Förra veckan var helt galen jobbmässigt, med tre nattjourer på raken och samtidigt heltidsjobb dagtid som avdelningsläkare. Som en utmattad fälttävlanshäst som tar sats över sista hindret på banan led jag mig igenom fredagen för att på kvällen kasta in vovvar och packning i bilen ned mot Rosendal – där mamma och pappa och vin och god kvällsmat väntade ♥
Jag älskar verkligen sådana här helger. Där man går runt i en ful urtvättad klänning (när man inte har bikini vill säga!), kammar sig inte på tre dagar, smörjer in ansiktet med handkräm och inte får ett sms på hela helgen eftersom mobiltäckningen är obefintlig ♥
Hundarna älskar också ’the simple life in Rosendal’ – Humla äter bara märgben och sitter i allas knän, Baileys tillbringar dygnets alla vakna timmar med att bära runt på alla gosedjur som varit försummade sedan hans förra besök, och är vibrerande lycklig. Alla andra i sällskapet tror att han är utvecklingsstörd, och det må vara hänt, men säg den som inte blir glad av att sitta inne på toa och höra någon lekmorra uppmanande på andra sidan dörren – och när man öppnar den står Baileys där, själaglad, med TRE olika gosedjur inmulade i käften…
Jag vet att ni inte orkar höra mer om min misslyckade 3 av 4 veckor i ösregns-semester där våra två utflykter på hela semestern bestod i att åka till Skene Soptipp samt till Ikea (tillsammans med alla andra boende i hela Västra Götaland). Men detta var nog första helgen någonsin som vi hade strålande sol precis varenda minut! Woop woop! 😀
Jag äter en Diklofenak-kur mot en ilsken extensorinflammation i högerfoten, så ingen träning på hela helgen blev det. Det är nog första gången också, när jag tänker efter? Långpromenader med vovvarna blev det förstås – när jag inte hängde i solstolen och lyssnar på min nya favoritpodcast ’Ronden’! En läkarpodcast förstås 😀
Klematis SummerSnow ♥
Gurksmörgås med egenodlad gurka! Alltså det här med frukostarna i Rosendal – fy satan vad härligt att sitta ute och dricka kaffe och äta smörgås och fruktmusli, istället för som på veckorna – när jag brer mitt astråkiga kesobröd eller skakar kesella, funlight och vatten i en shaker…
Nej, ni kommer inte få se en enda bild på Baileys utan något gosedjur från denna helgen. helt enkelt för att han var manisk och ingen orkade sysselsätta honom med något annat…
Lilla Pumla Tjejflicka…♥
Pappas magiska ’Kukkolaforsen’-Rosendalsoutfit… 🙂
Just det, i detta inlägg får ni se vovvarnas sommarhalsband från Neewa, som jag först tänkte göra ett eget inlägg om. Men sedan ösregnade det 72 dagar i sträck så då tappade jag liksom lusten. Men här har ni dem nu, sommarhalsbanden, invigda 17 augusti… 😛
Det var någon för ett tag sen som tyckte att den här bloggen var alldeles för pretto och perfekt och liksom för fullspäckad med ekologiska märgben och solsken. Jag tänkte därför bjussa på lite svärta i detta blogginlägg, enjoy! 😀
– Baileys som kliver rakt över en oavsett vilken riktning han är på väg i. Han snubblar ALLTID över en. Och testar cremaster-reflexen när han punktmarkerar mig i ljumsken med sin tass. Observera att han väger 18 kilo. Och rör sig lika graciöst som någon som nyss fått stroke.
– Baileys som kliver rakt över och välter alla kaffekoppar som någonsin hällts upp under den gångna helgen. Ställer man en kaffekopp på gräset, är Baileys där med sin strokedrabbade gång och sveper ned den. Eller om man har ställt den på ginotonic-brickan på solstolen, sveper ned den med svansen.
– Baileys svans förresten. Varför är den som en sån där spikklubbesvans som dinousaurierna hade? Varför får jag den alltid i knävecket eller rappad över låren eller piskad i ögat när jag vaknar?
– 6 personer i Rosendal och ETT badrum. Som även inhyser husets ENDA spegel.
– Varför får jag förresten aldrig vara ifred, vart jag än befinner mig? Jag har inte duschat eller varit på toa en enda gång under hela helgen utan att någon undrat vad jag gjort. ”Är du i badrummet?” (5 personer synliga i huset/omgivningarna, 1 person ”saknas” och dörren till badrummet är låst. You do the math.) ”Kan jag få låna dina hörlurar?” ”Vart är din pincett?” ”Humla äter en ugglespya hon hittat i häcken, vad skall jag göra?
