Lilla Luttsi, 12 år ♥ Det hann bli den 29 oktober innan jag hann sätta mig vid datorn för att göra ditt födelsedagsinlägg, förlåt mig. Som plåster på såren-present så ignorerar jag att du, precis i skrivande stund, håller på att bädda frenetiskt i Majas obäddade säng…Så fort vi bäddat ur, och innan man hunnit lägga i nya lakan, så kan man ge sig den på att du är där och bäddar. Och numera även lämnar drivor av päls. Med stigande ålder kommer helt klart förmåner 😉

Varje år lägger jag upp några (massa) favoritbilder på dig här i bloggen. På 12 år har det hunnit bli många favoritbilder och favoritstunder med dig, min bästa vän och själsfrände ♥ 12 år har vi bakom oss, men vi har inte 12 år framför oss. Därför försöker jag maxa tiden med dig, och njuta av din stora personlighet. Försöker att inte se de där trista tecknen på att du åldras.

Att ha en gammal hund hemma, som alltid haft en så central roll i våra liv, är lite som att ha en avdankad artist som man skall underhålla och pyssla med eftersom han kräver lika mycket uppmärksamhet och stjärnljus som innan. På den gamla goda tiden. När jag ammar Erik kommer Baileys och sätter sig jämte mig, och tittar förebrående på att jag inte har en hand över att klappa honom med. Jag hör hans chockade tankar. (”På riktigt? Har du bara två händer? Hur kan båda två vara upptagna? Ofattbart. Orimligt. Vi får köpa en tredje hand åt dig. Nu när amazon etablerat sig.”)

Det är lite som att ha Ulf Lundell hemma. Eller valfritt gammalt mögligt rockband som absolut skall ut på en ”sista” världsturné, för tionde året i rad. Så tänker jag, ler, och klappar dig genom att stryka min kind mot ditt duniga huvud, samtidigt som jag ammar. Vem behöver leder i kroppen?
När du fyllde år i tisdags var det som vanligt lite kaosigt på kvällen, innan man fått i kidsen kvällsmat och lagt dem. Jag sprang ned i köket för att hämta något, och du låg i soffan och tinade efter promenaden i ösregn (ja på riktigt, storm och ösregn och mörker på födelsedagsvovvenaden, vi får bättra oss nästa år!) Jag smög till dig ett kaninöra, tyst, så att inte Humla skulle höra att det prasslade där nere. Så glad du blev ♥ Utvald. Speciell. Vår hemlis.

Jag kommer aldrig få en hund som dig igen. Du är en på miljonen. Jag är med dig alla dagar, tills tidens slut. Men vi hoppas att det är länge, länge till innan vi måste skiljas åt. Grattis på födelsedagen älskade älskade Ulf, förlåt, jag menar Luttsi. Prins Bertil. Hjortfot. Bellis. Buttsil. Vovov. Sonny. Lillefot. Lassetasse. Kärt barn har många namn ♥

Nu kommer några favvobilder på Baileys, enjoy! Ingen inbördes ordning eller tidslinje, och ganska många. Svårt att bara välja ut några, när det finns så många som fångar hans personlighet så bra 😀

I princip alltid med något i munnen 😉

Alltid först framme när det vankas paketöppning 😉

Favoritstranden i Rosendal 😀

Stilig kille på MyDog! Två cert, ett gäng CKn och nån grupplacering blev resultatet av utställningskarriären 🙂


Efter kvällsdopp i Hanatorp, ett par minuter från vårt hus ♥

Vandring, löpning, långvovvenader… Alltid 5 av 5 pluttar i betyg från Baileys!

Med matte på det årliga adventsmyset med tjejgänget 🙂

Livsnjutare ♥

Kobajs! 😀

Maskrosängar! 😀

Alltid lika engagerad statist under det årliga julfotot 😀

Passionerad barf-are!

Skeptisk lekfarbror 😛

Stark insats som pepparkaksgubbe 2014.

Och episk tolkning av Jesusbarnet i krubban 2015.

Tänk alla kassar med Ikea-gosedjur vi kånkat hem genom åren…

Entusiasmen när barnen gjorde entré 😛

Men lilla bebis, vad gör du på min hundfäll? 😀

Kodak moment! Fångar livet med bebisar och staffar på pricken 😛

Farbror Bosse och Bebis-Hector ♥

Livet med barn är rätt festligt ändå 🙂

Sommaren 2020 ♥

♥ ♥ ♥