IMG_9772_1024

När Baileys var inlagd på Hallands djursjukhus i Slöinge veckan innan vi åkte till Turkiet, passade jag och Humla på att ha egentid. Eller passade på och passade på – det fanns ju inte mycket till alternativ 🙂

Det som slog mig framförallt är hur otroligt lyhörd och ansvarstagande hon är under ensampromenader. Har koll på varenda bil, och vartenda ljud från mig. Håller lämpligt avstånd, springer inte iväg för långt eller rejsar iväg blint huvudstupa. Hon är helt enkelt en Baileys2 – fullständigt ljuvlig hund i vardagen. Humla har i princip aldrig fått ensampromenader utan det har varit storebror Baileys som tagit allt ansvar från början, medan Humla har kunnat frispela fullständigt – till mitt stora förtret. Därför var det underbart att se hur fin hon är ensam, inte alls samma obromsade lyckopiller som på våra gemensamma turer…. 🙂

IMG_9776_1024

På torsdagen åkte jag, mamma och Humla till Ödenäs och min morbror Börje som bor ensam på mammas föräldraställe. En idyllisk plats, fylld av minnen. Tiden står verkligen stilla här. Jag tog en tur i trädgården med kameran. Mormors prunkande trädgård som jag kommer ihåg från när jag var liten. Ringblommorna, raderna med dill och morot, blomsterrabatterna, de gammaldags rosorna, taklöken på den gamla stenmuren, potatisblasten som man kunde leka kurragömma i….

IMG_9777_1024

IMG_9780_1024

IMG_9782_1024

IMG_9783_1024

Nu finns inte mycket kvar av trädgårdens tidigare prakt, och Ödenäs är precis som andra små jordbrukssamhällen en slumrande by på tillbakaväxt, snarare än tvärtom. Morbror Börje lånar ut en del av markerna till hästägare för att kunna hålla dem öppna. Denna fina islandsherre hade “sommarjobbat” hela säsongen 🙂

IMG_9784_1024

IMG_9786_1024

En teckning jag ritade när jag var fyra år och som sitter uppe i köket ännu.

IMG_9789_1024

Glad tjej på utflykt ♥

IMG_9792_1024

Mamma ordnade med fika – som alltid smakar det bäst utomhus!

IMG_9796_1024

IMG_9800_1024

IMG_9802_1024

Det första Humla gjorde när hon skuttat ur bilen var att likt en robotmissil söka upp världens största kattskit som hon inhalerade med hela ansiktet. Resten av kvällen ville inge n pussa henne – och hon kunde absolut inte förstå varför?

IMG_9810_1024

IMG_9815_1024

Vi tog en härlig promenad i omgivningarna kring Ödenäs, där sensommaren och hösten höll på att avlösa varandra. Massor av svamp och bär fanns – och jättemycket rönnbär. Rönnbärsår sägs ju förutspå kalla vintrar? Jo jag tar hellre en kall vinter med mycket snö, än en mild slaskvinter med lera och frusna otäckta rosrabatter….

IMG_9817_1024

IMG_9819_1024

IMG_9822_1024

IMG_9824_1024

Kyrkogården i Ödenäs, dit vi gick för att plantera höstblommor på mormor och morfars grav, är en rofylld plats med alldeles speciell atmosfär. Jag har aldrig sett en kyrkogård ligga så vackert, och jag kan gå länge mellan raderna och läsa på gravstenarna om de olika livsöden som drabbat människorna här i byn – från 1800-talet och framåt. Svält, barnadöd, infektioner osv.

IMG_9828_1024

IMG_9831_1024

Svalorna for som pilar genom luften vid de gamla ladugårdarna som står tätt längs den gamla byvägen – samma väg som använder innan byn skiftades. När vi var här var det dags för ungarna att lära sig flyga – här är två ungdomar som ännu inte vågat ta klivet ut 🙂

IMG_9833_1024

IMG_9834_1024

IMG_9838_1024