Ja herregud vilken dag vi hade igår, Baileys och jag…Sikta mot Stjärnorna kursen går inomhus de två sista gångerna, och igårkväll skulle vi träffas i Halmstad Hundarena. En superfin stor och fräsch inomhushall! Jag tänkte ta tillfället i akt och köra en längre kedja, med ingång på plan på helt ny plats och se hur det funkade. Dessutom hade jag tagit med mig kameran så att vi kunde bli filmade. Ja, när jag sätter på kameran så tar det nog tre sekunder innan den röda batterilampan börjar blinka och kameran dör. Jag har inte använt den på ett tag, vet inte om batteriet har laddat ur eller vad som hände men sjukt störande var det iallafall när man för en gång skull planerat och förberett lite mer seriöst…. 😛
Medan vi väntade in de andra vilade Baileys i sin bur. En av tjejerna i gruppen har en ny hund, unge flatten Loke, som är ganska brötig och ljudlig av sig i ungdomligt glädje. Jättecharmigt tyckte vi, när Mona lekte med Loke nära Baileys bur. Gå hem och dö, tyckte Baileys som inte alls ville ha en flattrumpa upptryckt mot burdörren. Det blev bara Baileys och Loke på gruppmomenten, så vi valde att göra dem träningsmässiga vilket gick jättebra. Mona försökte lura ner Baileys i liggande från utgångsställning – han har ju pippi på att lägga sig på tävlingsledarens kommando, så detta har vi övat mycket på. Jag klickade och matade med köttbullar och Baileys satt duktigt kvar.
Jag fick börja köra min kedja och värmde upp i den andra hallen med fritt följ och lattjande. Det kändes bra, trots att vi bara värmde i några minuter. Med facit i hand skulle jag värmt upp mycket längre – han behöver gå ett tag och göra lite olika moment för att komma i rätt balans och fokus.
Ingång på plan med kampbelöning efter uppställning – ingången blev kanonfin, tyvärr kom bara själva kampandet med på filmen 😉 Nästa gång kommer jag inte belöna direkt efter uppställning, utan börja köra lite fritt följ och sedan belöna. Jag måste även planera kedjor där jag belönar i transporterna, det är jag dålig på! Film Ingång på plan
Fritt följ 1 min – Här märks det tydligt att vovven inte är uppvärmd, det är ju väldigt svårt att hänga med när man måste stanna och nysa hundrafemtiogånger på en minut 😀 Det här är typiskt för en ouppvärmd Baileys…matte får ta på sig detta. Film Fritt Följ
Läggande under gång – Här stördes han av hundskall från Loke igen (Loke gillade inte alls att hans matte filmade oss och var tvungen att tala om detta för hela världen :-)), och var inte alls med när vi började gå. Jag är faktiskt lite förvånad att det gick att störa ut honom såpass mycket under kvällens kedja, men jag antar att det berodde på en kombination av ny lokal, nya hundar och ett högljutt bullrigt agilitygäng som körde på andra sidan hallen. Det är perfekt att träna i så många nya miljöer som möjligt – för då får man verkligen svart på vitt vad man behöver fokusera på i den tävlingsmässiga träningen. Men läggandet var ju rakt och fint iallafall 😀 Film Läggande under gång
Rutan med bollbelöning – Jag valde att köra rutan från ett ganska kort avstånd samt belöna med boll, men det var inga problem. Jag är nämligen lite osäker på hur väl han faktiskt hittar en ruta som han inte sett förut, dvs att man gör ett helt tävlingsmässigt skick direkt. Inga startskall eller frustration i samband med skicket. Jättenöjd. Nu kan vi öka svårighetsgraden igen! Film Rutan
Metallapport – Det är första gången jag kör hela momentet, och dessutom slänger in det i en kedja. Jag valde därför att ”hetsa” lite i halsbandet före – men det fungerade inte alls som jag tänkt mig. Iochmed att vi kört stadgeträning på uppvärmningen strax innan, var han som en liten skolpojke som satt snällt vid sidan. Men struntsamma, farten ut är jag jättenöjd med ändå. Sedan anade jag att farten in och ingången skulle bli kämpig, iochmed att vi knappt tränat något med metallen. Men farten var ändå helt okej tycker jag – och hanteringen av föremål jättefin. Inget tugg, trots att han fick kämpa lite med ingången. Duktig pojk! Film Metallapport
