Och så var det över. Tomhet. Vakuum. Likgiltighet. I hate the feeling. Idag ställde jag ingen klocka utan skulle sova tills jag vaknade – 10.30(!) vaknade jag, inte av mig själv utan av Baileys som hade både renen och hunden i munnen och ville att jag skulle bekräfta honom… 😉
Igår gjorde jag alltså FAS-tentan – denna ökända praktiska tentamen som man började oroa sig över redan under termin 6. Klarar man inte sig igenom FAS så får man inte vikariera som underläkare = en smärre katastrof, mtpo att man måste arbeta flitigt för att kunna få AT-tjänst nästa vinter när vi tar examen. Jag klarade samtliga tentor för T9 och klarade även FAS-tentan igår! 😀
Idag gör andra halvan av klassen sina examinationer, och det är en härlig känsla när ”WEEEE!!!”-smsen börjar droppa in efter några timmar. Men också en jobbig, olustig känsla över de sms som uteblir. De klasskamrater som inte klarar sig. Så det är med blandade känslor jag sitter här idag.
Jag tror att det är få människor som förstår riktigt hur mycket man studerar och pushar sig själv för att kunna bli läkare. Det är varken någon dans på rosor, seglats på räkmacka eller surf på bananskal. Under de här åren har jag utvecklats enormt som person, en häftig känsla, att pressa sig själv och inse att man faktiskt…ja, klarar av saker och ting man inte trodde. Att känna att man utvecklas, inte stagnerar, håller bollen i ständig rullning. För mig är läkaryrket en enda stor ego-boost – måtte jag aldrig sluta utvecklas framåt, eller sluta utmana mig själv!
På samma sätt känner jag utmaningen i att bli duktig på att träna hund. En långt större utmaning faktiskt! Känslan av att vara ett tillsammans med ett djur – det är väl det som gör all djurträning- och kommunikation så fascinerande och svårt!
Och utan mina vovvar hade jag aldrig klarat av de här långa, bitvis riktigt tuffa, slitvargs-åren. Det är Baileys lyckliga godmorgonritual när man får x antal gosedjur upptryckta i ansiktet, och Humlas passionerade ständigt optimistiska fågeljakter på promenaderna…110% lycka och glädje över att vakna upp till en ny dag, 110% positivt tänkande och att aldrig ge upp den där mikroskopiska chansen att faktiskt en dag kunna hoppa 30 meter rakt upp i luften och fånga den där skatan…
Wohoooo stort grattis ??
Tack så mycket! Härligt att det äntligen är över! Nu kommer jag ju få tid till massa hundträning och skojiga blogginlägg 😀
Jättegrattis!!!
Bra jobbat!
Puss på hundnosarna från Mynta och Malin
Tack tack tack! 😀
Grattis!!
Fint jobbat!
Tack snälla Jessica! Det känns bra att du har koll på mig därborta i Finland! <3
Grattis Emma, vad duktig du är! 🙂 Hårt jobb lönar sig!
Och visst är hundarna ett riktigt lyckopiller i vardagens tuffa stunder!
Tack Lisa! Ja åtminstone känns det så himla skönt efteråt 😛 Precis som träning – asjobbigt när man sliter i spåren vid KSK, men underbar känsla när man är färdig 😀
ja precis det är det att komma i mål som är det bästa. den länsman är oslagbar!
hej, vad har du för mailadress//Helén Heidenberg
Hej!
Min mail är imshee_@hotmail.com 🙂
Skickat från min iPhone
Grattis!!! 🙂 Bra jobba! 🙂
Tack så mycket! 😀
Bra kämpat Emma! En sann förebild!
Tack! SÅÅÅ skönt att det är över! Det där med förebild vet jag dock inte 😉
Stort grattis vännen, visste att du skulle klara det ♥