Sommarminnen

När jag skriver det här är vi mitt inne i november och det tar en kvart att torka hundarnas tassar när de varit ute på treminuters egenkiss i trädgården. Förra året hade vi en helt uppgrävd gräsmatta där de självklart skulle klafsa runt, i år har vi renoverat garaget så deras ”genväg” mellan garaget och staketet består av jord, jord, mera jord samt en stor grop på mitten (med jord i) 😛

Jag är ju knappast ensam om att tycka att november är en rätt överskattad månad, även om jag fyller år. Varje kväll denna veckan har vi gett oss ut på en timmes promenad i beckmörkret, med regnet piskandes i ansiktet och vinden vinandes runt benen så att reflexvästarna fladdrar. Med vi, menar jag jag och Baileys. Humla är förvisso med på promenaderna rent fysiskt, men hennes själ tål inte mörker och regn så hon stänger av mentalt och liksom kapslar in sig inuti sin lilla regnjacka så att bara nosen sticker fram. Sen travar hon rakt fram utan att kissa i 60 minuter.

På lördag har vi hyrt HallåHund och skall träna lydnad, rally och nosework med några andra Blondietalesare. Skall bli grymt kul att träffa alla igen, och äntligen träna lite hund ♥ Träningen för vår del har varit obefintlig sedan pandemin kom och tog nacksving på oss. Alla kurser blev inställda och jag har inte riktigt kommit över tvåbarnschocken ännu. Har fullt upp med att hinna med tvätt, städ, laga mat, träna, gå hundpromenader och underhålla mina barn. Eftersom tiden för egenvård är obefintlig (man får inte ens gå på toa själv. Går man dit så följer alla med. Två hundar som vill bli klappade, eftersom jag ändå sitter ned. Maja som skall leka frisör och river ut alla burkar med spännen och tofsar på vår dvärgtoalett. Och Bebis-Erik, arg som en mygga, för att han inte får vifta med toaborsten, klättra i pottan eller stoppa ned händerna i toaletten)

I somras, när vi hade Lyckopiller-kullen, var Baileys väldigt skruttig. Så Bockstensmannen-ömtålig att jag hade bokat in veterinärtid veckan efter valparna åkte. Vi ville inte ”göra något” när vi fortfarande hade kvar valparna, utan ville ha fullt fokus på dem. Baileys är ju ingen lekfarbror, det är han alldeles för egoistisk och mikrofonkåt för. Denna sommaren höll han på att gå under, eftersom han var så fruktansvärt osedd och oklappad. Vi trodde han var döende, typ spridd cancer från jättetumören han har i ljumsken, men när sista valpen åkt på lördagen tog Baileys sin Nasse ut i trädgården och fnattade loss i ett riktigt staffefnatt. Det visade sig alltså att han inte alls var döende, annat än själsigt döende, utan bara varit svårt, svårt deprimerad av valparnas närvaro.

När valparna väl hade lämnat boet, blommade han upp igen. Han blev mycket piggare och började äta. Innan dess hade han knappt ätit, och dessutom kräkts upp maten flera gånger i veckan, på en månad. Det är inte lätt att vara en gammal avdankad stjärna, som strålkastarna alltid varit riktade på, och sedan se sig förbiåkt av ungdomen. När temperaturen sedan blev svalare blev han sitt gamla pigga jag igen, som aldrig bangar en långpromenad – eller löptur. Denna sommaren var han väldigt värmepåverkad, något han aldrig varit tidigare, tvärtom.

Bara för att vi tror att vår tid med honom börjar rinna ut, så kommer han säkert överleva oss allihop och bli hundra år gammal 😉 Han är iallafall väldigt pigg och jobbig, för att vara döende…
Bilderna i detta inlägget är från våra dagar i Rosendal med valparna, som ni kanske redan sett ♥ Det går jättebra för Lyckopillren i deras nya familjer, alla är flitiga instagrammare och det är så kul att följa dem, se dem knyta kontakter med äldre valpköpare osv.

