Igår var vi och simmade andra tillfället på vårt eminenta simkort! Blå stjärnan är verkligen ett klockrent ställe för självsim, särskilt på helgen. Helt lugnt och tyst och inga störande element. Jag låter hundarna simma tjugo minuter var, tar fem minuter per varv och växlar sedan.
Baileys ligger mycket bättre i vattnet nu med huvudet, fortfarande lite spänd – särskilt på bilderna ser jag, men helhetsintrycket var betydligt mer avslappnat nu. Han tog flera leksaker, ett tag hade han både en pipis och en kampdutt i bestämt grepp 🙂
Han har fortfarande lite förkärlek för hörnet där rampen är placerad. Hur sjutton han nu kunnat räkna ut att det är där man går upp? – rampen är nämligen nedvevad på botten och har aldrig varit uppvevad så att han kunnat gå upp på den. I och ur poolen lyfter jag honom på ett annat ställe… Märkligt men så är det. Han ökar alltid farten mot det hörnet och ibland står han lite argt som en enveten skalbagge och simmar stillastående mot väggen innan han ger upp och tuffar på igen.
Efteråt är han glad och uppspelt och alla leksaker flyger kors och tvärs över hallen! 😀
Igår simmade han med två korta pauser – en minuts vila var planerad efter tio minuter, men sen blev det ytterligare en minipaus när Prinsessan Guldlock fick vatten i örat och behövde bekräftelse och medömkan.
Humla har en helt annan teknik i vattnet – flyter mycket bättre och ligger liksom lägre i vattnet, som en ”riktig” hund. Baileys är ju en som ett strokedrabbat vedträ i jämförelse med t.ex. en flatte…
Men fort går det! Hon följer mig med blicken på ett helt annat sätt – flyr inte mot ramphörnet som Baileys gör utan vi ”simmar” med varandra. När jag byter varv byter hon varv, och jag kan även öka hennes fart genom att gå fortare och peppa henne lite extra.
Nu så här i början gör vi inget avancerat. Det blir som sagt växlingar mellan olika varv och leksakskastande. Tror att båda tycker det är fullt tillräckligt. Mitt drömscenario lite längre fram är förstås att kunna ha rampen uppfälld och därmed valmöjligheten att hela tiden kunna gå upp – samt att själv bestämma när man skall gå i. Bara det att simma Baileys utan linor har på ynka tre gånger gett honom ett helt annat självförtroende i vattnet – han tar leksaker och känner att han styr sig själv – och då blir han också mycket mer avslappnad.
Wee! Humla simmar så snabbt att kroppen inte hinner med huvudet 😛
Efter Humlas simskola springer hon direkt till den här skojiga leksaksförvaringen och hämtar ut de leksaker jag nyss lagt tillbaka. Med en otrolig frenesi och entusiasm balanserar Humla på bakbenen samtidigt som ”nätgrejen” svänger fram och tillbaka – otrolig festligt tycker Humla! 😉
tycker dom om att simma? 🙂
Haha! YES! nu får jag leksak :p :p
Blir det baddaren ung för Baileys eller har han fått storhetsvansinne o siktar på simborgarmärket kanske??
haha verdens søtaste svømmehundar!! 😀 eg må le av Humla sin entusiasme!