Nyttodjurens MH!

Förrförra söndagen gjorde Nyttodjurskullen sitt MH på Göteborgs BK, i strålande höstväder! Jag vågade inte hoppas på att få alla sju nyttodjur beskrivna enligt plan, förrän sista vovven gått för dagen 😉 Det är ju så mycket som kan hända – även om man har ambitionen om ett kull-MH, så kan tikar börja löpa, bilar gå sönder, hundar skada sig osv osv. Jag är superglad att allt klaffade – rent utvärderingsmässigt är det fantastiskt att ha alla sju bebisar mentalbeskrivna på samma bana, vid samma ålder, under samma förhållanden och för samma beskrivare.

Här är en excel-fil där jag fyllt i hela kullens resultat: Nyttodjurens MH 150920
På min Youtube-kanal finns samtliga filmer på nyttodjuren – titta gärna, för jag tycker att filmen säger betydligt mer om hunden än siffrorna på pappret, det är jätteintressant!

Om man vill nörda in sig i sådana här fina spindeldiagram, så söker man upp varje nyttodjur på Hunddata eller registrerar ett eget inlogg på Avelsdata. Sök på Blondietales så kommer alla vovvarna upp, kenneln har ju bara en kull än så länge 🙂
Här nedan blandas lite bilder från söndagens strapatser tillsammans med mina egna tankar om varje moment som ingår i MHt. Fotografer är Hanna Jonsson och Johan Norgren, tack för bilderna på Gaffa och Trustor ♥ (tyvärr kunde jag inte fota alla samtidigt som jag filmade :-/)

Kontakt
Allmänt: Jag är en av dom som tycker att rasens överdrivna hälsningsbeteende kan vara en indikation på en större social osäkerhet än vad man egentligen kanske uppfattar. Hur ofta hör man inte att ”min staff är såååå glad” och det jag ser framför mig är en galet stressad nästan manisk vindögd dreglande staff med 160 i puls och ett kortisolpåslag av guds nåde. Jag träffar många genuint glada, trygga och buffliga staffar också – som älskar människor och framförallt, älskar sig själva och vill ha scenutrymme. Men de där hysteriska staffarna är inga sällsynta fåglar.
I övrigt har jag inga revolutionerande tankar om momentet som sådant, att t.ex. vovven kan vara lite mattig och inte gå iväg med en främling är inte något jag fäster så stor vikt vid.

Nyttodjurskullen: Inga överraskningar här, de är genomgående förarbundna, vilket de ju är avlade för. Accepterar hantering, att gå iväg med testledaren bryr sig några inte alls om eftersom de har fullt upp med att dammsuga marken, några tycker det är rätt skönt att komma tillbaka till matte 🙂

Lek1
Allmänt: Jag vill naturligtvis se en hund med föremålsintresse och kamplust. Min erfarenhet är dock att det finns både horisontella och vertikala skalor när det gäller leklusten och det inte är nödvändigtvis individer med 5a på leken som är mest lättbelönade i träning. (för det är ju därför vi vill ha kamplust och leklust, eller hur? Inte att det ser ”häftigt” ut med fullbett… ;-)) Jag märker tydliga skillnader på mina två hundar när det gäller lekbelöningar – Baileys vill ha mjuka pipisar som piper högt och som han kan springa runt och stoja med, Humla triggas inte av ljud över huvudtaget utan vill ha leksaker som redan är ”döda”. Hon vill ha kamptrasor, gärna långa och gärna lite mjukare, de får inte vara för grova eller tunga. Baileys kampar helst med stooora saker, de skall vara tunga typ brandslangar och gärna mycket fårskinn på. Jag upplever båda som mycket lättbelönade, men att Baileys älskar kastbelöningar mer. Humla som har mycket god kamplust, är svårare att monitorera i träningen på det sättet att hon har större behov av spelregler kring sina belöningar, och lättare kan låsa sig vid belöningstanke istället för uppgiftstanke.

