Ikväll väntade jag hoppfullt på att åskan skulle rensa den kvava luften, men icke. Med två dödströtta vovvar vågade jag mig på ett litet lydnadspass. Sa du trötta? Baileys blev överlycklig när träningsväskan kom fram och studsade runt som en dampig gummiboll. Han hade tydligen lite energi gömd i bakfickan 🙂 Och glädjen är dessvärre ett kvitto på att vi tränat alldeles för lite den sista tiden – han saknar det ♥

Fjärr – fina skiften, rak och bra uppsitt. Inga puppeskutt idag. Däremot missade han ett skifte när jag ställde mig på väldigt långt håll. Tryggheten i fjärren är helt klart avståndsberoende. Vill inför tävling öva på längre avstånd, för att momentet skall kännas lätt på tävling. Det funkar bra med externbelöning på långt avstånd, så detta skall jag fortsätta med. En positiv grej var att han inte puttade fram med rumpan utan hade frysta baktassar även på riktigt långa avstånd.

Rutan – gjorde ett experiment idag. Baileys fick ej se att jag satte upp den på baksidan av huset, sedan tränade vi fjärr och fritt följ på framsidan. Höll ihop honom under ”transportsträckan” och i korta tyglar. Belönade att han satt kvar när vi vänt upp mot rutan och skickade sedan på ganska kort avstånd så att han inte skulle misslyckas.

Till min glädje och lättnad förstod han direkt vad kommandot ”Rutan” betydde och drog självsäkert dit och gjorde ett snyggt stopp. Yeey! Lite mer sådan här träning så är momentet tävlingsklart. Farten ut mot rutan är klockren, och stadgan i stoppet är också bra. Jag belönade med den nya Skinneez-illern, som var pensionsfärdig efter tre skick. Inga pipar kvar, och ett stort hål i magen har den eländiga stackaren!

Det finaste man har sätter man på en piedestal 😉

Fria följet – här märks det hur lite vi tränat den sista tiden, det är helt klart det känsligaste momentet. Bra position men gud vad matte tycker att det är tråkigt. Testade att gå en längre stund helt utan belöning och belönade istället med en kanonbelöning när vi var klara. Då blev han glad och tyckte det var skojigt – skall testa att göra så lite mer framöver för att få in uthålligheten.

Lilla Humla fick öva lite fritt följ, ingångar samt apporten. Hon var sååå glad och energisk! Apporten grep hon gång på gång som en hungrig gädda, denna träning har verkligen gått framåt med stormsteg. Idag grep hon den så snabbt att hon ej hann tugga färdigt sin belöning ordentligt innan hon ville köra igen, vilket gjorde att hon satte i halsen flera gånger och hostade ut apporten. Lillsnuttan!♥

Nästa gång skall jag testa om hon griper apporten om jag presenterar den för henne i halvsittande tävlingsposition, och kan stå/sitta stilla med den. Nu har vi ju övat väldigt mycket på att hon skall gripa den och vara i rörelse. Vi tränade även lite platsliggning, och det tror jag inte kommer bli några problem för det här lilla snöret – hon har en otroligt bra grundstadga, helt av sig själv, vilket är mycket tacksamt.

Nej nu håller vi tummarna för lite svensk sommar hörrni! 😀  Så att man kan vara ute och träna på kvällarna. Jag är iallafall trött på detta eviga regnande…