I helgen for vi äntligen till Rosendal, för första gången sedan juldagarna(!) och mitt hysteriska tentaplugg. Det känns så avlägset nu och en väldigt märklig känsla att inte behöva plugga på en hel helg utan istället läsa…skönlitteratur och tidningar 🙂

Julens lussekatter hade klarat sig bra i frysen och smakade utmärkt till fikat, även om det kändes lite konstigt att äta saffransbulle i vårsol 😉
Lill-matte Ida kom också på besök, till Humlas stora glädje! Baileys blir iochförsig lika glad han, men det är Humla som skall ha monopol på uppmärksamheten anser hon…

Jag hade tänkt ”blogga ikapp” och skriva en massa till examensarbetet, men fick efter lördagens tremil i OS som Mikael streamat och därmed tagit livet av månadens bredbandskvot, ändra planerna och det blev inte ett dugg plugg. Kanske lika bra det! Man är så himla bortskämd med att kunna läsa sina mail och vara tillgänglig 24/7, att det nog är nyttigt med ett break då och då.

Hundarna njöt i fulla drag såklart! Mamma och pappa och Ida är alla storfavoriter – och visst är det skönt att alltid ha ett knä att sitta i och aldrig sakna en klappande hand 😉
Det blev en massa lek och bus både inne och ute. Inomhus består buset av kuddkrig i sängarna och gosedjursslakt – och utomhus äter man harbajs och jagar fiskmåsar.

Mysa framför brasan – finns det något härligare?

Självklart blev det också strandrace – och tångrace, lerrace och vassrace…Stranden består ju inte direkt av 100% fin sand såhär års utan är rätt…läbbig 😉

Vass är tydligen gott!
Baileys passade ena natten på att kräkas upp gräs och en stor tjock svart gummibit (förövrigt ett mysterium hur den hamnat i hans mage?) – på den enda högen av kuddar som fanns i hela friggeboden. Bra tajming! Hur mycket ledig golvyta som helst att besudla – men man väljer kuddstapeln i ena hörnet…Tur det finns tvättmaskin, som fungerar även klockan fyra på morgonen 😉

Med vind i seglen, förlåt öronen! 😛

På lördagen sprang vi en mil i brutal motvind och hade nog haft ett riktigt äktenskapsgräl längs vägen om snoret bara kunde sluta rinna och mössorna bara kunde sluta att blåsa av.  Jag var vansinnig och kände mig som en parodi där jag sprang långsammare än en snigel dubbelvikt längs de halländska fälten…värdelöst! Hundarna var inte heller imponerade av denna ”träning” – de sprang bakom oss och gjorde inte en enda avstickare för att nosa eller kissa. Det talar sitt tydliga språk tycker jag…men Mikael aka Gunde tyckte förstås att vi skulle sluta lipa och gilla läget, inspirerad av svenskarnas OS-insatser 😉

Baileys i ”harjaktsmode”. En tumme i ögat hela vägen genom strandängarna på väg tillbaka stugan… 😛

Min fina pappa! ♥

Alla skall vara hos mamma! 😀

Utemöblerna är ihopstaplade under presenning – men det hindrar ju inte från utefika när solen visar sig! Inte supervarmt dock, men gud vad man suktar efter de där första strålarna…

Fika för både två- och fyrbenta såklart! Hundarna fick hästrevben och i sina fina norska Mariusgenser höll de sig varma trots snålblåsten och kunde vara ute en bra stund och gnaga 🙂

Jodå, Humla fick såklart också revben. Fast det tog slut innan jag fick fram kameran, så på bilden är det Baileys ben som hon oärligt snott…

Humla och ”morfar”! ♥

Tack för den här gången Rosendal! Nästa gång vi kommer så är det nog vår ”på riktigt” ♥
Vi såg faktiskt vitsippeblad som började komma upp ur marken i gläntan bakom huset! Snart, snart…. 😀