Igår var det dags för det obligatoriska kalaset – Humla 5 år och vi måste därför fira Baileys. Vi firar Baileys alla våra födelsedagar i denna familj, av den enkla anledning att han tycker det är absurt roligt att få ha hatt och öppna paket(?).
När Baileys inte finns längre kommer vi inte fira med någon paketöppning, Humla förstår nämligen inte alls grejen med löjlig hatt och öppna paket kan hon inte heller… 😉

Detta år blev det ett mycket magert kalas. Första gången någonsin vi inte hade ljus i kvällsmaten, eftersom hundarna helbarfas för tillfället och det är svårt att trycka ned ett tårtljus i en älgnacke…
Hundarna fick varsitt jättefint sommarhalsband, från Elins Hunderi! Rekommenderar varmt Elin om ni vill ha ett egendesignat halsband, supernöjd ♥

– Kan ni stå fint framför kameran?
-Nej.

Efter fotostund, där båda hundarna trodde de skulle dö av tristess, blev det desto muntrare när det vankades ätbara paket!

Födelsedagsbarnet försåg sig senare på kvällen med en bonuspresent i form av de enorma mängder hönsskit hon av allt att döma lyckades sätta i sig under de tre minuter hundarna var ute på kvällskiss. Hon kom in med hela ansiktet fullt med hönsgödsel och STANK lika mycket som hennes popularitet rasade.

Jag hade nämligen börjat gödsla rosorna tidigare på kvällen, ett digert arbete med tanke på att vi nu har närmare 400 rosbuskar. Humla älskar mitt rosintresse – att gräva jord, äta hästskit, koskit, hönsskit och benmjöl. Skönt när man kan dela samma passion 😛

Efter halsband och godis var kalaset slut, till Baileys stora sorg. Ett budgetkalas kanske ni tycker, men jag är lite slug och räknar in nästa veckas svindyra inseminering i födelsedagsbudgeten… födelsedagsbarnet har nämligen äntligen kommit igång och börjat löpa 🙂