Majas första jul och vi hade, som alltid, väldigt ambitiösa planer över allt som skall hinnas med veckan innan jul. Hundarna julbadades halv ett på natten och även julklappar och julkort slogs in och klippochklistrades ihop på okristliga tider under veckan 😛
Inför jul kommer jag också på livsviktiga grejer som bara måste ordnas innan det kan firas jul – typ göra rent tvättmaskinsmedelsfacket (okej, anmäl oss inte till socialen nu, men det är nog två år sedan jag sist hade loss det där facket…) och göra köksfläkten helt sparkling och fettfri (i min nästa karriär skall jag komma på en smart och praktisk funktion som gör rengöring av köksfläktar 1. roligt 2. inte helt omöjligt att utföra rent tekniskt. Jag räknar med att det kommer ta 20-25 år att fundera ut en sådan konstruktion.)
Därför kände jag att julafton, då skall ALLT vara helt färdigt, så att vi kunde njuta av förmiddagen tillsammans och ta det lugnt och bara mysa. Ta med kameran och gå en promenad runt sjön innan det var dags för julfirandet med släkten. Så blev det ju inte riktigt…vi började med att försova oss två timmar, det var oväder ute, så promenaden planändrades till att bli en sväng runtom grusgropen i Örby i snålblåst och isigt regn.
Nästa punkt på min pretentiösa agenda var gullig julfotografering av bebis och vovvar! Min tanke var att alla tre skulle ha tomteluvor och ligga på ett renskinn framför granen – Maja skulle ligga på mage och stötta sig på armbågarna och le in i kameran, i teorin. I praktiken låg Maja som ett stelt vedträ och vrålade argt med ansiktet rakt ner i renskinnet medan Baileys, med sina modersinstinkter, försökte utdela tröstpussar…
Fotograferingen fick bli en plan B istället – Maja som tomtefar med knäppta händer, vist skrockande i sin julstol… ♥
Jag förlåter henne för att hon ännu inte förstått hur viktigt det här med julkortsfoto och andra löjliga fotograferingar är i vår familj, hon är ju trots allt bara åtta veckor…så jag ger henne ett par veckor till att skärpa till sig, det är ju trots allt jul 😉
Många frågar hur hundarna reagerat på en bebis i huset – inte alls skulle jag säga. De första dagarna var Baileys eld och lågor över hans nya leksak som skulle pussas ihjäl och tröstas, men sedan avtog nyhetens behag och nu tror jag att han bara ser Maja som en småtrist menlös varelse som gör vardagen långsammare – anledningen till att matte går långsamt på promenaderna, att han helt plötsligt måste vänta tio minuter i hallen för att få gå ut och äta ben bara för att varelsen oplanerat sket ned sig, att det blir uppehåll i lydnadsträningen för att matte måste sjala upp den eftersom den helt fräckt vaknat upp och börjat skrika, preciiiis när han skulle få springa till rutan…och det värsta av allt – han får inte frukost DIREKT på morgonen utan måste anpassa sig till att dvärgen skall rengöras, kläs på och äta före honom…respektlöst!
Humla bryr sig inte överhuvudtaget – hon ligger obekymrat två millimeter från Maja när hon skriker och viftar inte ens på öronen, och är väldigt nöjd med vardagen som ”storasyster”. Humla är ju liksom supernöjd med allt, bara hon får vara med och mysa ♥ Hon pussas inte lika whiplash-främjande som Baileys utan är lite mildare och föredrar att slicka Majas öron…
Tror denna trio kommer ha väldigt kul ihop i framtiden! ♥
Senaste kommentarer