2019 var ömsom vin, ömsom vatten. På det personliga planet präglades året av graviditet – och även om jag mått bra som gravid, kan man inte sticka under stol med att det blir en del omställningar i livet. Jag gillar inte att känna att jag går med 80% av min normala energinivå, och hela sommaren och hösten slet och kämpade jag med orka med träning, mammaskap, matteskap och ett ganska krävande jobb och stundtals hög jourbörda.

Maja är det bästa som hänt mig och jag älskade att vara mammaledig, men det här med att vara gravid…nej tack. Det passar nog folk som gillar att se ut som ett stort vandrande eksem med svintohår och ligga och äta praliner på soffan, men det är inget för mig 😉

Lillebrors ankomst är planerad till den 4 januari och mellandagarna har präglats av flängande till Ikea, försök att iordningsställa den inte helt färdigrenoverade källaren och allmänt “boande” 😉 Hundarna tar det hela med ro, de får löpturer med husse och promenader med mig – och duschas frekvent. Jag kan faktiskt inte dra mig till minnes när vi sist hade en så grå och genomlerig höst som vi haft i år? Eller är det bara för att jag varit graviditetsgrå i mitt sinne? 😛

Här går minst en maskin per dag med tasshanddukar och vad vi lägger på hundschampo i månaden vill jag inte räkna ut.  Apropå schampo så älskar jag Virbacs olika hundschampon – och nyligen testade vi Standardts nya Läkotvätt, ett klorhexidinbaserat schampo och balsam i ett som verkar toppen.

För hundarnas del har 2019 dominerats av en del hälsoproblem. Baileys tappade all päls på sina öron i februari, vi trodde att han drabbats av någon ohyra – men det visade sig att hans sköldkörtel valt att pensionera sig. Vi hade inte märkt av några andra symtom, t.ex. att han skulle vara tröttare än vanligt, så beskedet kom lite chockartat. Nu får han sköldkörtelhormon varje dag och pälsen på öronen har kommit tillbaka, men på energinivån märker vi inget alls – han är lika pigg, krävande och jobbig som han alltid varit ♥

Jag var lite rädd att han skulle bli som en galen tjackpundare när vi höjde upp hans ämnesomsättning, men den verkar i Baileys fall inte vara hormonstyrd utan själsligt styrd 😛 Medicinen innebär livstids karens, så man måste söka dispens för att få tävla – något jag tänkt göra i år. Han är så himla pigg och träningsvillig, och jag tänker att det hade varit roligt att köra lite rally och nosework med honom.

Han gick både rally och noseworkkurs under året – och gästspelade förstås lite på tävlingslydnadsträningarna också. Mest för att han ger mig en enorm glädje, och det är en fröjd att ta ut honom och göra perfekta rutskick och cirkusmoment, när man haft en mental dust med hans lillasyster….det är också en obeskrivlig känsla att gå fritt följ med honom, han är som en liten dressyrhäst…min bästa vän och själsfrände ♥

Under 2019 verkar han ha återhämtat sig helt från den svåra brännskadan i tassarna som präglade hela 2018 och som hade efterdyningar i form av extremt känsliga tassar i närmare ett år efteråt. Så fort vi sprang i lite hårdare terräng så fick han sår i tassarna eller linkade över steniga partier, så att man såg att det gjorde ont. Detta har vi inte märkt något av under innevarande år – nu springer vi som vanligt, trampdynorna verkar ha fått tillbaka sin “normala” funktion och slits inte på ett onormalt sätt.

Att ha en pigg, ohalt hund med sig på löpturerna är en fröjd – särskilt eftersom Baileys älskar att springa. Ett krux som vi märkt nu under sommaren och hösten är att hörseln blivit väldigt mycket sämre – så numera, om jag inte lyckas få kontakt med honom eller springa ikapp honom, och vi t.ex. blir omsprungna bakifrån får jag slänga in en ursäkt om “han är hundra år gammal, stendöv men snäll, spring bara förbi”. Det här funkar ju såklart inte om man har en hund som är intresserad av sociala kontakter, men Baileys är som en liten robot på våra turer – han är bara intresserad av att springa, inte något annat.

Jag har under 2019 tyckt att han varit svår att hålla i hull. Minskar man på maten har han tappat alla sina muskler, och när man ökat den så har han bara blivit bukig – fast fortfarande utan muskler. Nej det har inte varit lätt. Vad är ett normalt åldrande och vad är onormalt? Han har fällt som en galning mer eller mindre hela året, så nån typ av obalans har det ju varit. Han fick tidigare Senior-tillskottet från Svenska Djurapoteket, men vi märkte absolut noll och ingen skillnad med detta tillskott.