Nyttodjurskullen: Här kunde man se genomgående att de individer som inte var superintresserade av leksaksdelen under valptestet, inte heller tyckte det var jättekul att kampa med en grå grusig kamptross 12 månader senare 😉 Intressant, och en indikation på att valptestet säger en hel del om individens medfödda egenskaper redan på ett sådant tidigt stadium. En kritik mot valptest är ju att man ändå inte kan säga nånting om hundens egenskaper när de är sju veckor, utan att de formas av sin miljö under uppväxten – vilket iochförsig är sant, men visst kan man mäta medfödda egenskaper redan under ett valptest som är relevanta även när individen är vuxen. Leken tyckte jag var ett tydligt exempel på detta 🙂

Förföljande
Allmänt: i det här momentet, som görs två gånger, vill man kolla av hundens retningströskel för synliga föremål, i form av en jaktlek. Här vill jag gärna se hundar som glatt sätter av efter trasan, gripandet är inte lika viktigt. Att kunna belöna med jaktlek underlättar mycket när det gäller belöningsträning. Nu vet jag emellertid att detta moment inte nödvändigtvis avspeglar huruvida hunden gillar jaktbelöningar i träningssituation eller ej, det korrelerar inte nödvändigtvis med varandra.

Nyttodjurskullen: Nu krånglade själva snitselbanan så att t.ex. stackars Weevil fick göra om sitt moment 4 gånger innan vi fick till det. Därefter var det en funktionär som fick stå halvdold bland träden ovanför banan och utlösa mekanismen manuellt, och flera nyttodjur stack istället fram till denna person. Svårt att säga hur stor betydelse detta egentligen hade, troligtvis väldigt ringa. Generellt sett verkade det som att nyttodjuren gärna ville springa runt lösa i skogen och röja loss, men en trasa på marken var kanske inte det mest spännande på menyn om de fick välja…

Aktivitet
Allmänt: Jag anser att en av rasens svagheter rent arbetsmässigt är att on/off-knapparna är slarvigt monterade, jag vill ha hundar som kan slappna av när de inte skall jobba och vill ha hundar med hög konflikttålighet – dvs de skall hålla ihop sig och förstå t.ex. att lugn och fokus leder till belöning/uppgift. Detta är en av rasens inbyggda nackdelar, som jag tror man behöver ta större hänsyn till om man vill avla fram individer för träning och tävling.

Nyttodjurskullen: Även här syntes resultaten från valptestet och min uppfattning om ligisterna i valphagen tydligt i vuxen ålder. Kullen har ett par dramaqueens som vill ha mycket uppmärksamhet och skojigheter levererade på silverfat i en aldrig sinande ström. Får man inte detta är livet jättetråkigt och de har ett trängande behov av att låta exakt alla i hela världen få reda på detta. Genom stjärtgossesång. Jag nämner inga namn, men en del av er var skitungar redan i dagishagen och leksakerna tog slut och ni visste att jag fanns i huset och tyckte att jag skulle vara er heltidsanställda lekledare…(och när jag inte var det, kallade ni in mig genom att falsettnynna introt till Psycho ;-))

Avståndslek
Allmänt: Här mäts hundens nyfikenhet och vilja att interagera med en främmande person på stort avstånd. Handen på hjärtat, jag kan för lite om momentet för att kunna säkert uttala mig hur stor betydelse det har för mig. Jag har alltid tyckt att det varit ett meningslöst moment, jag vill inte att mina hundar skall vara utåtriktade och lätt fokusera på sådant som är utanför våran ”zoon” – men jag kanske tänker fel? Hur resonerar ni andra?

Nyttodjurskullen: Ja, nyttodjuren resonerade precis som deras uppfödare 😛 Det var inte jätteintressant med en figur som tassade borta i skogsbrynet. Inte så mycket rädslor, men inte heller någon nyfikenhet att ta reda på om det var en zombie eller en skojig lektant som lockade därborta…

Överraskning, Ljudkänslighet och Spöken
Allmänt: Jag kommenterar dessa samlade, då de utgör de själva belastande momenten i beskrivningen. Man belastar hunden med en hotfull överraskning, ett plötsligt skrammel och konstiga armlösa figurer som rör sig långsamt mot hunden. Dessa tre scenarion kan förstås hända även i vardagen, men med den pikanta skillnaden att i vardagen får hunden normalt sett anvisningar/stöd från sin förare om hur man bör agera. Dessa moment i MH:t är upplagda för att man skall se hur hunden reagerar när den inte får någon stöttning/direktiv från sin förare, utan får lösa situationen på egen hand. Här vill man förstås se stora skillnader beroende på vilken ras man har, `och förstås, vad hunden är avlad för. Är det en blivande tjänstehund? En terapihund? En lydnadshund? En ren sällskapshund?

