Vårens första märgben utomhus är något alldeles särskilt! Igår blåste det svinkalla vindar, men med tjocka täcken på njöt de båda hattifnattarna av varsitt färskt märgben. Jag dammsög och tvättade bilar och höll på att frysa ihjäl. Lupon blir så otroligt jäkla skitig av att ha hundarna i baksätet, trots sätesskyddet. Morr…längtar tills den dag jag har råd att köpa mig en egen kombi!
För hundarnas del blev det en hel del galna stafferace på gräsmattan och solande på trappen. Matte inte alls avundsjuk 😉
Baileys rullade i så mycket fjolårsgräs han kunde så att både han och täckets foder såg ut som en höstack efteråt. Och Humla sprang genom rosrabatten och rev upp ett stort hål på sitt fina rosa Ultimatetäcke 🙁
Sedan hjälpte de till att slå in de känsligaste rosorna med säckväv, för skydd mot vårsolen nu när snön är borta. Alchymist, den nya klätterrosen, som jag planerar skall få klättra i ett gammalt dött plommonträd, var till min stora glädje grön långt upp på grenarna. Jag packeterade noga in honom med väv och la ett stort gammalt oxben vid botten så att det inte skall blåsa av. Baileys och Humla stod med tefatsögon och betraktade spektaklet. Efter tre minuter hade Baileys krafsat upp alltihopa och kom glatt med både säckväv och äckligt, ruttet oxben i munnen. En lång kvist på rosen hade han dessutom lyckats bryta av. Att oxbenet legat mitt på gräsmattan sedan i höstas och inte varit det minsta intressant för någon av hundarna, verkar inte ha någon betydelse. Bara den grejen att matte sa till att man inte får röra det, gjorde uppenbarligen att det började klia i tänder och tassar 😛
Senaste kommentarer