– Vi sover i friggeboden och det är 150 grader varmt. Humla vill ha närhet, och skall absolut ligga med ofri luftväg under täcket där det är 250 grader varmt. Med jämna mellanrum måste hon böka sig ut ur täcket för att få syre och sedan, dyka ned igen.
– Varför måste hon alltid ligga med ofri luftväg? När man handlägger en patient på akuten som inkommer medvetslös, agerar man efter ABCDE-principen där A står för Airway och är den som skall åtgärdas först. Om Humla hade varit min patient på akutrummet hade jag aldrig någonsin kommit till B, eftersom hon hårdnackat motstått alla försök att skapa fri luftväg. Hon vill helt enkelt inte ha luft. Hon älskar att knöckla till huvudet i onaturlig vinkel mot kudden eller pressa nosen stenhårt mot armhålan.
– Humla som äter en miljon harkrankar och sedan mår illa och vill spy upp dom. Man äter harkrankar ute. Och måste under alla omständigheter tydligen spy upp dem inne.
– Läkardiskussioner med min familj. Där jag, av någon anledning, har absolut minst att säga till om. Att komma från Ödenäs bräcker 11 terminers slit på läkarlinjen, det vet väl alla? Liksom att det bara är honkatter som spinner och att det är helt omöjligt att bli gravid om man ammar, det är det bästa preventivmedlet – det vet väl alla?
– Mamma som patient.
”Nu måste du kolla på mitt ögonlock, det har kliat något fruktansvärt hela sommaren. Jag blir galen!”
”Jag ser ingenting?”
”Är det inte rött och irriterat?”
”Nej, hela ögonlocket är helt oretat och det finns ingen rodnad, utslag, sår eller tillstymmelse till irritation någonstans.”
”Det var jätterött innan.”
”Peka vart det kliar.”
”Här, det kliar något fruktansvärt!”
”Det syns verkligen ingenting.”
”Skall jag prova med kortison?”
”Ja, det kan du ju göra, morgon och kväll i en veckas tid isåfall”
”Man får inte ha kortison på ögat, man kan bli blind” (pappa, socionom)
”Man får ha kortison på ögonlocket om man inte smörjer in själva slemhinnan utan bara har det på huden. Under en begränsad tid. Och om en läkare ordinerat det.” (jag, ej från Ödenäs, därmed förevigt misstrodd)
– Det var väl själva fan! I elva terminer har jag försett dig med matlådor! Och så kan du inte ens identifiera ett ögonlockseksem…”
Humla fick prova mammas egentillverkade solskyddshatt!
Mamma slog rekord i användandet av fula hattar denna helg…vems är ens den här?! Den är inte min, och Ida nekar, och mamma säger att hon har ’hittat’ den här nere. (Jag råkade säga att den var ful, därför har hon vägrat ta av sig den på hela helgen.)
Grillad laxsida – ett måste i Rosendal!
Märgben en lördagkväll, när solen skyms av trädtopparna. Gräsmattan är så torr att det nästan ser ut som frost 🙂
Godmorgon fröken Solros! Nytt gosedjur, ’Love’, är flavour of the day! 😉
Gårdagskvällens märgben gick visst utmärkt att återvinna för en andra omgång 🙂
I år blir det ett riktigt björnbärsår! Denna helgen var i tidigaste laget – men mamma plockade ändå nästan två liter. Sjukt gott med björnbär – vi satte en tagglös planta hemma i Örby förra året som i år har ganska många bär, men de är helt gröna fortfarande och har massa blommor som ännu inte blivit bär. Undrar om de kommer hinna mogna tills frosten kommer?
Humla har lärt sig plocka hallon, björnbär och ärtor på egen hand. Smultron däremot, som vi har hur mycket som helst av, kan hon däremot inte alls behärska utan sitter och tittar uppfodrande och vill att jag skall stoppa bären hennes åpna lilla mun. Jag har visat henne ungefär tusen gånger att hon kan ta av plantan själv, men nej, poletten trillar inte ned.
Efter en helg i Rosendal, där man egentligen inte gjort ett dugg, är man sådär skönt trött. En känsla som delas av vovvarna som ligger sömnigt och väntar på att vi skall packa och dammsuga färdigt. Igårkväll gick hemfärden förbi Tre Toppar, för säsongens första och antagligen sista besök 🙂
Senaste kommentarer