Hoppapport – Kedjans svåraste moment skulle det visa sig. Apporten kom alldeles för nära Loke, som tyckte det var jättelajbans att stå och gasta i sitt koppel precis intill. Baileys fick problem med gripandet och ville absolut inte springa nära ”världens dummaste flatt” på vägen tillbaka, utan gjorde en båge. Jag hjälpte honom därför över hindret med världens fetaste dubbelkommando. Flyttar man på sina fötter nollar man momentet, därför är det naturligtvis bättre att bara göra dk med armen. Film Hoppapport
Fjärrdirigering med pipsbelöning efter tre skiften – Jag valde att göra sitt-ligg-sitt från ligg, och sedan fick Mona kasta pipis-belöning. Det gick bra, trots att det var i slutet av kedjan. Jag är nöjd med skiftena, som jag gjorde på ganska kort avstånd. Däremot fick jag säga Ligg tre gånger innan min duktiga vovve förstod att nu FICK man faktiskt lägga sig. Han satt och tindrade med ögonen som en ängel. ”Titta vad duktig jag är mamma, som sitter kvar fast någon försöker lura ner mig till läggande. Haha, den lätta går jag inte på, så mycket som vi har tränat! :-D” Film Fjärr
Baileys klassiska ynkliga Alla är dumma mot mig-uttryck, ackompanjerat av ledsna små pip. Varför får inte jag vara inne på plan och köra hela tiden? Det är inte rättvist 🙁
Summa summarum var jag nöjd med kedjan. Det kändes bra att våga testa att köra en längre kedja på helt nytt ställe och checka av läget. Jag behöver öva rätt många moment med störning, t.ex. hoppapport och fjärr. Jag och Mona körde nämligen världens längsta pass med uppsitt från tvåans fjärr på långt avstånd och Baileys låste sig ideligen. Vid det här laget hade agilitygänget kommit igång ordentligt och det lät som ett tredje världskrig brutit ut bakom draperiet, och Guldlock orkade fokusera på att han inte skulle bry sig om dom samt att externbelöningen låg bakom honom och att man inte fick tjuva den. Sen fanns det ingen tankekapacitet över till att lyssna på när matte flänger upp armen och hojtar ”Sitt!”. Vi skall öva på detta i hemmamiljö, och hoppas kunna prestera bättre vid nästa tillfälle. Att han låste sig så med svåra störningar i fjärren i inomhusmiljö fick mig att avstå att anmäla till inomhustävlingen i november. Det kommer fler inomhustävlingar och jag vill inte avsluta en tävling med ett moment som känns ”jobbigt” när man är trött och mer störningskänslig än vanligt.
Ja och varför döpte jag inlägget till Stolpe ut? Hmm…det är knappt att jag vågar skriva det här men när jag var ute och hämtade en vattenflaska i bilen råkade jag smälla igen dörren och låsa in nycklarna. Lupon har ju inget centrallås, klockan var halvnio på kvällen och jag befann mig nära två timmar hemifrån. Det var bara att sätta sig och ringa försäkringsbolaget och utnyttja den där assistans plus-försäkringen. Mona bedömde att hon inte kunde lämna mig ensam, jag är ju trots allt bara 27 år och uppenbart inkompetent. Så i väntan på bärgaren körde hon lite fjärr med Baileys för de sista köttbullebitarna. Baileys är jättekär i Mona. Jag tror att hon tycker rätt mycket om honom också… 😉
Varför måste vi stå här i foajen och vänta matte? Klockan är faktiskt elva, jag vill åka hem och äta kvällsmat. Det är synd om mig.
Well, när vi väntat en timma på bärgaren och han äntligen dyker upp springer vi glatt ut med hundar, väskor och burar. Räddningen är här! Eller ja, det blev en ganska odramatisk räddningsexpedition eftersom bärgarkillen hittar nycklarna i bildörren…Jag trodde jag skulle dö av skam, här har jag sprungit runt och ryckt i vartenda dörrhandtag på bilen och så har jag inte sett att nycklarna sitter i bildörren?! Mona hojtar ursäktande att ”Hon är blond!” till den söta bärgningskillen som fick vända hemåt igen. Och sedan vågade hon inte lämna mig, utan var tvungen att se så att jag klarade av att starta bilen. Ja, jag kanske borde gå i särskola istället för på läkarlinjen? 😀
Senaste kommentarer