Och så var det över. Tomhet. Vakuum. Likgiltighet. I hate the feeling. Idag ställde jag ingen klocka utan skulle sova tills jag vaknade – 10.30(!) vaknade jag, inte av mig själv utan av Baileys som hade både renen och hunden i munnen och ville att jag skulle bekräfta honom… 😉

1544506_10151866516056987_39156264_n

Igår gjorde jag alltså FAS-tentan – denna ökända praktiska tentamen som man började oroa sig över redan under termin 6. Klarar man inte sig igenom FAS så får man inte vikariera som underläkare = en smärre katastrof, mtpo att man måste arbeta flitigt för att kunna få AT-tjänst nästa vinter när vi tar examen. Jag klarade samtliga tentor för T9 och klarade även FAS-tentan igår! 😀
Idag gör andra halvan av klassen sina examinationer, och det är en härlig känsla när ”WEEEE!!!”-smsen börjar droppa in efter några timmar. Men också en jobbig, olustig känsla över de sms som uteblir. De klasskamrater som inte klarar sig. Så det är med blandade känslor jag sitter här idag.

bild-9

Jag tror att det är få människor som förstår riktigt hur mycket man studerar och pushar sig själv för att kunna bli läkare. Det är varken någon dans på rosor, seglats på räkmacka eller surf på bananskal. Under de här åren har jag utvecklats enormt som person, en häftig känsla, att pressa sig själv och inse att man faktiskt…ja, klarar av saker och ting man inte trodde. Att känna att man utvecklas, inte stagnerar, håller bollen i ständig rullning. För mig är läkaryrket en enda stor ego-boost – måtte jag aldrig sluta utvecklas framåt, eller sluta utmana mig själv!

1521591_10151864998021987_1523325551_n

På samma sätt känner jag utmaningen i att bli duktig på att träna hund. En långt större utmaning faktiskt! Känslan av att vara ett tillsammans med ett djur – det är väl det som gör all djurträning- och kommunikation så fascinerande och svårt!
Och utan mina vovvar hade jag aldrig klarat av de här långa, bitvis riktigt tuffa, slitvargs-åren. Det är Baileys lyckliga godmorgonritual när man får x antal gosedjur upptryckta i ansiktet, och Humlas passionerade ständigt optimistiska fågeljakter på promenaderna…110% lycka och glädje över att vakna upp till en ny dag, 110% positivt tänkande och att aldrig ge upp den där mikroskopiska chansen att faktiskt en dag kunna hoppa 30 meter rakt upp i luften och fånga den där skatan…

1526165_10151866499221987_1576254280_n