Snöjogging

Idag passade jag på att ta en löprunda i dagsljus uppe vid KSK, och lägga ett spår samtidigt. Förmiddagen vigdes åt plugg och renoveringsärenden, men vid lunchtid stod vi redo i milspåret jag och Baileys. Han sprang i sitt svarta BoT-täcke och var varm och fin hela turen. Som vanligt ville jag typ dö större delen av rundan, då det är så satans jobbigt att springa i snö. Fina Baileys hade inte det minsta problem, utan skuttade glatt före svettiga snoriga heffaklumps-matte i spåret… 😉

Efteråt gick vi spåret jag lagt innan vi stack ut. Ett 200 meter långt rakt spår i skog med en vinkel på slutet. Eftersom vittringen är ett pågående träningsprojekt, struntade jag i spårapporter nu. Istället preparerade jag spåret med korvbitar, i syfte att få den obromsade bandvagnen att gå ordentligt nere med näsan i spåret, och inte slå. Jag tyckte det gick riktigt bra, jämnt tempo och ingen hög nos. Spårlinan blev kvar hemma, men jag hade ett långt koppel som gick lika bra att använda. I vinkeln snurrade vi en del, den biten får vi ta tag i när vi börjar spåra mer efter vinteruppehål

Varsågoda – här får ni en filmsnutt där matte flåsar, snorar konstant och pratar bebisspråk! Vovve är glad, spårar fint, käkar korv, missar vinkeln men är lika glad ändå…:-D
Efter denna snöaktivitet passade det fint att bli nedbäddad i älsklingsbädden med fårskinn och rosa dödsskallefilten, medan matte och husse oljar golv och målar foder! Somliga har det bra…. 😉