Välkommen till Stenelids veterinärpraktik/gästrum i minimalistisk design 😉
Sedan bilden togs har det tillkommit spaltmeter med frottéhanddukar, papperskorg med plastpåsar, hushållspapper, anteckningsblock osv. Jag har dessutom varit och köpt superfina fleecetyger till valplådan att ha som ”lakan” över vetbedsen. Gult, rosa och grönt! Ja nu längtar jag faktiskt… 😀

Vi är i dag på dygn 56 och det är inte bara jag som är sjukt less på att ha umgåtts hela veckan med paddan Humla. Hon är även sjukt less på sig själv. Inte en enda ställning är bekväm och nu börjar det också bli svårt att äta. Häromdagen flåsade hon som en KOL-patient efter att ha ätit en gigantisk knäled från nöt. Jag tänkte att nu föder hon valparna för tidigt så att dom dör allihop – men nej, det var bara lite extra kämpigt för lungorna att få utrymme med tanke på den extra lasten av sex bebisar och typ ett kilo ben i magen…

 Nu barfas hon därför inte mer, utan har gått över till enbart Vomoghundemat Valp+Exklusiv, med tillägg av laxolja till varje mål samt en del lammfett. Jag använder mig av tre olika tillskott från Standardt: Laga Mat, Kalk Plus samt Start Mix. Kalk alternativt Laga Mat använder jag de dagar hundarna äter kött utan ben, Start Mix är ett vitamintillskott för unga, växande och digivande vovvar. Inför kommande förlossning, men även under de sista veckorna av dräktigheten går det åt mycket kalk för att mineralisera skelettet hos bebisarna. Mamman tar av sina mineraldepåer i långa rörben samt höftkammar för att mobilisera tillräckligt med kalcium. Antagligen är det därför en del tikar kan bli värksvaga i samband med förlossning, de har under längre tid varit otilräckligt substituerade med kalcium och har därför små marginaler. Överskott av kalk passerar rakt igenom mag-tarm-kanalen och ger bajset en ljus färg. Festar man loss för mycket på kalkburken blir vovven förstoppad. Alla tillskott skall naturligtvis ges med måtta, och på en klar indikation, men det tror jag är underförstått 🙂

Det jag tycker är häftigt med att ha barfat en dräktig tik är vilken otrolig form hon är i. Alltså form…nu skrattar ni väl hysteriskt, men om ni bortser från badbollsmagen så har hon behållt alla sina ryggmuskler och bakbensmuskler. Pälsen är finare än någonsin, glänsande, tät och mjuk. Inget gojs i ögonen eller tandsten. Vita fina tassar utan missfärgningar. Dessutom har jag inte behövt öka på maten något nämnvärt, förutom litegrann nu i slutet. Om vi skall fortsätta prata om kiss och bajs, så är det ju en fröjd att plocka upp de få, kompakta, icke-luktande knortar som en barfhund klämmer ur sig en gång om dagen…

Det är den här bilden Humla vill ha i sitt CV, inte youtubeklippet…

 Det enda Humla nu tycker om att göra är att gå på promenad. Det kan låta paradoxalt, men eftersom hon är så sjukt obekväm i sittande/liggande ställning och tycker det är jättejobbigt att sova, så tror jag att hon tycker det är rätt komfortabelt att tulta runt i bekvämt tempo på promenad till hennes favoritställen. Ja, denna veckan har vi bara promenerat Humlas absoluta favoritrundor, vilket inbegriper utflykt till lite olika kohagar, grusgropen, och stranden vid Ekelund. Igår ville hon självmant den längre varianten av en runda, och stod envist kvar på ”extrastigen” tills jag gav med mig och lät henne bestämma tur.

Här är förresten ett käckt, lite lagom förnedrande youtubeklipp på den blivande mamman som långtidsparkerat i favoritställningen.

På frågan om när valparna kommer/om hon kan spricka osv, så har jag lite på känn att det nooog kommer redan i nästa vecka. Egentligen är det ju fredag om en vecka som är dygn 63, men veterinären sa när vi var där och röntgade, att det är vanligt med små tikar (han vet ju hur Humla ser ut i vanliga fall) som har stora kullar, att de föder ett par dagar ”för tidigt”. Naturligtvis önskar jag att de små stannar kvar inne i mammas mage så länge som möjligt, så håll tummarna!