husse besökte hagen, var det Tistel som låg i koma medan Maskros höll på att riva sönder all inredning i hela hagen…och Mikael tyckte Tistel var tråkig som ”bara sov hela tiden”. Som sagt, osynk är bara förnamnet 😉
Superpraktiskt att ta den smidigaste genvägen…
Farbror Bosse är ju helt omöjlig som vanligt, här har han letat upp världens största gren och sprang runt med, i ett försök att imponera på valparna. Varför är han så misslyckad? Jag tycker så synd om honom…han får liksom aldrig den effekten han vill ha med sina försök att umgås med bebisarna 😛
Fina Tistel ♥
Humla vill hemskt gärna leka med sina bebisar, som emellertid fortfarande inte är helt 100 på vad det är för konstig lek mamma vill leka egentligen. Bebisarna vill paddla med sina framtassar och nafsa på henne och kanske låtsasattackera. Mamman tjongar runt sina bebisar med nosen som en slägga och naggar dem glatt i pälsen så att de flyger huller om buller… 😀
Medan Maskros blev runtskuffad av sin mamma hittade Tistel en liten fjäder som hon åt upp i lugn och ro…
Men inte heller hon kan undkomma sin mor! 😉
Bobbolutt är mycket mer försiktig, men det är också på nåder som valparna får ta någon kontakt med honom. Humla är duktig på att gå emellan och bara ”det är faktiskt MINA bebisar och de vill bara leka med mig”… #really?
Av alla roliga leksaker som vi införskaffar och lägger ut pengar på…tänka sig att mattes skosnören ändå är det absolut roligaste?
Mums!
Även gamla tofflor är en riktig tuggvänlig hit!
Arma mamman som de senaste dagarna börjat fälla enorma mängder päls och nu ser mer och mer lik ut en skabbräv :-/ Vissa tikar tar ju det här med dräktighet och digivning hårdare än andra – Humla är nog en sådan tik som det sliter lite mer på. Hon producerar så himla mycket mjölk och det är svårt att justera matmängden. Vi ger äggula och laxolja och lite extra boost i form vitamintillskott från Standardt, men det gör ju inga underverk så länge tiken är katabolt inställd. Hon är iallafall fin i muskulaturen och glad och pigg, trots att mjölken skvätter om henne när hon går 😉
Om inte valparna vill komma till dagisfröken får dagisfröken komma till valparna! 😀
Visst vill ni leka en brutal lek här under den här praktiska stolen, där vi kan låtsas att jag är ett sjöodjur och ni är mina offer?
”Tror du hon ser oss här under?”
”Here’s Johnny!”
Tistel – trött och traumatiserad 😛
Tur att våran morbror är lite mildare mot oss än den där galna tanten därborta…♥
Fast god mat det har hon, det måste vi erkänna…
Backträning!
Japp, det kunde man ju ge sig fan på att det skulle gömma sig ett sjöodjur även i denna rabatten!
Rituasma har börjat en sensommarblomning ♥ Jaaa, jag var tvungen att slänga in en rosbild, för att väga upp mot alla tråkiga valpbilder! 😀
Senaste kommentarer