Det går mindre bra för Midsommarfirar-kullen, där 3 av 4 midsommarfirare nu är konstaterade med distichiasis som sin pappa. Dexter är ögonlyst ua som ettåring, men fick problem med hårstrån nu som tvååring. Både Thyra och Rejsa har stora problem med sina hårstrån och Rejsa är redan opererad flera gånger 🙁 Den enda, peppar peppar, som inte verkar ha något är Kakan, vår fodertik. Distichiasis, som de flesta individer verkar vara helt symtomfria av, kommenteras som ”bifynd” på ögonlysningsprotokollet, och är inte sett som några konstigheter att använda i avel – om man parar med en frilyst individ.

Men den här kullen verkar alltså vara abnormt svårt drabbad 🙁 Jag har inte hört om liknande frekvens och svåra symtom tidigare, inom samma kull. Av alla ”stora” problem den här rasen kan drabbas av, så får vi skrota två fina fräsiga och förövrigt kärnfriska fodertikar, för lite inåtväxande hårstrån. Jaja, det är bara att morra och muttra lite, och sen gå vidare. Det är ju så här med hundavel, det blir sällan riktigt som man tänkt sig. Huvudsaken är att hundarna är älskade familjemedlemmar och att de blir väl omhändertagna ♥

Nästa kull är planerad till våren, det är Cleos kullsyster Tuva som skall ut på äventyr! Tuva har lämnat ett BoT-gentest, som vi väntar svar på, därefter kan vi avslöja vem den tilltänkta kavaljeren är. Under pandemin har alla uppfödare blivit fullkomligt nedlusade (ursäkta uttrycket) med förfrågningar om valpar. Jag ser intresset med viss oro, eftersom rasen är så populär och en enorm efterfrågan gynnar oseriösa aktörer – vilket är det sista den här rasen behöver, med tanke på vilket sjukdomspanorama den har. Nya RAS har blivit publicerat nyligen, jag rekommenderar verkligen alla att läsa den – i synnerhet förstagångsvalpköpare! RAS, som alltså är förkortning för Rasspecifik AvelsStrategi, hittar du här. Alla raser har en avelsstrategi, häri beskrivs rasen mer ingående och kartläggning över hälsa och mentalitet presenteras tillsammans med mål (och strategier för att nå målen) för respektive område. RAS förnyas vart femte år, och utvärderas årligen.

Trots att vår kennel har väldigt specifik inriktning och tydlig information på hemsidan, har vi drunknat i mail från staffesugna intressenter. Många gånger är man helt, helt opåläst, vilket känns otroligt trist. Under veckan har jag som ambition att börja beta av mailkorgen, så tyvärr kommer svar dröja lite till, för alla ersom hört av er om Tuvavalp. Men den som väntar på något gott… ♥

Ja det var en liten allmän uppdatering från oss! Nu ägnar vi resten av tiden åt att njuta av massa somriga valpbilder, eller hur?

Cleo älskade när valparna blev lite större – äntligen någon som ville leka med henne!

♥ ♥ ♥

Söta Ligist-Lasse, helt oskyldig, som vanligt 😀

Outtröttliga kennelflickan Maja hämtar in rymlingar. Det var 9 gånger av 10 Lisa som rymt ut på åkern 😛

Mums med plåt!

Oskyldig blick!

Oemotståndlig vattenkanna det där… 😉

Lek och bus i kvällsolen ♥

Obi (Laban) chillar lite i skuggan, innan det är dags för nästa bus!

Alex med dagens fångst! (kolla in deras besvikna blickar över att bli berövade friheten)

Mys mys mys!

Mina löparskor blev inte så flitigt använda i sommar, det blev endast några kortare turer. Jag satsar på löpningen till våren istället, när jag slutat amma. Laban erbjöd sig att ta med mina skor ut på en liten rastning 😛

Kan förövrigt rekommendera Hoka One One’s skor. Grymma!

Produkttestning pågår…

Maja och Lisa vilar ♥

Obi spanar efter nya saker att bära iväg på… 😉

♥ ♥ ♥

När alla leker, men man också är lite för trött 😀

Cleo blir brutalt attackerad av sina ondsinta barn!

