Familjelycka

 Valp4 (ni vet han som verkade helt stendöd när han föddes) är typ dubbelt så stor som Valp2. Det är som ett stort marsvin som skall försöka sitta på en dvärghamster… 😉

Mysiga dagar i valplådan – allt är lugnt och fridfullt och både mamma och valpar verkar trivas med tillvaron. Alla går upp fint i vikt och är duktiga på att äta, det märks verkligen stor skillnad när de är 6 st och hela tiden behöver konkurrera, jämfört med maskrosbarnen som bara var två och inte behövde trängas alls!

Valp4 är den som har mest vitt i ansiktet av valparna – han har hel bred vit krage, så han är lätt att skilja ut. Att han hänger mycket vid mjölkbaren är ett annat kännetecken 🙂

Nu tuttas det i alla möjliga och omöjliga vinklar, uppochnedpå, på mage, på rygg, på sidan…alla tekniker är bra, så länge man får plats bland tuttraderna. Den enda som vi har lite koll på är hane2, den lille, som förvisso har varit pigg och fin sedan födseln men han blir lätt bortträngd av sina större syskon så honom curlar jag lite om jag sitter vid lådan och låter honom ”planka in” på första parkett och få den bästa spenen… 😛

Jag tycker Gaffa är en cool mamma – hon sträcker gärna ut sig i valplådan och ammar både på sidan och på rygg, såväl som sittande. Humla är mer stram – hon ”slappar” inte med tuttarna i vädret som Gaffa gör 😉 Fortfarande är vi i den fasen att mammahund knappt kan gå ut och kissa innan hon måste tillbaka in till valplådan, men hungern tar titt som tätt överhanden så det är värt att tumla ned för trappan om hon hör att det prasslas i köket. Om jag lagar mat eller packar ur diskmaskinen blir det mycket trappträning för Gaffa, som ständigt lever på hoppet om att jag gör iordning mat till henne och måste kolla detta varannan minut.

Hon äter tre gånger om dagen och får all mat uppe utanför valplådan så hon kan äta i lugn och ro. Jag trodde hon skulle vara reserverad mot Baileys och Humla men hon är precis som vanligt, vänlig och obrydd. De är portade från sovrummet men behöver inte motas bort, de känner nog själva av att hålla lite distans. Däremot stänger vi självklart dörrar emellan både sovrum och nedervåning/övervåning när vi inte själva är på plats. Om vi åker hemifrån är Gaffa och valparna instängda helt i sovrummet – jag vill begränsa ytan så att hon inte blir orolig och springer runt.

 Valp4 och Valp3. Valp3 är lätt att känna igen – hon har en prick på huvudet. Hoppas att hon kommer få heta Pricken i sitt nya hem! ♥

Hon har senaste dagarna visat tendenser till att vilja bygga kojor på andra ställen i huset – typ krypa under soffan (roligaste scenen ever  tidigare idag – jag, Maja, Baileys och Humla sitter i sofforna nere när vi hör Gaffa klampa nedför trappen, hon kommer ut i vardagsrummet och börjar försöka krypa under en av sofforna – ålar runt där en stund innan hon dömer ut projektet och utan en blick på oss beger sig upp till valplådan igen 😛) och rafsa i alla frestande prydnadskuddar vi slänger på golvet när vi går och lägger oss i sängen.

Det där med rafsande är btw inte Gaffas grej. Det blir liksom alltid dåligt. Det kanske inte är Gaffas fel, utan en rasbunden egenskap när jag tänker efter. Jag har inte träffat på en enda staff som kunnat rafsa ihop en filt eller bädda bo på ett vettigt sätt. Baileys har ju 9 år av 100%igt misslyckande på den fronten.

Valp1 – jag tänkte försöka ta individuella bilder på dem men hann bara till Valp1, sen var det *host* någon *host* utanför bild som råkade bajsa ned sig vilket krävde omfattande insatser från min sida…#rapportfrånskötbordet

Hursomhelst – ibland får Gaffa för sig att pläden, filten och/eller vetbeden måste ändras – och det pronto. Slutresultatet är oftast ett gäng upprörda valpar som plötsligt ligger nere på våtrumsmattan i lådans botten, och en mamma med förståndshandikappad uppsyn som sitter och chillar på världens högsta hög med ihoprafsade textilier.

Eller ännu bättre – hon rafsar in någon stackare i filten, och blir sedan upprörd över att hen är borta och ställer till en scen – VEM har virat in mitt barn i en lång KORV av fleece? Det nödställda barnet ifråga försöker sända ut vägledande pip, som en sån där lavinvarnare, inifrån filten men Gaffa kan inte för sitt LIV förstå vart hen är?! Och blir allt mer upprörd. Nej du Gaffa, det är inte världsklass på dina bobyggar-skills…sorry ♥

 Tjejerna håller ihop! Valp3 är första tiken, närmast kameran. Hon är väldigt högljudd när nånting inte passar henne (Läs = kommer inte fram till tutten tillräckligt fort) och älskar att dia på rygg 😀

 Valp6 till vänster tillsammans med lille Valp2 till höger. Plutt-valpen har ett vitt öra som kännetecken och Valp6 har en liten vit rand som förbinder bläsen med kragen.

 Pricken och syrran ♥