Värmebölja

Vilken värmebölja här är! Hundarna är helt utslagna, vi går promenaderna kl 22-23 i fantastiskt sommarnattsljus, barnen är varma och kladdiga av solskydd och glass, bebisen är svettig och missnöjd med sin blanka delfinhud och glesa Gökboet-frisyr, läggningarna tar 4 timmar eftersom alla är för trötta och för varma för att somna, grannens gås tutar öronbedövande och oberäkneligt utanför sovrumsfönstret – ett ljud som kan väcka de döda, jag är pollenallergisk eftersom jag inte hämtat ut min allergimedicin (skomakarens barn och allt det där) och jobbar som livscoach på utbrändhetens rand åt inte superintelligenta flugor som ymnigt bajsar ned sig mot den stängda fönsterrutan, när den andra är vidöppen…

Tänk att vi alltid måste klaga på vädret här i Sverige. Först är det regn och lera under höst och vinter, årstider som är tvåtusen år långa, sommaren och våren varar i några veckor och antingen ösregnar det så att pionerna lägger sig platt mot marken och löparskorna drunknar och blir aldrig sig lika trots återupplivningsförsök efter en löptur i åskregn, eller så är det 30 grader varmt och vindstilla – som nu. Antingen eller.

Bebisarna är ute varje dag, och älskar att vara under vårt stora valnötsträd som ger svalka och skugga. Så fort valparna kommer ut skall Baileys och Humla också vara där. Humla vill inte leka med valparna, bara nosa på dem och vara allmänt i vägen – om någon av dem bjuder upp till dans blir hon gamlamormors-kränkt och hoppar surmulet undan. Baileys, den sociala inkompetensens skyddshelgon, är också jätteintresserad av valparna – de är ju bara fyra veckor än så länge och därmed ganska stillsamma. Det passar prins Bertil finfint. Då hinner han nosa på dem, fundera på vad man skall ha dem till och sedan göra ett tafatt jättemisslyckat lekförsök. Baileys definition av att leka med valpar och vara en faderlig förebild är att nosa på den halvblinda valpen som precis lärt sig gå, sen kasta sig rakt upp i luften och springa jättefort 30 meter bort och vänta på att valpen skall jaga honom.

Cleo längtar och längtar till den dagen det blir lite mer åka av på lekfronten. Hon försöker sitt allra tappraste – hoppar runt, rullar på rygg, naggar valparna, låtsasbiter dem busigt i benet och försöker få dem att kampa med en bräcklig kvist hon brutit av från valnötsträdet (som nog är döende btw, kolla in barkskadan vid stammen på bilderna längre ned i inlägget) – men än så länge orkar de ju bara leka nån minut åt gången, och väldigt försiktigt, innan de blir trötta och vill gå och lägga sig i rosrabatten och sova ♥

Valparna har börjat äta riktig mat, och är försiktigt positiva till detta. Det var likadant med maskrosbarnen när vi hade dem, de kastade sig inte heller över maten eftersom de alltid var mätta av mjölk. När vi till exempel hade kamikazepiloterna var maten slut på fatet redan första gången vi ställde ned det hos dem… 😉

De har fått flytta från sovrummet ned till dagishagen och verkar trivas. Flytten tog de med upphöjt lugn, jag vet av erfarenhet att de kan vara pipiga och lite olyckliga om man flyttar dem tidigare, så vi har tagit det lugnt. Vid 4 veckor verkar det vara lagom att ge sig ut från valplådan och byta upp sig på bostadsmarknaden.

Cleo var dock stressad första dagen de var i hagen. Dels hade de varit ute i trädgården halva dagen, dels var de i dagishagen och sen stod valplådan kvar i vårat sovrum. Altandörrarna var öppna så Cleo kunde se och höra valparna från altanen men inte hoppa in till dem – hon är inte skarpaste kniven i lådan och verkade olycklig och rastlös, hon brukar ju annars vara så lugn och avslappnad. Efter ett tag förstod jag att hon inte förstod att valparna inte var på två olika ställen – att ha dörrarna öppna från altansidan förvirrade henne, hon sprang fram och tillbaka. Hoppade i valphagen och snusade på valparna, som hade det bra, blev nöjd, hoppade ut och gick genom någon av ytterdörrarna ut till oss på baksidan. Bara för att upptäcka det fasansfulla – en hage med mer övergivna valpar i, som syntes från altansidan men som hon inte kunde hoppa in i. Ve och fasa.

Till slut stängde jag altandörrarna så att hon inte kunde se och höra valparna när vi chillade på baksidan, och då var det som om poletten trillade ned. Valparna är på ett ställe, och hon behöver inte långtidspendla mellan flera olika ställen. Det hade ju varit tröttsamt. Cleo var tacksam, gick in och plundrade valparnas hage på roliga leksaker och ben, och somnade sedan nöjt i en rosrabatt där hon grävt undan så att det bara är bar jord. Tror det är svalkigt att ligga mot den fuktiga jorden 🙂

Lasse kikar fram bakom Maja ♥

Humla är lättkränkt men närvarande gamlamormor.

♥ ♥ ♥

Som sagt, inte jättelång batteritid när de är så här små 😛

Lasse på språng!

Erik och Laban som bättrat på sin kajal ytterligare ♥

Laban ♥ Han verkar vara en riktig livsnjutare, ligger ofta på rygg när han vilar och känns allmänt chill! 🙂

Lisa ♥

Lisa gillar leksaker och att försynt smyga upp och bita med väldigt vassa tänder i gäddhänget på armen…

Farbror Bosse, som nöjt tror att han leker med valparna 😉

Bästa mamman ♥

Laban blir naggad ♥

Suck! Mamma är leksugen igen!

Cleo vill gärna att barnen skall kampa med henne, men barnen ville hellre utforska trädgården…

Cleo visar hur man leker, valpen undersöker ett hål i trädstammen…

Sen kom valpen på att han var hungrig 😛

”Ingen pinne – ingen mat! Så är reglerna!”

Lasse bryr sig inte #dagensungdom

BFFs ♥

Lisa – självklart Majas favorit ♥

Mamma och Ligist-Lasse 😀

Underbart med valpar när man är 3,5 år…vilken sommar!

Pinnen dög ju uppenbarligen inte åt de bortskämda snorungarna, så Cleo skändade trädet ytterligare och bröt loss en stor bit frestande bark istället!

Mums!

Laban somnade innan han nådde fram till filten ♥

Humla blev också inspirerad av Cleo och bröt loss kvistar från trädet 😉

Med håret på svaj och valp i famn ♥

Arma valnötsträd…

♥ ♥ ♥

Lilla Baileys, så grå och vit omvartannat och allt mindre röd. Medan nya liv ser dagens ljus så vet både du och jag att du befinner dig i en nedförsbacke vars kurs vi inte längre kan ändra. Timglaset rinner ut. Men vi låtsas inte om det just nu, orosmoln är lättare att hålla borta nu när solen skiner ♥

Underbart häng under trädets fläktande grenar ♥

♥ ♥ ♥

Eftersom stora delar av dagishageinredning och hundleksaker blev sönderkissade, sönderbajsade och/eller uppätna i garaget i vintras av norra Europas största muspopulation som vi tydligen hade boendes där, så fick jag dunka in en stor beställning med nya tunnlar, roliga aktiveringsleksaker, valplämpliga tugg osv. (Även nya vetbeds fick vi köpa, vetbeds förvarade i flyttlådor är en toppklassig bordell för möss, tydligen)