”Die, nyckelpigedockserviskaffekopp, die!”

Obis grej var verkligen att bära runt på saker, både förbjudna och lovliga 😀 Lasses grej var nog att springa runt och hitta på allsköns bus, samt leka med mamma. Och Lisa älskade att gräva gräva gräva – bollhav som sand som jord. Och rymma. Och bli buren av Maja 😀

♥ ♥ ♥

Attack! 😀
(borde inte Cleo se mer rädd ut btw? Hon blir ju trots allt anfallen av ett sabeltandat artonkilos marsvin? )

Dagens bottennapp – att bli inlåsta och bortglömda i kompostgallerhagen! Vi vågade inte ha dem ute på natten, såklart, så de var bara i hagen när vi skulle äta etc – annars var de lösa och levde valplyxliv med oss dagarna i ända. Inför natten fick vi först rasta dem rejält så att de blev pömsiga, sen in i en stor gallerbur som tog upp halva friggeboden, och så fick alla vara tysta så att de inte blev stimulerade av liv och rörelse 😉 Då sov de sött till 04 ungefär, då vaknade de – snorpigga – och krävde en timmes rastning av undertecknad (det var bara jag, och ibland Cleo som orkade att gå upp, de andra stensov ointresserat)

Erik är så fascinerad av Alex skägg (fortfarande!) ♥

Lisa vilar ♥

Baileys, tillfälligt lycklig, eftersom han snott tillbaka Alfons av de onda valparna.

♥ ♥ ♥

Det går åt många meter med bajspåsar när man har sex hundar med sig 😉

Gammelmormor Humla, alltid leksugen 🙂

Ett nyplanterad plommonträd, superintressant! Tänk att jord kan vara så….fascinerande? 😀

Obi tuggade inte bara på jord, utan på allt 😛

Lisa i sitt favoritelement 😉

Undrar hur många av gräsfröna på bilden som pappa sått, som tog sig? 😛

Obi…♥

Familjemyset! Alla vilar efter bad utom piggelinbebisen 🙂

Lasse ♥

Gömmer sig och spanar i det ”höga” gräset 😀

♥ ♥ ♥

Kodakmoment! Malplacerade rumpor, valpar och en glad Erik 😀

😀 😀 😀

Bebis-Erik, så fin i sin kiwi-tshirt ♥

Humla myser med ”morfar” ♥

”Obi, du har nånting i ansiktet…?”

Obi med stöldgods, i vanlig ordning 🙂

”Min europeiska familj” är förövrigt min favoritbok. Veckans boktips! Läser alltid några sidor i den när vi är i Rosendal ♥

Lisa ville möblera om lite i Eriks UV-tält.

”Vad skall ni med den här opraktiska, missprydande innerfickan till?”

”Nej bort med den tycker jag! Så får ni ett mer cleant utseende på tältet”

Ja ni ser rätt. Det är väldigt lite luft i poolen. Undrar vems fel det är?

Brorsorna Bus på väg mot nya upptåg!

Zoom zoom!

Ända bort till bilen! Jättekul gömställe 🙂

Baileys och Humla firar att Brorsorna Bus är iväg på skolutflykt!

Detta med att gömma sig under bilar….känns det inte väldigt 2019? Kom på nån annan kul lek?

Nej tydligen inte.

Lisa är en varulvshaj som lurar under bilen. Cleo försöker locka fram henne, men varulvshajar har gott om tålamod…

Lasse med mamma ♥

Lisa med Maja ♥

Maja följer Lisa på instagram och konstaterar att hon har det bra hos Frida 🙂 Hon var jätteledsen när Lisa åkte, och pratar ofta om att Lisa skall komma hem hit och få valpar sedan. Och då skall vi behålla alla 😛

Ja det blev ett riktigt mastodontinlägg! Jag har fler bilder på Lyckopillren, som jag planerar att liva upp er med i höstmörkret lite längre fram 🙂 På återseende! ♥

Tjoho!