Dags att ta tag i simskoleträningen igen! Hurra hurra! 😀 På Blå Stjärnan i Borås kostar ett 10-kort 1766:- om man simmar hunden själv, så dit är vi inbokade om två veckor för en första provsimning.
Jag har tidigare simmat vovvarna hos bästa Anna på Hundiharmoni i Kungsbacka, hon är även deras fysioterapeut dit vi går regelbundet. Rekommenderar henne varmt!
Men eftersom ingen av hundarna har något direkt ”problem” med rörelseapparaten känns det inte motiverat att punga ut med flera tusen för ett simkort med simfröken i dagsläget. Humla behöver stärka sina bakben, för att få lite bättre påskjut och utväxling i löparspåret – så simningen blir mest för hennes skull. Baileys har dominerande ”högerhänthet” så han behöver alltid stärka upp vänstersidan. Just nu är han emellertid i sin livs form – fullkomligt urstark i löpningen och omöjlig att trötta ut fysiskt.
Enda gången, av alla tusentals gånger i bassängen, som Baileys hämtade pipisen när vi kastade i den….och så fångade jag denna unika händelse på bild! 😀 Borde jag få något slags pris?
Tyvärr får han nog, trots x antal simlektioner med professionell simfröken, klassas som ett hopplöst fall. Han har bassängtränat sedan han var ett år och ännu inte lyckats ta Baddaren. Det kallar jag extremt flack utvecklingskurva….
Han har medfödd riktigt usel simteknik – använder bara frambenen och simmar man i sjö får man ta ett rejält punggrepp på honom så att han inte sjunker alldeles. Med åren har han blivit lite mera avslappnad vid ”naturbad” och i somras var första gången, till mattes och husses tårögda glädje och orimliga stolthet, som han simmade ut själv i sjön utan att bli tvingad eller lockad med leksak. Mirakel kan ske…
Men jag ger det hela ett försök till, simträning är en sådan fenomenal styrketräningsmetod för både hundar, skonsamt och de måste använda båda sidorna lika mycket. Så jag vill hemskt gärna att det skall fungera även för Lillefot! Att vara två stycken och vara fastspänd med linor är förknippat med stort obehag för honom, så jag tror att om jag skall bota hans bassängvattenskräck är det lugn och ro, och bara vi två som gäller.
Fine Baileys. Mine vil jo ikkje symje i det heile tatt. I alle fall ikkje Heino. Han blånektar. Eg trur pelsen tyngar han for mykje ned til at han syns det er noko gøy.. :p