Nyttodjurskullen: Här reagerade alla generellt sett såsom jag hade förväntat mig, med tanke på hur jag resonerat när jag valde att kombinera deras föräldrar 😉 De gör inte särskilt mycket på egen hand utan stöttar sig på matte, hon vet säkert bäst. Att stötta sig och förlita sig på sin förare är för mig attraktiva egenskaper, men jag vill helst inte se dem i en kombination med social osäkerhet – som det i vissa fall tenderar att bli. Om man tittar på deras mamma Humla så hade hon spökmomentet som ”sämsta” del under sitt MH, då hon tyckte dom var jätteläskiga och när vi klätt av dom var det ändå bäst att vara försiktig, använda hängslen, livrem, skyddsväst, hjälm, reflexer och visa sig oerhört välvilligt inställd, ifall ifall att de skulle visa sig farliga och vilja mörda henne trots allt.
När det gäller bedömningen på dumpen blir det lätt lite ”trubbigt”, då jag upplever att en del hundar snabbt kollar av vad som hänt och sedan är ”klara” med dumpen. Så upplevde jag att det t.ex. vad med Gaffa, vad tycker ni när ni ser filmen? En sak som förvånade mig var att kullen överlag hade mycket stora reaktioner på ljudkänsligheten – tyckte jag filmade väldigt mycket ensam natur under detta moment, då hundarna flög iväg långt in i urskogen…eller iallafall väldigt långt utanför bild 😉

Skott och Lek2
Allmänt: Naturligtvis vill jag inte ha skottberörda hundar men jag tycker att MHt i övrigt, som sin helhet, säger mer om hunden än vad själva skottmomentet egentligen gör? Jag beskriver själv mina hundars MHn som t.ex. ”Känd mental status, 1a på skott” – och den där 1an kanske iochförsig kan utgöra en kvalitetsparameter, att hunden inte är skottberörd. Men om den får drastiskt försämrade betyg på leken, är det för mig en indikation på att hunden faktiskt gått ned sig under MHt och blivit lite belastad av alla läskigheter den råkat ut för. Poängtappet i leken tycker jag på så sätt är en bättre kvalitetsmärkning på hur hunden hanterat testet. Med en liten passus, och det är vilken typ av lekbelöningar som hunden föredrar. En hund som älskar bollar som belöning kanske inte rankar en kamptross lika högt, men då syns det ju även på Lek1.

Nyttodjurskullen: Alla fick 1a på skott, även de trötta grabbar som inte lekte under själva den aktiva delen. Överlag var det få som verkligen gick ned sig, de som hade ”sämre” lek i början hade likadan lek eller något sämre lek i slutet, vilket är tydligt framförallt när man ser filmerna.

Summasummarum!
Sammantaget är jag mycket nöjd med vad MH-beskrivningen visade över kullen som helhet, det var inte många avsteg från valptestet (SBK Mentalbeskrivning Valp) vilket känns värdefullt inför kommande kullar. Nyttodjurskullen är genomgående mycket föriga individer, som är lätthanterliga i vardag och träning. När jag haft dem på träning upplever jag alla som väldigt lättbelönade – något som inte riktigt lyste igenom i MHt. Jag har t.ex. sett lille sockervaddssöta Lego i träning, som älskar kamp och leksaker, och vet att han inte är någon svårbelönad hund – kanske lite för söt för att uppskatta en grusig gammal trasa när man kan få fina fårskinnsleksaker med expanderhandtag? 😀

De delar jag kommer stärka upp inför kommande avelsarbete är framförallt snabbare avreaktioner på belastningsmomenten, de får gärna stötta sig på sina förare men inte vara socialt osäkra. En fin balansgång. Sedan vill jag förstås, precis som alla andra, få jämnare kullar rent mentalt. Jag är mycket nöjd med den individ som vi sparat för kommande avel i kullen, Gaffa, vars MH-spindel ni ser här nedan, och mamma Humlas i jämförelse 🙂

Till sist vill jag ge mina fantastiska valpköpare en fet eloge för att ni ställer upp på mig så att jag kan göra min utvärdering på bästa sätt! You guys rock! ♥