Nu i höst, efter lite experimenterande med kost fram och tillbaka som inte heller gjorde någon skillnad, så la jag en månadslön på massa olika kosttillskott – och se där! Helt plötsligt slutade han fälla, pälsen blev blank och musklerna fina! 😀 Han får Nutrolin Senior-olja, Nutrolin Skin&Coat-olja, Standardt Kalk, Standardt Immun, Standardt B-vitamin och Standardt Laga Mat – jag varvar dessa lite beroende på hur vi barfat. Stommen i maten är som tidigare Mush Vaisto och Vomoghundemat. Humla fick också samma tillskott en period, men på henne blev det ingen skillnad – hon är lika fin som vanligt! 😉

Ja Humla har under året fått axla rollen som min nya träningspartner, och vi har löst många knutar tillsammans. Vi har gått kurser i rally, tävlingslydnad, träningsläger för Helene Lindström mm. Humla tycker nog det är roligast med nosarbete – att spåra i skogen eller leta nw-gömmor är hon superduktg på, och inte alls lika brötig och ometodisk som sin storebror. Hon kastrerades i våras och vi passade på att ta bort två knölar jag känt i hennes juver. Det visade sig vara små bindvävsknutor – antagligen efter tidigare kejsarsnittsärr, och inga tumörer så med facit på hand kanske det var onödigt men man skall ha respekt för knutor i juvren på åtta år gamla hundar tycker jag…

Tyvärr började hon löpa efter kastrationen, hon löper ju var 7e månad, och löpet i maj kom precis  “rätt” i kalendern. Antagligen ligger det lite äggstocksrester kvar i buken som är hormonaktiva. Veterinären var inte pepp på en re-operation och efter massa tjafsande fram och tillbaka, kom vi fram till att avvakta och se om hon löper igen nu till årsskiftet – peppar peppar… Jag är naturligtvis inte heller sugen på att operera om henne, men hela grejen med att ens kastrera henne var ju att vi skulle slippa löpen och Baileys hyperventilerande nedifrån tvättstugan… 😛

Annars har vi inte märkt något alls på hennes humör efter kastrationen. Hon är pigg och mysig som vanligt, men har fått tunn valppäls på magen och insidan av benen – det är ju supergulligt men opraktiskt då hon fått skav av en del täcken nu i höst. Apropå täcken kan jag varmt rekommendera de svensktillverkade täckena från Out-n-out! Vilken superb kvalitet!

Kennel Blondietales har haft ett aktivt kennelår med flera träffar och många Blondietalesare har visat framtassarna på tävlingsbanorna – jättekul! Den senaste kullen, midsommarfirarna, gjorde under sommaren och hösten sin hälsoutvärdering med BPH, MH, ögonlysning och röntgen (Tyra är ännu inte röntgad). Tyvärr fick vi ta vår fina fodertik Rejsa ur avelsplaneringen då hon har besvärlig distichiasis och opererats för detta.

Weevil från Nyttodjurskullen lämnade oss under året då hans njurar valde att ge upp 🙁 Han levde med kronisk njursvikt sedan han i sin ungdom varit en hårsmån från döden när han åt upp ett helt paket med iprentabletter och fick akut njursvikt. Nu orkade inte njurarna mera och Weevil fick somna in efter ett aktivt, men alldeles för kort, hundliv ♥

Nu blickar vi framåt mot 2020 och förhoppningsvis en spännande valpkull mellan Cleo och Kurri till våren. Ja Cleo skall ju börja löpa inom kort – håll tummarna att allt går bra 🙂 Under året planeras också flera kennelträffar – bl.a. tävlingslydnad för VM-vinnaren Michelle Holmlund, noseworkläger och canicross! Kennel Blondietales-gruppen på facebook är förövrigt bästa tipset för att hänga med i de senaste uppdateringarna och om man vill komma och se Blondietalesare på våra träningsträffar (den kommer inom kort göras om till en gilla-sida).

Apropå avel och hälsoarbete för våra staffar…vi i rasklubbens UK har under året slitit med den nya RAS-revideringen som nu är godkänd av SvTeks AK och kommer bli antagen av SKK under våren. Jag hoppas ni kommer gilla det nya RAS-dokumentet som till skillnad från det gamla innehåller tydligt definierade mätbara mål kopplade till konkreta avelsstrategier. Håll utkik!

Avslutningsvis vill jag tacka mina fantastiska valpköpare som gör “jobbet” som uppfödare till en ren fröjd! Ni är underbara och jag är så stolt över ert fina arbete ni gör tillsammans med era hundar ♥

♥ ♥ ♥